Windows backup – när du bara vill ha kvar vissa filer

Jag gjorde det verkligen. Jag markerade alla filer i min Documents-katalog, tryckte shift-delete och sedan enter.

Deleting 417 files from Documents

Ojdå! Det var ju inte det där jag skulle göra. Jag skulle ju bara ta bort en underkatalog, inte hela innehållet.

Nåja, detta blir ett utmärkt tillfälle att se vad Windows Vistas inbyggda backupverktyg kan vara värt. Om jag har riktig tur kanske jag kan få tillbaka filerna som de såg ut igår, inte som de såg ut för en månad sedan, eller kanske två, när jag började använda den här datorn.

Väl i hemmanätverket drar jag igång Backup and Restore Center och provar. Det går bra nästan direkt, men jag tycker det är lite underligt att jag måste gå till olika dialoger för att välja kataloger och enstaka filer. Vad är grejen?

Hur fungerar det då?

Jo, det inbyggda backupverktyget i Windows Vista fungerar, nästan. Men det är ju som vanligt i Windows att Microsoft har fuckat upp allting på något bisarrt sätt.

Det normala, eller åtminstone det jag förväntar mig, när jag gör backup av något är att allt ingår. Det kan möjligen finnas någon systemfil som alltid är öppen och som därför måste hanteras på något speciellt sätt, men när jag gör backup på min hemkatalog så räknar jag faktiskt med att jag får en backup av allt som ligger där.

Så funkar det förstås inte i Windows Vista. Nej, där har Microsoft bestämt att bara vissa filer får vara med. Så jag får tillbaka det mesta av mina dokument, men det där shell-scriptet, vars namn slutar på .sh, finns inte med över huvud taget.

Nu sitter jag här och undrar hur det står till med andra filer. Har Microsoft till exempel bestämt att php-filer inte heller ska finnas i min hemkatalog? Hur blir det då när olyckan är framme och mina bloggteman plötsligt inte finns?

Nej, den här backuplösningen åker ut nu genast, med öronen före. Från Redmond levereras bara en jävla massa opålitligt skräp, precis som vanligt.

(Ja, nu kommer det någon beskäftig idiot och berättar om hur fantastiskt allt ska bli i Windows 7. Hur det blir i verkligheten kan det hända att vi får veta inom kort, om inte Windows Vista hinner åka ut innan dess…)

Uppdatering

Bloggen har uppdaterats under eftermiddagen med några mindre fixar, främst riktade till er som använder Windows.

Fontstorlekarna i Firefox ser förhoppningsvis vettigare ut nu och i Internet Explorer ska inte rubrikerna för kategorierna IT och Mat & dryck försvinna i den svarta bakgrunden längre.

Ni som använder Google Chrome bör nu kunna glädjas åt att länkar i inläggen syns som just länkar, med en prickad linje under. Uppenbarligen gillar inte Google Chrome att rita linjer som är en halv pixel breda.

Som vanligt gäller att det är fullt tillåtet att lämna en kommentar eller skicka epost till redaktionen och peka ut eventuella fel och brister som just du stör dig på.

Såhär ser webbläsartoppen ut för senaste månaden:

Internet Explorer 7 24,5%
Internet Explorer 8 21,6%
Firefox 3.5.2 16,4%
Firefox 3.0.13 14,7%
Internet Explorer 6 7,27%
Safari 5,38%
Google Chrome 3,62%
Opera 0,96%

Lär dig ljuga om Linux!

Gör som tusentals radiohandlare redan gjort och genomgå Microsofts “utbildning” i varför Windows 7 är bättre än Linux.

Det vore väl en sak om de faktiskt hade gjort en saklig jämförelse mellan Windows 7 och någon specifik distribution av Linux. Att jämföra Windows 7 med “Linux” är ungefär som att jämföra en Toyotamotor med en Scanialastbil.

Linux är inget operativsystem, utan en kärna som du kan bygga ett operativsystem kring. Den går naturligtvis att jämföra med kärnan i Windows 7, men jag misstänker att det kanske skulle bli lite svårare för Microsoft att använda resultatet i sina “utbildningar”.

