Undrar om man blir superfet av dem.
Etikett: fett
Bli smal utan att bli snygg
Den här löpsedeln blir jag inte så lite förvirrad över faktiskt. Gå ned i vikt utan att banta är ett budskap jag kan förstå. Det är ju så obeskrivligt tråkigt att banta.
Jag vet. Jag måste ha suttit där hundra gånger med skrikande mage och längtat efter chipspåsen, men inte fått. Jag hade gärna gått ned i vikt utan att äta mindre.
Men det här då?
– Jo alltså, jag vill gärna gå ned i vikt, men jag vill fortsätta med min ohälsosamma livsstil och behålla min konturlösa och otränade kropp.
Va??? Vad är grejen? Jag fattar ingenting. Kan någon läsare förklara?
Köp redaktörens fetto-jeans!
Redaktören – chefen alltså – var lite rultig i vintras. Som en glad julgris gick han omkring, stor och trind. Sedan nådde lågkonjunkturen magen.
Nu kan han inte ha sina brallor längre. Eller det går, men han måste hålla dem uppe med skärp och det ser helt muppigt ut. Tyvärr är han alldeles för lat för att gå och handla nya kläder, så han går omkring som en mupp.
Så kan vi faktiskt inte ha det. Därför säljer vi nu hans fetto-jeans till högstbjudande, så blir han tvungen att göra något åt saken.
Jeansen är av Lager 157:s eget märke, ganska anonyma, men av helt OK kvalitet och utseende. De är i storlek W 36, L 32.
Vi säljer dem till högstbjudande. Köparen får betala frakten på ungefär 50 spänn. Skriv en kommentar med ditt bud. Du får vara anonym, men glöm inte att lämna din epostadress så vi kan få tag i dig.
Om du vill kan vi tvinga redaktören att signera dem på valfritt ställe, innan vi skickar iväg dem. Du bestämmer…
Så många kroppsdelar. Så lite tid.
Skägg, huvudhår, kroppshår, könshår, fett, muskler, hud, ögonbryn, naglar, tänder…
Vi pratar kroppsdelar nu. Kroppsdelar som kräver underhåll. Listan kan göras lång och det verkar som om den växer hela tiden. Hur man ska hinna med alltihop framstår som en gåta.
Det börjar lite enkelt när man är liten. Då har man tänder, hår och naglar och hud att tänka på. Från början behöver man inte ens tänka på det eftersom man har föräldrar som tänker åt en. Bara att ligga där och jollra så sköter sig allt själv.
Sedan börjar eländet.
Först ska man lära sig borsta tänderna. Borsta noga varje kväll. Borsta mjölktänder som man inte ens ska ha kvar utan som byts ut automatiskt. Vad är grejen med det?
Kamma håret måste man säkert också. Och bada. Det hela är egentligen ganska beskedligt fortfarande.
Men sen kommer puberteten och då jävlar händer det grejer! Inte bara blir man dum i huvudet. Det börjar också växa hår, rakt ut genom huden på en massa oönskade ställen.
Så man får börja raka sig på alla möjliga och omöjliga ställen och man måste lägga en massa tid på att se snygg ut så man får ligga. Dessutom ska man tvingas utstå äldre generationers hån för att man minsann inte är lika välartad som de själva var när de var unga.
Sen plötsligt blir man gammal och fet och måste börja träna. Man får inte äta chips längre utan måste hålla sig till näringsriktiga morötter och hemlagad, nyttig mat som tar flera år att tillreda.
Nu sitter jag här med hår som ska klippas, skägg som måste trimmas, naglar som ska ansas, ögonbryn som antagligen borde vaxas, könshår som man säkert förväntas frisera i roliga figurer och kroppsbehåring som antagligen kommer att kriminaliseras helt inom kort. Förmodligen borde jag bleka anus också.
Jag hinner inte ens med hälften av alla dessa. Jag hinner med en bråkdel. Ibland.
…och då har jag inte ens börjat med hudkräm. Eller smink.
Svårt att hålla nyårslöftet?
Det kan bero på att du helt enkelt inte följer kostprogrammet tillräckligt noga.
Dagens ord: bältesfläsk
Bältesfläsket är det där fettet som kanske inte märks så mycket när du står upp, men som gör sig desto mer påmint när du sitter i bilen. Det leter sig ut mellan byxorna och din t-shirt och hamnar i kläm under bältet, som ligger och skaver med sin kant mot huden.
Du kan välja mellan att vaddera bältet, strunta i det helt eller helt enkelt banta. Några andra alternativ finns inte. Åtminstone inga som fungerar och som du kan tänka dig att leva med.
Nu gråter vi över gammal ost
Idag slänger vi ost här på redaktionen. Detta smärtar oss förstås något oerhört, då ost är ett av livets stora glädjeämnen, men vi ser ingen annan råd, då dessa sorgliga ostrester legat och vilat sig under flera veckors tid inne i kylen, utan att bli uppätna.
