Syrrans granne Sthlm – Se upp! Vi kommer nu!

Se upp Stockholm! Idag dyker vi upp! En delegation från syrrans granne kommer till staden för inspektion, nöjen och kanske lite shopping.

Varning alltså, för goa gubbar på stan. Strax före fem dyker vi upp och ja, sen får vi väl se på vilket sätt det hela urartar. Ni som tänkt er en lugn helg på Söder kan glömma det i alla fall. Kungsholmen ligger också brunt till.

Ja, sen planeras en raid på Birger Jarlsgatan imorgon, strax efter ankomst också, så där och då kanske ni inte heller vågar befinna er…

Syrrans granne’s gonna sort you out!

Syrrans granne Sthlm – Stekt fläsk

På det kulinariska området domineras Stockholm totalt av stekt fläsk. Det är under stigande förvåning jag sett denna maträtt dyka upp i stort sett överallt – på varenda lunchmeny och även otaliga andra restaurangmenyer. Över allt samma sak. Stekt fläsk. På längden, bredden, tvären och höjden.

Vad är det som är i görningen här egentligen? Är det huvudstaden som håller på och förbereder sig för vintern? Försöker den göda sina medborgare inför idet? Skall vi alla lägga på oss några extra bilringar så att vi överlever de där fyr månaderna i dvala, när det knappt är värt att gå ur sängen, än mindre dra upp persiennerna?

Lägenhet i ruiner efter blondinattack

Möbler, kartonger och lösa pryttlar, huller om buller

STOCKHOLM: En blondin, en Åjdi och ett släp. Det var allt som krävdes för att lägga en tvårumslägenhet på Kungsholmen i ruiner.

Allt började lugnt. Lägenheten skulle vädras ur, städas och sedan möbleras. Men någonstans gick det snett. Det började med en soffa som inte gick att placera. Två gånger flyttades den. Ändå blev det aldrig riktigt bra. Fåtöljer, soffbord och flyttkartonger stod huller om buller i en enda röra.

Sedan skulle släpet köras tillbaka. Då inträffade mardrömsscenariot. En felkörning, en trång vändplats och ingen chans att backa.

– Det var bara att gå ur och lyfta runt släpet för hand, säger en av de inblandade.

Idag skulle möbleringen fortsätta. Men någonting hände och nu ligger lägenheten i ruiner.

– Det ser ut som ett bombnedslag; som om någon ställt in en massa grejer och sedan sprängt en handgranat därinne, säger en granne till vår utsända ikväll.

Personal från räddningstjänsten har varit och inspekterat platsen men ännu ikväll är det oklart hur lång tid röjningsarbetet kommer att ta.

Att vara syrrans granne: Lunch med eliten

Jag åt lunch med Sveriges bästa IT-journalister, Linus Larsson och Daniel Goldberg från Computer Sweden. De tog paj med västerbottensost och spenat medan jag åt någon form av köttfärspirog. Gott, men jag ångrar lite att jag inte tog pajen. Den såg fantastisk ut!

De hade tydligen fått en ny, helt oförstörd praktikant att lära upp på redaktionen och verkade väldigt nöjda. Uppenbarligen har det satt sina spår att jag var där och härjade i början av året, men nu verkar redaktionen ha hämtat sig från chocken och börjat fungera normalt igen.

Maten var helt OK men att vi fick vänta typ en halvtimme på att få den var fan på gränsen alltså. Daniel såg ett tag ut som om han skulle flippa fullständigt men lugnade sig något efter att jag pratat till oss gratis kaffe latte.

Alla verkar lite spända på hur det skall gå med konflikten mellan Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. En journaliststrejk nu skulle kunna göra tillvaron intressant på flera sätt. Det vore definitivt ingen höjdare för gammelmedia, men frågan är om inte Journalistförbundet har minst lika mycket att förlora, såvida de inte har tänkt sig att försöka tvinga in alla frilansar och bloggare under sitt paraply.

Nu skall jag ta en värktablett och vila en stund för att bli av med den här jävla spänningshuvudvärken!

Dagens bild: Söders svävande sten

Söders svävande sten hittar du i trapporna upp från Slussen Den hänger i maghöjd. Dov och dyster svävar den över trappan, likt en portvakt. Stum och nästan lite obehaglig, fast synbarligen harmlös mot förbipasserande, åtminstone för stunden.