Precis som om jag behövde fler argument för att inte ge mer pengar till Microsoft…

Windows Vista – början till slutet, av livet

Jag har tidigare skrivit om Linux här på bloggen och hur det är en bra väg till personlig olycka. Det var då det. Jag trodde att jag var finurlig och hade kommit på något om hur världen är beskaffad.

Det var innan jag provade Windows Vista.

Jovisst, jag har kört Windows Vista några gånger. Flera minuter säkert. Kanske en timme sammanlagt. Jag har använt det för att det råkat vara installerat på någon dator jag lånat eller blivit ombedd att fixa.

Att gränssnittet och navigationen var en katastrof visste jag redan. Det märker man ganska fort när man ska hjälpa någon med ett krånglande nätverk, att det helt enkelt är omöjligt att navigera i soppan. Men alltså, nu har jag använt det på riktigt, på min egna dator. Försökt har jag i alla fall.

Windows Vista fungerar inte.

Även om navigationen och gränssnittet i allmänhet är en katastrof trodde jag ändå att det faktiskt fungerade rent tekniskt, på en grundläggande nivå. Dumma mig!

Windows Vista kan inte kopiera filer.

Jag har en hemkatalog. Den ligger på en server som delar ut den via Microsofts eget protokoll, SMB. Där ligger filerna, åtkomliga. Jag kan se dem, öppna dem, spara dem och göra allt annat jag förväntar mig. Men de går fan inte att kopiera.

Jag har en hemkatalog på kanske 20 GB. Det är ju en löjligt liten mängd i dagens läge, men så är det ju bara en liten del av mina filer som ligger där. Dessa 20 GB vill jag kopiera från servern till min lokala hemkatalog. 20 GB och ja, rätt många tusen filer är det men ingenting konstigt.

Så jag markerar, drar och släpper. Tjoff! Så! Bara att vänta. Så börjar Windows räkna upp hur många filer och hur mycket data den ska kopiera.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

Dialogen som räknar upp filerna försvinner.

Sedan händer ingenting.

– Hmmm… Det där var konstigt. Jag är rätt säker på att den inte borde göra sådär. Jag provar en gång till.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

OK, nu börjar det bli löjligt, men jag provar några gånger till, med samma resultat. Ingen filkopiering, inget felmeddelande, bara poff borta.

Till slut tvingas jag inse det omöjliga, nämligen att Windows Explorer faktiskt kraschar när jag försöker använda den för att kopiera filer från nätverket.

Jag vet inte vad ni andra tycker men för mig är filhantering den kanske mest grundläggande funktionen i ett operativsystem om man bortser från kommandoprompten men den har ju Microsoft hällt ut med badvattnet för länge sedan.

Som jag minns det bestod Microsofts första operativsystem, MS DOS, ursprungligen av de två komponenterna kommandoprompt och filsystem och inte ett jävla skit mer faktiskt. Det var inte så avancerat på den tiden, men man kunde åtminstone kopiera filer.

Det går uppenbarligen inte längre.

Nej, vill du föra över filer till en dator som kör Windows Vista gör du nog bäst i att använda en portabel hårddisk. Då kanske det fungerar.

Nu vet jag bara inte om jag ska känna mig lättad eller besviken. Från början skulle Windows Vista bara bli en parentes. Jag skulle testa lite. Men sen blev det lite för krångligt med Linux på grund av vissa drivrutinsproblem, så jag bestämde mig för att köra Windows Vista i alla fall. De flesta program jag använder finns portade och jag gör inte så underliga saker.

Men nu alltså. Jag vet verkligen inte om det kommer att gå. Det är för dåligt. Det funkar ju inte. Filhanteringen är inte toppen på isberget. Det är själva fundamentet till isberget och funkar inte den detaljen är toppen på isberget faktiskt ganska ointressant.

Det här var fanimig det sämsta jag sett på länge. Den personliga olycka jag skaffat mig genom Linux är ingenting mot det här. Windows Vista gör ont att använda. I själen.

