Att vara syrrans granne: Lunch med eliten

Jag åt lunch med Sveriges bästa IT-journalister, Linus Larsson och Daniel Goldberg från Computer Sweden. De tog paj med västerbottensost och spenat medan jag åt någon form av köttfärspirog. Gott, men jag ångrar lite att jag inte tog pajen. Den såg fantastisk ut!

De hade tydligen fått en ny, helt oförstörd praktikant att lära upp på redaktionen och verkade väldigt nöjda. Uppenbarligen har det satt sina spår att jag var där och härjade i början av året, men nu verkar redaktionen ha hämtat sig från chocken och börjat fungera normalt igen.

Maten var helt OK men att vi fick vänta typ en halvtimme på att få den var fan på gränsen alltså. Daniel såg ett tag ut som om han skulle flippa fullständigt men lugnade sig något efter att jag pratat till oss gratis kaffe latte.

Alla verkar lite spända på hur det skall gå med konflikten mellan Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. En journaliststrejk nu skulle kunna göra tillvaron intressant på flera sätt. Det vore definitivt ingen höjdare för gammelmedia, men frågan är om inte Journalistförbundet har minst lika mycket att förlora, såvida de inte har tänkt sig att försöka tvinga in alla frilansar och bloggare under sitt paraply.

Nu skall jag ta en värktablett och vila en stund för att bli av med den här jävla spänningshuvudvärken!

Las-maskinen som ständigt kräver nytt kött

Nu vet jag varför alliansregeringen börjar vissla och titta åt ett annat håll så fort Las kommer på tal. De har en plan! Las skall avskaffas. Inte genom politiska beslut utan av sig själv, i smyg.

Las håller sakta på att utradera begreppet fast anställning. Fasta anställningar är förknippade med så mycket problem att företagen i många branscher helt låter bli att anställa fast personal över huvud taget.

Massmedieföretagen har ju till exempel nästan helt slutat med fast personal utan går nu runt på 11-månadersanställningar.

Givetvis sätter detta snurr på saker och ting. Framför allt gör det att arbetsstyrkan med tiden blir alltmer lätt- och snabbrörlig och framför allt hamnar vi alla snart i den stora Las-kvarnen

Till slut når vi punkten där ingen längre är fast anställd utan alla istället hoppar runt mellan olika vikariat. Den dagen går det lätt och snabbt att avskaffa Las utan protester eftersom ingen kommer att drabbas negativt.

Planen är alltså inte alls att behålla den svenska arbetsrätten utan att helt avskaffa den genom att låta den överleva sig själv. Det kanske tar 30 år att genomföra men det blir å andra sidan gjort.

En vacker dag kommer det att uppdagas vad socialdemokraterna gjort med pensionssystemet, men då är de skyldiga sedan länge döda.