Efter Mactuellt och Spermaharen är det nu dags för Svenska dagbladet, som blir först bland svenska dagstidningar att ges ut som bricktidning.
Glöm inte att fråga efter Svd när du beställer din lunch.
Efter Mactuellt och Spermaharen är det nu dags för Svenska dagbladet, som blir först bland svenska dagstidningar att ges ut som bricktidning.
Glöm inte att fråga efter Svd när du beställer din lunch.
Såhär går det till i nyhets-sverige idag.
Och så finns det folk som faktiskt undrar varför det går åt helvete för gammelmedia…
Här skulle du egentligen fått läsa en fantastisk korvnyhet om OS, eller kanske en OS-nyhet om korv, men på grund av någon jävla klantskalle på svd.se går nyheten inte att läsa där. Du kan söka efter den och hitta den men artikeln innehåller ingenting. (Om man inte tittar i html-såsen förstås, för där finns hela texten.)
Kära SvD,
Det är illa nog att andelen korvnyheter är så liten som den är. Jag tycker det är synd att ni nu förvärrar situationen ytterligare genom detta irriterande fel.
En värld utan korvnyheter är en fattig värld.
Vänligen,
syrrans granne
Det går dåligt för Volvo Personvagnar. Så dåligt går det att företaget tvingas varsla 2000 personer om uppsägning.
Men varför går det då så dåligt? Låg dollarkurs är en populär förklaring. Högt bensinpris en annan. Men allt är bara spekulationer.
Syrrans granne kan nu avslöja det verkliga skälet till att affärerna går så dåligt. Volvo Personvagnar är helt enkelt inne i fel bransch. Det visar sig nämligen vid en närmare granskning att de inte alls tillverkar fordon, vilket de flesta tror. Nej, Volvo Personvagnar ägnar sig åt att tillverka forndon.
Forntida don. Det fattar ju vem som helst att man inte kan överleva någon längre tid på att tillverka sånt.
Nu är klockan över åtta och det är hög tid för oss pensionärer att gå och lägga oss.
Vi kommer att tillbringa morgonen i köket, ivrigt inväntande morgontidningens ankomst vid fem. På återseende då!
En brun sörja som vi helst talar tyst om, eller ett ämne att diskutera vid frukostbordet? Åsikterna om diarréns plats i vardagslivet går brett isär.
En lång rad med reklamkampanjer har sedan några år lyft upp diarrén från tillvarons källare till tevesoffan och därmed säkerligen fått en och annan slötittare att sätta chipsen i halsen.
Svd går nu ett steg längre och tar den illa sedda kroppsutsöndringen ända in till frukostbordet.
Nu är det nog bara en tidsfråga innan vi får se diarrédebatter i riksdagen. Och på DN Debatt.
Läs också:
Diarré till lunch, någon?
Åh nej! Diarré! Igen!
Åh nej! Diarré!
Maria Johansson i Jönköping är upprörd. Domänen mariajohansson.com är registrerad på internet, men den pekar inte till hennes hemsida, utan till ett tyskt webbhotell.
– Jag är bestört. Det är verkligen obehagligt, säger hon.
Men det är inte bara domänen med hennes namn som blivit stulen. En snabb sökning visar att det finns minst tvåtusen andra personer i Sverige som kallar sig Maria Johansson.
– Det är förjävligt. Här har jag gått omkring och känt migg trygg hela mitt liv och så visar det sig att en massa människor använder sig av mitt namn. Det känns kränkande. Som om de stulit min identitet.
Maria Johansson har nu gjort en polisanmälan. Hon hoppas att polisen skall spåra upp förövarna. Hon har dock inga planer på att försöka köpa tillbaka domänen.
– Jag vill inte medverka till någon utpressning.
Sex har blivit temat för dagen. Efter nyheten om moderatpolitikern som kräver ett stopp för kompisknullandet är det svårt att fokusera tankarna på något annat.
Jag erkänner! Jag läste sex-intervjun i Svenska dagbladet med Per Morberg alldeles för slarvigt.
I faktarutan svarar han på en rad korta frågor. Ni behöver inte tro mig, men en av frågorna lyder: ”Vill inte höra i sängen?”
Per svarar: ”Släck lampan” och ”Inte så hårt”.
Det chockerande är givetvis inte Pers svar. (Det har vi talat om tidigare och behöver inte orda mer om nu.)
Nej, det chockerande är att svenskan uppenbarligen har lagt in denna sexfråga i sitt standardfrågeformulär. Betänk att de snart ska intervjua Fredrik Reinfeldt, Kristina Lugn, Carola, Tomas von Brömssen och Björne.
Vad de än svarar känner jag mig rätt säker på att det är citat jag inte vill erinra mig i sängen.