Dyslexi i uppgraderad telefon

Telefonen föreslår ordet "Th" istället för "Vi"

Jag uppgraderade min telefon härom dagen. Det är alltid ett äventyr, som man aldrig kan vara säker på hur det slutar. Den här gången slutade det med dyslexi.

Min telefon kan inte längre ordet ”vi”. Eller, den kan, men den tycker inte att det är ett så viktigt ord längre, utan föreslår det betydligt mer exotiska ordet ”th”. Jag vet inte vad det är för ord. Jag tror inte att th är ett ord över huvud taget.

Det räcker alltså inte med att jag ska behöva kopiera alla mina kontakter före och efter och att jag blir av med alla inställningar och alla ord jag lärt telefonen. Nu ska jag dessutom bli av med helt vanliga ord.

Vad blir nästa grej? En uppgradering som byter språk så att telefonen bara kan finska?

För övrigt noterar jag med stor förvåning att Windows 7 sålt slut. Jag trodde Windows 7 var ett datorprogram som bestod av ettor och nollor, som man kan kopiera i det oändliga, men uppenbarligen har detta tagit slut. Jag förstår nog inte…

Ost i tangentbordet

Från Göteborg meddelar den gamle att han hällt vin i tangentbordet på den bärbara och att den numer vägrar hitta operativsystemet. Här på den mobila redaktionen har vi dock ett mycket värre problem.

Acer Aspire One med ost på. Inga konstigheter

Genom en olyckshändelse under middagen har vi nämligen spillt ost på tangentbordet, vilket gett oss stora problem. Bokstäverna G,H, V och B är numer helt oåtkomliga. Dessa fyra bokstäver tvingas vi numer klistra in från gamla inlägg.

Som syns av bilden är flera andra tangenter delvis berörda och det är endast med stor svårighet vi kan sktiva denna text, genom att klistra in bokstäver från gamla inlägg.

Hur vi ska få bort osten är oklart i nuläget men vi funderar på att bjuda in traktens möss och helt enkelt låta dem kalasa sig fördärvade.

Angående vinet och det saknade operativsystemet finns ingen anledning till oro. Det är antagligen bara Windows som passade på tillfället att få sig en riktig brakfylla och nu ligger fnissande och gömmer sig på någon mörk del av hårddisken.

Ett mycket törstigt och klent operativsystem kommer strax att kika fram igen, i felsäkert läge och med VGA-grafik. Det är vi säkra på.

Allvarligt utbrott av apparaternas dag. Allmänheten varnas.

Windows has encountered an APPARATERNAS_DAG event and must be rebooted.

Ett allvarligt utbrott av apparaternas dag rapporteras under morgonen ha inträffat i centrala Göteborg. Utbrottet inträffade vid halv sju imorse då arbetet skulle börja för dagen och hade sitt epicentrum i stadsdelen Masthugget.

Polisen tror nu att utbrottet lagt sig men uppmanar ändå allmänheten att hålla sig ifrån området åtminstone fram till lunch.

– Allt vi vet pekar på att utbrottet är över, men man vet ju aldrig med efterskalv och liknande. Det kan smälla till igen, säger komissarie Bengt Andersson vid Polisen i Västra Götaland.

”Jomen Linux bygger ju på Windows”

Jag är på Mediamarkt och tittar på datorer. Jag skulle önska att jag slapp gå i närheten av datoravdelningen på Mediamarkt, men på grund av min ordinarie datorhandlares dumhet så tvingas jag gå dit. Jag vill nämligen känna på varan först, men av någon underlig anledning får jag inte titta på Asus eeePC innan köpet. Alltså Mediamarkt.

Jag vill egentligen bara prova hur tangentbordet är att skriva på, men en annan herre som har en massa frågor har släpat dit en säljare.

Först undrar han lite allmänt över det här med att han har Windows hemma och att eeePC kör Linux och vad det betyder.

– Ja, det är inga problem. Linux bygger ju på Windows, säger säljaren.

Det här kan bli en konversation att minnas. Intressant förresten att säljaren inte verkar känna till att man kan få eeePC med Windows XP. Det skulle ju kunna vara ett bra alternativ för den här kunden.

