Intressant rättegång, men var är åtalet?

The Pirate Bay

Efter fem dagars förhandlingar i tingsrätten börjar det nu klarna vad rättegången mot människorna bakom The Pirate Bay egentligen handlar om och det är sannerligen ingen positiv bild av åklagarväsendet och upphovsrättsbranschen som framskymtar.

Åklagarsidans, dvs Håkan Roswalls och upphovsrättsindustrins tes verkar vara att The Pirate Bay varit ett vinstdrivande företag eller åtminstone ett mycket framgångsrikt brottssyndikat som tjänat stora pengar och drivits av skumma figurer med mål att förgöra underhållningsindustrin.

Uppsåtet ska uppenbarligen ha varit att förmå människor att olovligen dela upphovsrättsligt skyddat material i syfte att kunna tjäna grova pengar på annonser.

Två och ett halvt år har Håkan Roswall, Monique Wadsted, Peter Danowsky och upphovsrättsindustrins övriga lakejer ägnat åt att gräva igenom epost, nyhetsarkiv och gamla avtalsförslag för att hitta belägg för sin tes. Över två års arbete rakt ned i soporna, som det verkar.

För några åtalspunkter går egentligen inte att hitta i åklagarens sakframställning. Istället för att försöka binda de åtalade till specifika brottsliga handlingar verkar det som om åklagaren försöker få domstolen att döma de åtalade för medhjälp, inte till något specifikt brott, utan till medhjälp i största allmänhet, utan att peka ut någon huvudbrottsling och utan att peka ut något specifikt brott.

Det kommer naturligtvis aldrig att hålla i högre rätt, oavsett vad tingsrätten kan tänkas hitta på, så taktiken från åklagarsidan verkar just nu vara att svärta ned de åtalade i största allmänhet och försöka få dem att uttala sig på ett ofördelaktigt sätt.

Det blir extra tydligt att läget är desperat när vi läser om advokater som inte ens verkar veta hur en rättegång i Sverige går till, utan helt enkelt försöker låna in fula knep från USA, genom att kontinuerligt vilja lägga till nya bevis under pågående förhör.

Det är i och för sig intressant att få höra de åtalade berätta om arbetet med the Pirate Bay och om hur upphovsrättsindustrins advokater tar till alla till buds stående medel – lagliga och mindre lagliga – för att få sin vilja fram, men jag tycker inte att tingsrätten verkar vara rätt arena för denna övning.

Snarare ter sig alltihop som en präktig skandal, framtvingad av amerikanska intressen och finansierad med svenska skattepengar.

Jag bara önskar att politiker som Karin Pilsäter (fp) satte sig och studerade hur upphovsrättsindustrins företrädare beter sig innan de bestämmer sig för att klubba igenom IPRED – lagen som ska ge dessa människor möjlighet att på egen hand agera både polis, åklagare och domstol i fildelningsmål – på onsdag.

Fotnot: Ja, det blev mycket referenser till Christian Engström (pp) men han lyckas gång på gång sammanfatta läget på ett kärnfullt sätt. Hos Piratpartiet Live, kan du själv läsa hans och andras utförliga referat av rättegången.

Designuppror

Ja, jag jobbar på designen. Ett nytt fräsigt tema skall det bli, här på bloggen. Men det går trögt. För det saknas mål. Mål och inriktning saknas. Och bra idéer.

Och tid!

Tid saknas alltid i och för sig, så det är ju ingen idé att skylla på.

Jag vet inte vad jag vill helt enkelt. Jag vet bara att jag vill. Förändra vill jag. Något. Sen har jag lite spridda idéer också om grejer som vore fräcka, men det vill sig inte riktigt ändå, för de där fräcka grejerna är liksom mest fräcka att lära sig rent tekniskt och kanske inte märks så mycket egentligen.

Så det blir ingenting alls i förändringsväg. Och det var ju inte tanken. Tanken var att göra någonting. Någonting alls.

Jag kanske helt enkelt skulle satsa på totalt kaos. En miljard rutor som bara flyter omkring i en enda soppa. En startsida som ser ut som kriget. Det skulle man ha!

Om jag orkar…

Syrrans granne Sovjetunionen, del 3 – skitljus

Ljustimer

Din tid är utmätt. Åtminstone när du sitter på toaletten. Den är utmätt med hjälp av en timer. När den utmätta tiden är slut blir det svart och du finner dig själv desperat famlande längs väggarna efter knappen som kan ge dig ännu en filosofisk stund på porslinstronen.

Om man nu ändå skall byta strömbrytarna mot något dyrare och lite mer avancerat, varför inte byta till en timer med rörelsesensor? Det blir visserligen lika svart efter en stund, men man slipper åtminstone det desperata famlandet.