Läs också:
Gästblogg: Sluta egga oss!
Gästblogg: Sex-Per avslöjar storleken
Allas vår Per Morberg vet att egga sin publik. För den så befriande skamlösa tidningen Svenska Dagbladet beskriver Per nu ingående sin lekamen som ung:
– Jag hade långt hår och såg ut som en grekisk staty i kroppen.
Per vet att vi läser. Han kan bara inte låta bli.
Läs också:
Gästblogg: Sex-Per avslöjar storleken
Gästblogg: Per Morbergs sexkök
Per Morberg, som ”knullar” både kameran och maten i tv på söndagarna, berättar i en öppenhjärtig intervju, i Svenska Dagbladet i dag, om sitt sexliv.
Naturligtvis kommenterar Per även syrrans grannes inlägg om hans ”pepparkvarn”. Och Per väljer nu att berätta: ”Den är inte så stor utan högst normal.”
Så var det sagt. En gnutta besvikelse sprider sig som tunn blå rök i cyberspace.
Men var inte ledsna. Vi vet alla att han är en mästare på understatements. Var det inte Per som köpte en hink basilika på Örtagården sist? Jo. Så jobbar han. Extra allt.
Och mycket riktigt avslutar han med en bekännelse; särskild ägnad syrrans grannes läsare:
”Men jag kan se att det finns en sensualism i programmen.”
Just det.
Läs också: Gästblogg: Per Morbergs sexkök
I dagens Svd intervjuas tevekocken Per Morberg. I artikeln citeras inlägget Per Morbergs sexkök.
Tiotusentals stockholmare kom försent till jobbet i morse efter att ett antal redigeringsmissar i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter orsakat stora problem i lästrafiken.
Ett allvarligt layoutfel på sidan fem i Dagens Nyheter gjorde att många tidningsläsare inte lyckades komma vidare, utan läste samma artiklar om och om igen. Istället för de vanliga tjugo minuterna blev många sittande i en halvtimme eller mer. Uppgifter som syrrans granne fått ta del av säger att en del inte lyckades avsluta läsningen förrän efter två timmar.
Liknande uppgifter förekommer angående Svenska Dagbladet, men där var det kulturdelen som ställde till med problem. En krönika på sidan tio redigerades tillsammans med en teater-recension på ett sådant sätt att läsarna inte visste var de skulle börja eller sluta läsa.
Det var efter redigeringsarbetets slut sent på onsdag kväll som de bägge tidningarnas redigerare traditionsenligt strålade samman på en av Kungsholmen barer. Stämningen var hög och uppslupen. Kanske lite väl uppslupen.
– Jag har sällan sett något liknande. Visst, journalister är kända för att dricka en del, men sprithetsen igår var något alldeles extra, säger en bartender till syrrans granne.
Festandet fortsatte långt in på eftermiddagen under torsdagen och vid fyratiden på eftermiddagen skall horder av uppslupna redigerare ha setts vara på väg till jobbet – många påtagligt berusade. Feststämningen dröjde sig kvar hela kvällen och de båda tidningarnas redigering blev lidande.
Som en följd av problemen i lästrafiken stod stora delar av Stockholms tunnelbanenät stilla. Många banker drabbades svårt av personalens frånvaro och Stockholmsbörsen sjönk kraftigt under förmiddagen. Stockholmspolisen rapporterade vid lunchtid att läget stabiliserats något och att de flesta slutligen kommit till jobbet, om än kraftigt försenade.
Det händer hela tiden. Jag ser en bild på någon webbtidning och klickar på den. Jag vill se mer! Större bild.
Det får jag inte. Vad jag får är istället text. Bara text. Ingen bild alls. Varken stor eller liten.
Varför SvD? Varför DN? Varför GP? Varför kan jag inte få se lite mer bilder på webben? Ni har ju dem i drivor i tidningen.
Vad menar SvD egentligen när de skriver att att “SvD:s tennisexpert rapporterar på bloggen” och sedan pekar till en artikel på SvD blogg? På vilket sätt skiljer sig reporterns artikel som är publicerad på SvD blogg från reporterns andra artiklar på SvD?
Vad är grejen med att ha reportrar på en dagstidning och sedan påstå att de skriver på tidningens blogg? Blir artiklarna bättre? Blir tidningen bättre? Jag fattar inte.
Vad är nästa steg? Tänker SvD börja publicera sina artiklar som textfiler som laddas ned med Bit torrent? Kommer reportrarna att skriva sina artiklar på flygblad som delas ut på stan? Skall nyheterna spridas genom rykten?
Jag börjar misstänka att SvD inte har någon plan. Jag tror att de bara gissar och gör saker på måfå.