Ingen tycks veta var den har kommit ifrån och vart den är på väg eller vad den har för avsikter. Kanske just därför är den så fascinerande.

Den mystiska svävande stenen hänger i trapporna som går från Slussen upp mot Mosebacke. Du som vill se den på nära håll bör skynda dig, för lika plötsligt som den dök upp kan den försvinna igen.

Läsarutmaning: Vad skall jag göra imorgon?

Såhär ligger det till: Jag är i Stockholm, imorgon är det måndag och jag har ingenting att göra.

Så var det planerat, men nu börjar jag inse problemet: Jag klarar inte av att göra ingenting. Jag blir uttråkad, rent av deprimerad och drabbas av damp om jag ens försöker.

Därför, kära läsare, ger jag er nu i uppdrag att komma med förslag på vad jag skall göra imorgon. Ni skriver era förslag som kommentarer till detta inlägg. Jag väljer sedan det eller de förslag jag tycker är bäst och ägnar dagen åt att göra det som föreslås.

Kom igen nu! Plocka fram fantasin och kreativiteten! Jag vill ha riktigt skruvade förslag så att det blir en dag att minnas. Ni har till åtminstone klockan tio imorgon på er.

Alltihop kommer naturligtvis att dokumenteras och bloggas.

Vad är som är fel i den här historien?

En okänd man kommer in på en restaurang. Han äter och dricker för nästan 140 tusen kronor. Sedan vägrar han betala.

Nu åtalas han för bedrägeri. Och nog fan är han en bedragare. Men alltså, hur godtrogen får man vara om man driver en restaurang? Hur lätt får det egentligen vara att lura någon på 140 tusen kronor?

Eller finns det helt enkelt en värld här i Stockholm där en sådan konsumtionsnivå är helt normal?

Varför SL?

Kassa 2, kassa 2 och kassa 2 öppen

Fredag. Monsunregn i Göteborg. Tåget försenat en halvtimme, Internet ombord som är slöare än en modemförbindelse på 1980-talet. Ingen mat i magen.

Allt detta har jag överlevt. Nu skall jag bara köpa ett SL-kort och ta tunnelbanan hem*. Vad händer då?

Man tvingas in på SL-center. Det är trångt, det är varmt, det är kö och framför allt: Det är en enda kassa öppen. Mannen som sitter där är jättetrevlig och svarar vänligt på alla frågor, ritar på kartor och förklarar, men varför? Varför SL, kan jag inte få köpa min biljett i en automat? Jag har inga frågor, jag vet exakt vad jag vill köpa och jag tänker betala med kort. Varför skall jag ändå tvingas stå i denna bastu och vänta i en kvart?

Enligt den vänlige mannen i kassan kommer jag att få det ”när det nya biljettsystemet kommer.” Det blir säkert jättebra. Då. Men vad väntar vi på?

* hem = mitt ganska tillfälliga hem i Stockholm. Jag har inte flyttat hit. Inte än… 🙂

Hatten: Smälting

Hatten - Smälting

Byta kust var naturligtvis ett misstag. Termometern står på 30 grader och jag smälter i hettan. Ingen skön dag att vara hatt. Ingen skön dag att vara något annat heller, utom möjligen ödla eller gruvarbetare.

Det var varmt i Stockholm men det var tydligen inte illa nog.

Fast nu får jag väl stryk för att jag klagar över att det är varmt och skönt på semestern. Stryk av industrisemestermaffian som bara hade regn, mulet och kallt. Men det får jag ta med ett leende. Jag orkar ändå inte röra mig…

Hatten: Stekare på söder

Hatten - Steker

Det är någon som steker på Kocksgatan. Jag vet inte riktigt hur det har gått till – jag trodde stekarna höll till kring Stureplan – men bevisen är tydliga. Här är stekpannan de använder.

Hatten - Fula hus

I övrigt i Stockholm noteras fula hus. Eller kanske inte fula. De är fulsnygga på något sätt. Oemotståndliga i all sin anskrämlighet. Eventuellt skulle Larry älska dem, om de nu är tillräckligt östtyska för hans smak.