Sedan fortsätter de med att prata om skrivare. Den här potentiella kunden undrar om man kan koppla in skrivare och hur det funkar. Det skall nog gå säger säljaren. Han har uppenbarligen ingen aning. Det är ju uppenbart att han inte har provat i alla fall. Det skulle han ju kunna göra annars. Ta en av de där fem miljarder skyltexen i butiken och koppla in så kanske han lär sig något. Men det skall väl inte vara nödvändigt att faktiskt ha någon erfarenhet för att sälja datorer?

– Sen är det ju det här med program som man har på CD. Hur gör man med dem, vill kunden veta.

– Det finns ingen inbyggd CD-läsare men du kan ju koppla in en extern läsare i USB-porten och ta det den vägen, så det skall inte vara något problem, säger säljaren då.

Ibland skulle jag vilja vara en fluga på väggen. Till exempel när kunden skall installera sina Windowsprogram i sin Linuxdator. Eller ännu hellre, när han kommer till butiken för att få hjälp. Den konversationen skulle jag vilja höra!

Själv har jag planer på att köpa nytt kylskåp och en ny spis. De har ju en del att välja på hos Mediamarkt. Men efter att ha hört den här konversationen vet jag inte om jag vågar längre. Det kanske är bättre att vända sig till en radiohandlare som inte säljer datorer.

När det gäller Asus eeePC är jag lite tveksam. Det där tangentbordet känns lite väl litet för att det skall kännas ok att skriva på, men jag har bara provat i några minuter.

Annars ser jag inga nackdelar, så om du inte livnär dig på att skriva är det ju ett gjutet köp.

Tanke i uppgraderingstider

Att arbeta för ett storföretag är lite som att vara kund hos Microsoft:

Du får ideligen nya uppgraderingar och program installerade i sin dator, utan att du har någon aning om vem som beställt dem, vad de skall användas till eller vad de förväntas göra för nytta.

Slutresultatet är som vanligt: Fler funktioner du inte behöver och en dator som blir allt segare.

Tio saker att testa när datorn krånglar

Vi vet alla hur det är. Plötsligt bara vägrar datorn fungera. Det susar i fläktarna och på ytan ser allting bra ut men ingenting fungerar. Men det finns hjälp att få! Med syrrans grannes tiopunktsprogram är du snabbt på banan igen.

