34 år och fortfarande knäpp

Det gick inte över, den här gången heller.

Universum alltså kan se fram emot ytterligare ett år fyllt av dumheter, idioti och fullständigt nonsens, levererat direkt ur en hjärna som plågas av kronisk kreativitet, utan någon som helst eftertanke, eller tillstymmelse till återhållsamhet.

Håll i hatten! Eller ja, håll er i något åtminstone. Det kan behövas..

Personliga och totalt ointressanta restnoteringar

Jag har säckat ihop i soffan. Egentligen hade jag tänkt jobba. Jag har ju lovat komma med en hög notisidéer imorgon. Men det bröt liksom ihop. Nu sitter jag här och har dumma idéer istället, om att det kommer att gå åt skogen. Det är naturligtvis fel. Det kommer att ordna sig imorgon, när deadline närmar sig. Om jag bara lyckas lägga mig i tid. Det brukar ju gå bra, eller hur?

Något jävla badrumsgolv blev det ju inte idag. Det var ju tänkt att det skulle bli men en massa saker kom ivägen. Som vanligt. Nu får jag gå ut och skita i en vecka till. Och dursa. Fast det kan man ju strunta i. Att dursa alltså Jag har inga viktiga möten eller någon annan anledning att träffa några människor så jag kan sitta här och vara sunkig bäst jag vill.

Över huvud taget har jag för många bollar i luften. Jag verkar inte veta hur man säger nej och nu sitter jag här med en massa saker som är ivägen för det jag egentligen skulle göra.

Get my shit together, det är vad jag skall göra. Få undan alla surdegar jag inte borde sagt ja till. Sen är det väl fyra grejer som egentligen betyder något:

  1. Få tummen ur röven och sälja en massa artiklar
  2. Säga upp mig från jobbet
  3. Göra lägenheten beboelig igen
  4. Flytta till Stockholm

(Jag tänker inte skriva ”skaffa mig ett liv”, hur lockande det än kan verka. Jag har redan ett. Skulle jag behöva ett till då eller?)

Så! Det var ju inte så många saker alls faktiskt. Ser riktigt överkomligt ut. Jag måste bara få undan lite annat. Sluta vara engagerad i så många föreningar och hålla på med en massa skit hela tiden.

Det här till exempel, som jag gör nu. Vad är det för dumheter. Sitta och blogga om hur eländigt besvärligt allt är. Det är ju inte alls besvärligt. Det går bra för mig, egentligen. Jag bara gnäller, helt i onödan.

Jag ber verkligen om ursäkt! Det var dumt. Förlåt!

Jag taggar det här som humor, på pin kiv. Du får skylla dig själv om du läser ett inlägg med en sån här rubrik och sen inte tycker det är roligt.

Nu skall jag gå ut och tjuvröka.