Är datorspelsbranschen för storebrorsamhället?

– Det är ditt fel att politikerna i Sveriges riksdag håller på att skapa ett övervakningssamhälle! Det är ditt fel, dina barns fel, din frus fel och din grannes fel!

När gamla maktstrukturer utmanas ger de ifrån sig ett jävla oväsen och organisationen Dataspelsbranschen är sannerligen inget undantag. Frågan är dock om det inte börjar bli dags för en hjärntransplantation snart. Idag går nämligen deras företrädare, Per Strömbäck, till hård attack mot ”piratlägret”.

Piratlägret… Det är du det. Du och din fru och dina barn och din granne och alla andra jävla fildelare som bara förstör för en massa gamla fina företag som i åratal kunnat håva in grova pengar på att distribuera plastbitar. Ni är dumma som använder internet till att kommunicera och byta filer med varandra och nu får ni skylla er själva för att politikerna sätter hårt mot hårt!

Det Per Strömbäck verkar ha svårt att fatta är att det inte finns något ”piratlägret”. Det existerar inte någon organisation som står för piratverksamheten. Det finns ingen styrelse som sköter förvaltningen. Det finns ingen motpart att förhandla med. Det finns bara helt vanliga människor som gör det människor alltid har gjort, nämligen att byta och dela med sig.

Det är i och för sig en begriplig tankevurpa med tanke på vilken värld Per Strömbäck lever i. Han och resten av upphovsrättslobbyns anhängare lever i en värld där all verksamhet av betydelse måste organiseras av någon – ett företag, en myndighet eller en förening. I deras värld finns alltid en motpart som man kan förhandla med, strida mot, stämma eller kanske kriminalisera.

Piratjakten som Per Strömbäck och hans kollegor bedrivit har tidigare varit ganska okontroversiell eftersom den riktat sig i huvudsak mot anonyma organisationer. Det är liksom inte så många som drabbas och blir upprörda om du slår ihjäl en organisation.

Men det var innan internet förändrade förutsättningarna. Den nya tidens piratjakt är inte inriktad på några organisationer, utan på enskilda människor. Helt vanliga människor har plötsligt fått samma möjligheter som stora företag, och plötsligt är det du, dina barn, din fru och din granne som är lovligt byte.

Per Strömbäck och hans kollegor inom upphovsrättslobbyn använder sina politiska kontakter för att bedriva ett krig mot medborgarna. Medlet är mer övervakning och ständigt hårdare repressalier. Detta vill dock inte Per Strömbäck erkänna, utan skyller alltihop på ”piratlägret”.

Vi går inte på det här, Per Strömbäck! Det finns inget ”piratlägret”. Det som finns är en rik och högljudd upphovsrättslobby, som du är en del av. Det är ni som driver på politikerna att stifta hårdare lagar. Det är ni som lobbar för skärpta straff och det är ni som driver fram övervakningssamhället.

Det är dags att ta ansvar, Per Strömbäck! Det är dags att du och dina kollegor tar ansvar för vilken politisk agenda ni driver och vad den får för konsekvenser. Ta ansvar för vad ni gör och sluta skylla era framgångar på fantasiorganisationer. Det finns bara vi medborgare här. Vi som har betalat era löner.

Själv tänker jag ta ansvar den 7 juni, genom att gå till vallokalen och rösta på Piratpartiet som ställer upp i valet till Europaparlamentet.

Jag tänker också ta ansvar för att inte ge upphovsrättslobbyn mer av mina pengar. Det finns gränser för vilka organisationer jag kan tänka mig att sponsra.

(In)blåst

Nedblåsta takpannor - ett resultat av stormen Gudrun

Det blåser lite och myndigheterna rekommenderar att vi håller oss inne. Vilka dessa myndigheter är framgår inte så tydligt, men det står ju i tidningen så då måste det väl vara sant.

Nu behöver jag knappast några myndigheter för att förklara att det antagligen är lämpligt att hålla sig inne. Det räcker att jag tittar ut på gatan och ser tegelpannorna som blåst av huset där jag bor. En sån där vill man inte ha i huvudet, oavsett vad våra myndigheter säger.

Men i Sverige behöver vi inga bevis i form av nedblåsta tegelpannor. Vi litar helt enkelt på våra myndigheter. Vi följer deras påbud och beter oss som duktiga medborgare utan att ifrågasätta. Men jag undrar om inte tilltron till myndigheternas godhet är lite för stor och framför allt varför det knappast existerar någon diskussion i frågan.

När Integritetsskyddskommittén presenterade sin senaste undersökning i fredags var det nog fler än jag som började fundera. Av rapporteringen är det lätt att få uppfattningen att svenskarna i gemen gladeligen öppnar både sin privata kommunikation och alla sina personliga förehavanden för granskning av staten. Även om presentationen i medierna i många avseenden kan tyckas vara en vantolkning av resultatet så är det ändå tillräckligt för att jag skall börja undra hur det står till med Sverige egentligen.

”Den som inte har gjort något brottsligt har inget att dölja” har blivit ett tämligen slitet mantra vid det här laget. Inte ens om det vore sant skulle det vara ett godtagbart argument för ökad övervakning och registrering. Det spelar ingen roll om myndigheterna är alltigenom goda idag när informationen samlas in. Om tio, tjugo och femtio år kommer informationen fortfarande att vara lika insamlad och lagrad som idag och varken du eller jag vet vilken typ av myndigheter vi har då och vem som kan tänkas ha fått tillgång till informationen.

Historien visar tydligt att det inte finns någon anledning att lita på myndigheter. Det är därför vi har tryckfrihet, offentlighetsprincip och mänskliga rättigheter. Men det är inga rättigheter som är skrivna i sten utan rättigheter som måste återerövras varje dag, hela tiden.

Vi har redan nu nått ett läge där var och en har anledning att tänka sig för innan man lyfter telefonluren eller skickar ett email. Datalagringsdirektivet gör registrering av telefonsamtal och epost obligatoriskt och jag kan lova att nästa gång du kommer i konflikt med din granne som också råkar vara polismästarens svåger så kommer inga kontrollmekanismer i världen att hindra att det plötsligt blir känt i grannskapet vilka politiska organisationer du kommunicerar med och vilka andra böjelser du har.

Det finns ingen som helst anledning att tro att fullkomligt oskyldiga människor inte kommer att råka illa ut på grund av ökad övervakning oavsett hur god staten är. Det är helt enkelt omöjligt för staten att garantera att makt inte missbrukas och om vi idag ger myndigheterna makt att kontrollera allt vi gör, tänker, säger kommer det att bli mycket svårt att vända processen

När kaviaren väl är ute i tuben går det helt enkelt inte att peta tillbaka den, hur mycket man än anstränger sig.