Ikväll är det fredag och stor final här i Stockholm. Sedan drar jag ned till västkusten i några dagar åtminstone.

Hatten: Tom stad

Solen försvinner och plötsligt är människorna som bortblåsta. Odenplan är som ett ödetorg idag jämfört med igår och jag undrar ett tag vad som hänt.

Sedan inser jag att det naturligtvis bara är turisterna som försvunnit. Det är ju turisterna som brukar befolka staden under dagtid, när resten av befolkningen ägnar sig åt att koncentrerat stirra in i en plastruta.

Men var är de, turisterna? De lär ju inte vara på stranden i alla fall, för det är ju verkligen inget strandväder. Badväder möjligen, för det är ju varmt som i helvetet, men folk hänger ju knappast på stranden när regnet hänger i luften.

De kanske sitter i bilen. Det verkar logiskt på något sätt, att sätta sig i bilen en regnig dag i Stockholm. Eller så shoppar de i någon massiv inomhusgalleria. Det är säkert så. De har satt sig i bilen allihop och åkt till Kungens kurva, eller vart man nu åker.

Jag vet inte. Jag har ingen bil och även om jag hade en vore det svårt att köra. Jag har inget körkort och lär inte få något. Jag är ju en hatt.

Jag sätter mig på stans absolut sunkigaste café istället. Det måste vara där jag sitter nu. Hela lokalen stinker rök trots att ingen fått röka där på två år eller vad det nu kan vara. Jag har hittat en rest. En bit av det förgångna som ännu inte städats bort. Det sitter till och med tre svarta snubbar som ölar och röker vid grannbordet.

Mitt på Vasagatan. Jag skulle inte äta lunch är om jag så fick betalt. Dricka kaffe går bra, men det är allt. Ändå finns stället kvar. Hur bär de sig åt?

Hatten: Så kontrolleras Odenplan

Hatten - Odenplan

Du har säkert gått förbi hundratals gånger utan att ens se den. Ändå sitter den där, fullt synlig och fritt åtkomlig för allmänheten.

För ett otränat öga ser det kanske ut som ett helt vanligt datortangentbord som någon hängt lite slarvigt över lamparmaturen. Det är säkert meningen för om allmänheten fick veta vad det egentligen är vore de kanske inte så sugna på att besöka Odenplan mer. Det är nämligen från det där tangentbordet som hela Odenplan styrs.

Tunnelbanetåg, trafiksignaler, rulltrappor, belysning och ventilation. Allt kan styras och kontrolleras via detta oansenliga tangentbord. Styras, kontrolleras och stängas av. Normalt görs allt detta på distans, från ett kontrollrum långt bort, men det manuella tangentbordet finns kvar som en reserv. Ifall något händer med kontrollcentralen skall i alla fall Odenplan kunna fortsätta att fungera, åtminstone hjälpligt.

Egentligen är det otroligt att kontrollpanelen har kunnat sitta där i alla dessa år, utan att någon uppmärksammat den eller rent av missbrukat den för sina egna syften. Kanske blir det ändring nu, men det kommer nog att ta några dagar till innan något händer.

Om du är sugen och har vägarna förbi ikväll, passa på att tryck lite på Odenplans knappar och se vad som händer. Kanske utbryter århundradets fest. Kanske blir det trafikkaos. Om du har otur gör du fel och då händer ingenting. Något facit finns inte. Inte än.

Hatten: SM i bar överkropp

Pride 07
Jag tittade på pride-paraden idag. Sällan har jag sett så mycket bar överkropp inne i centrala Stockholm eller i någon stad över huvud taget. Solen sken från en blå himmel. Hud, plysch, fjädrar, lack, läder och allt vad man mer kan tänka sig i en fantastisk blandning. Helt enkelt ett otroligt underhållande spektakel.

Gaypolisen

Alla var där, inklusive gay-polisen. Ingen Apache Indian i sikte dock.

Pride 07

Det hela slutade med att jag fick en slängpuss av två glada damer. Inte dåligt jobbat av en gammal hatt…

Balkongvin - liten

Nu skall jag chilla en stund med ett glas vin på balkongen. Det blir utgång senare ikväll också, oklart hur och var men det reder väl upp sig lite senare.