  1. Kolla efter virus – Kanske inget revolutionerande tips, men oväntat många kör utan antivirusprogram och är du en av dem kan du vara säker på att burken snart kryllar av elakartad kod som gör sitt bästa för att förstöra.
    De flesta antivirusföretag erbjuder någon form av gratis virusscanner som du kan köra direkt från deras hemsida. Börja där och se vart det leder. Eller installera Avast. Det är gratis!
  2. Kolla efter spionprogram. Fler program än du tror installerar inte bara det du tror utan även någon form av spionprogram som kollar vad du gör och skickar information om dig till annonsföretag och spammare. Till slut tar de över helt.
    Programvaran Adaware från Lavasoft finns i en gratisversion som du kan ladda ned och använda hemma.
  3. Installera om skiten! Till slut blir det bara för mycket. Hur mycket du än rensar från virus och spionprogram hjälper det inte.
    Windows ruttnar. Det är ett faktum. I synnerhet om du håller på och installerar en massa program hela tiden. Det är inte meningen att du skall installera program på din dator. Den skall bara stå där och fungera.
    Mata in installationsskivan och låt den göra sitt jobb. Glöm inte att spara undan all musik och film du slangat ned först. Sååå roligt är det ju inte att sitta och leta på the Pirate Bay.
  4. Köp ny dator. Snabbt och lätt. Ut med det gamla och in med det nya. Vips har du en helt ny dator att sabba. Enjoy!
  5. Byt till Linux. Du slipper spionprogram. Du slipper virus. Åtminstone sådana du kan hitta och göra något åt. Du slipper också det mesta av alla gamla program du är van att använda. Och spel. Du slipper spel. Helt!
    Du får också chansen att ägna timmar åt att sitta, frustande av vrede, framför ett terminalfönster. För du vill ju utnyttja ditt fina grafikkort till fullo. Och din skärm. Och ditt tangentbord. Och gärna musen också.
    Sen får du lägga en massa tid på att installera patchar också. Något för den händige.
  6. Skrivmaskin – Du har en Remington. Den står i källaren. Trygg och säker mekanik som aldrig krånglar. Garanterat virusfri. Och allvarligt talat, du använder ju bara datorn till att skriva brev ändå. Glöm inte att köpa nytt Tippex för din gamla flaska, från 1992, har torkat ihop vid det här laget.
  7. Papper och penna – Till och med utan skrivmaskin klarar du dig. För det är ju trots allt vad man gör på sin dator. Skriver. Läsligt och ibland helt oläsligt. Men det som kommer ur skrivaren ser alltid lika snyggt ut. Skriver du för hand kan du välja själv. Inga drivrutiner att konfigurera och inga tonerkasetter att byta. Du kan till och med rita om du vill – utan en crackad version av Photoshop.
  8. Etch a scetch – Din dator har ett minne som enkelt kan tömmas. Men det finns enklare sätt att förstöra information. Det kostar dig högst en hundralapp. Sen är det bara att rita loss. Tröttnar du och vill börja om är det väldigt enkelt att radera. Man bara drar i en spak. Eller vrider på en ratt.
  9. Telefon – Du måste inte skicka epost. Du får ringa. Det går faktiskt. De flesta har fortfarande telefon.
    Du märker direkt om någon lyssnar i andra änden och får svar direkt, istället för att behöva vänta fem minuter. Eller fem timmar. Eller kanske fem år.
  10. Skrik! Du har en hals. Den har hängt med ett tag. Produktutvecklad under miljontals år. Ganska buggfri vid det här laget. Bara att använda. Enda nackdelen är att du måste befinna dig ganska nära den du vill kommunicera med. Men allvarligt talat: Hur många måste du egentligen prata med åt gången?

Fortfarande vilse. Jag är ledsen, men i så fall är det kanske lika bra att du låter bli att kommunicera med människor. Det verkar inte vara din grej. Starta en blogg istället. Det är ju ändå ingen som lyssnar på dig.

Senaste nytt från Apple: iMyth, iFantasy och iLie

Jag vet inte vad det är med Mac-kollektivet egentligen, men jag vet att de lever i en fantasivärld, en sagovärld med kungar, riddare, prinsessor och troll.

Jag vet detta för att jag har wallraffat. I två månader nu har jag wallraffat som Mac-ägare. Jag har ägt en Mac, jag har använt min Mac till arbete. Jag har observerat andra Mac-ägare och jag har fått höra både det ena och det andra om Macen och dess förträfflighet.

“Mac har inga virus.” “En Mac hänger sig inte.” “Mac är bättre än PC.” I all oändlighet håller det på.

Problemet är att alltihop är lögn. Det är ett luftslott som Apple fått Mac-ägarna att bygga upp och som man vårdar varsamt. Hela varumärket Mac bygger på detta luftslott.

Jag vet inte vad dessa Mac-frälsta gör med sina datorer för att upprätthålla myten, men kan berätta vad de inte gör: De kopplar aldrig upp sig.

En Mac-ägare kanske ansluter sin dator till internet. Helst bara via Apple Airport men i undantagsfall kan Mac-ägaren tänkas koppla in sin dator via annan hårdvara, även om det tar emot.

Där någonstans tar det slut. En Mac-ägare skulle aldrig få för sig att springa omkring med sin dator och koppla upp den tjugo gånger per dag via minst tio olika nätverk. En Mac-användare håller absolut inte på och ansluter sig till internet via mobiltelefonen.

Även om Mac-ägaren skulle göra allt det där finns det andra gränser. Mac-ägaren tar hellre livet av sig än nedlåter sig till att dela filer i ett nätverk. Undantaget att ansluta sig till en annan Mac via Appletalk, det är riskfritt, men hellre låter sig Mag-ägaren slitas i stycken av vilda hästar än han eller hon använder sig av suspekta protokoll som Samba eller ännu värre, NFS, för att dela filer.

Skälet till att Mac-användaren låter bli alla dessa saker är att det annars skulle uppdagas att Mac kanske inte fungerar så felfritt och är så perfekt som myten gör gällande.

En Mac hänger sig. Jo, jag lovar! Den hänger sig. På riktigt. Man måste göra norsk reset för att få liv i den. Ibland hänger den sig bara för att den lagt sig i viloläge. Det är mycket imponerande av Apple att lyckas mörka detta.

En Mac ballar också ur. Speciellt ballar nätverket ur med jämna mellanrum. Alldeles nyss, till exempel, fick min Mac för sig att file servern hade gått och lagt sig. Så var det förstås inte. Istället var det macen som behövde startas om för att bli vettig igen.

Sådär håller det på och det finns liksom ingen gräns för hur länge jag skulle kunna hålla på och tala om exakt hur mycket Mac OS X inte på något sätt skiljer sig från något annat operativsystem i stabilitetshänseende.

En sak till som en sann Mac-ägare aldrig gör. Han eller hon installerar aldrig någonsin några program vars namn börjar på något annat än i. Då skulle man ju kunna göra något med sin dator och eventuellt upptäcka att den inte fungerar så perfekt som man gärna vill tro.

Linux – En bra väg till personlig olycka

Linux-pingvinen TuxDet finns många bra sätt att göra sig olycklig. Att byta till Linux i datorn är definitivt en bra metod.

Det börjar alltid likadant. Man kör Windows men är inte riktigt nöjd med tillvaron. Vissa saker funkar inte riktigt och eftersom det är Windows man kör går det inte att göra något åt saken. Har man riktig otur går saker sönder efter någon uppdatering, eller så blir datorn obeskrivligt seg av alla uppdateringar Microsoft skickar ut

I det här läget är man som mest mottaglig och eftersom Linux finns där hela tiden dröjer det inte länge förrän man börjar fundera på att kanske byta operativsystem.

Om man inte gör alltför speciella saker med sin dator finns en uppsjö program att välja mellan. Ja, till och med för vissa ytterst speciella användningsområden finns lämpliga programvaror för Linux, så vad är då haken?

Det är numer lätt att komma igång. Det känns nästan som fusk att använda en distribution som Ubuntu men det funkar ju, så vafan? Jag skall ju bara testa. När man efter en stunds testkörning väljer att installera är det början till slutet. Det finns ingen reell väg tillbaka till Windows men vägen framåt är kantad av så mycket problem och vedermödor att hade jag känt till dem i förväg hade jag gett upp direkt.

Problemet är att alla som kör Linux vet att allt, precis allt kan konfigureras att bete sig precis så som man önskar. Om du vill att datorn skall beställa pizza när du pluggar i ett USB-minne på en tisdag med fullmåne så går det att ordna. Om jag bara installerar de här programmen och konfigurerar dem såhär så kommer allt att bli perfekt.

Givetvis är det omöjligt i verkligheten men illusionen finns där hela tiden och det är hur lätt som helst att fastna och tänka att: ”Bara ett par dagar till. Sen funkar det.” Drömmen är inte sann och det förstår man snabbt men lika lite som man kan peta in kaviaren i tuben igen går det att ta bort vetskapen om att det faktiskt är möjligt.

Nu sitter jag här och har bjudit in till födelsedagsfest och har ingen aning om det kommer att vara möjligt att spela någon musik under kvällen. Om jag bara hade haft ett par dagar till på mig hade det kanske gått. Om jag försummat livet och suttit vid datorn och svurit lite till.

Allt jag ville ha var en multimedia-PC, som jag kan styra med fjärrkontroll, för att titta på film och lyssna på musik. Vad jag fick var någonting helt annat. Många är de tillfällen då jag funderat på att ge upp och helt enkelt köpa en ny dator med Windows Media Center, men det skulle kännas så snöpligt nu när jag kommit så långt.

Om jag lägger bara två dagar till blir det nog bra.