Farväl kära ost! Det hade varit gott att få äta upp dig, men tyvärr gick tillfället oss förbi. Du blev gammal och tråkig helt enkelt.
Hur vi ska ersätta denna viktiga tredjedel av kostcirkeln är och förblir en gåta. Ett tänkbart allternativ är att vi helt enkelt köper ny ost.
Dagens ord: transfett
Fett som går runt i kjol. Det förstår du väl själv att det inte kan vara ett hälsosamt livsmedel?
Dagens mat-tips
Isterband – Inte bara korv på det dåliga sättet, utan dessutom dålig korv
Chic och tjock
Även den som är tjock kan vara chic, även om de har lite svårt att stava till det.
Eller hur det nu var…
Syrrans granne Sthlm – Stekt fläsk
På det kulinariska området domineras Stockholm totalt av stekt fläsk. Det är under stigande förvåning jag sett denna maträtt dyka upp i stort sett överallt – på varenda lunchmeny och även otaliga andra restaurangmenyer. Över allt samma sak. Stekt fläsk. På längden, bredden, tvären och höjden.
Vad är det som är i görningen här egentligen? Är det huvudstaden som håller på och förbereder sig för vintern? Försöker den göda sina medborgare inför idet? Skall vi alla lägga på oss några extra bilringar så att vi överlever de där fyr månaderna i dvala, när det knappt är värt att gå ur sängen, än mindre dra upp persiennerna?
När blev mat paria?
På senare år har mat allt mer kommit att betraktas med skeptiska ögon. Från att ha varit som god och nyttig och en självklar del i varje människas vardag har mat helt kommit på undantag och betraktas nu med skeptiska ögon. En del skulle nog säga att mat är en hälsofara, full av fett, socker och miljögifter.
Nu är det nämligen pulver som gäller. Pulver och tabletter. Pulver till frukost, pulver till lunch och pulver till middag. Pulver före träningen. Pulver efter träningen. Och så in med några tabletter mellan pulvermåltiderna. Kosttillskott. För pulver är ju inte allt. Bara nästan.
Faktum är att det verkar finnas människor som aldrig äter en traditionell måltid bestående av mat. De har helt gått över till pulver.
Kemikalier alltså, det är vad människan lever av. Noggrannt utvalda kemikalier förstås. Annars kan vi ju lika gärna äta osköljda grönsaker som säkert är nedlusade av bekämpningsmedel. Nej, det skall vara ordning och reda på kemikalierna vi stoppar i våra munnar.
Jag vet att vissa applåderar den här utvecklingen. De som tycker att mat är ett nödvändigt ont är nog nöjda. Deras dröm är att i möjligaste mån kunna reducera ätandet. Gärna till pulver.
Men vi andra – den minoritet som fortfarande föredrar mat – vi lär bli lidande. Vi tvingas se på hur sortimentet av livsmedel stadigt reduceras; hur fler och fler varor ersätts av pulver. Det är väl till exempel bara en tidsfråga innan osten försvinner helt och ersätts av pulver.
Ostpulver. Vad är grejen med det?
Hur kunde det bli såhär?
Jag är smörberoende
Det har skrivits spaltmil om människor som säger sig vara sockerberoende. Minst ett löp i veckan handlar om detta eller något liknande. Men var är alla artiklar om oss stackare som är smörberoende?
Det låter kanske konstigt, men frånvaro av socker bekommer mig inte det minsta. Om någon däremot tar ifrån mig smöret drabbas jag ögonblickligen av mycket svår abstinens.
Jag äter så mycket smör jag kommer åt. Favoriten är sånt där vitt, luftigt bröd som morsan bakar, som nästan uteslutande består av hål. En rejäl klick extrasaltat smör på och du får en gourmetmåltid av högsta klass, om du frågar mig. Om jag är riktigt sugen kanske jag rostar brödet först, så går det att få i ännu mer smör.
Smör för sig är ingen hit, men applicerat på olika livsmedel som bröd, popcorn eller ris, ja vad som helst som suger upp det, blir det en fantastisk njutning.
Eftersom smör innehåller ganska mycket kalorier och jag just nu räknar sådana har jag ätit otroligt lite smör de sista fyra veckorna och det märks. Tidvis är det som om jag inte kan sluta tänka på mat och då i synnerhet smör. Just nu skulle jag nog klara att sätta i mig ganska mycket smör utan några som helst tillbehör.
Nu gäller det härda ut bara några veckor till, så skall jag strax få sätta igång och frossa igen. Min hjärna inser förstås att det lär bli ganska många veckor med ytterst lite smör även efter att jag är klar med det här projektet men sen, till slut, kommer vi äntligen fram till den efterlängtade smörfrossan. Det kommer att bli fantastiskt!
Standardmjölk, enligt vilken standard?
I kölvattnet kring artikeln om hur fett gör dig smal publicerar Svenska Dagbladet en enkät med frågan om vilken mjölk läsarna dricker.
Ett av alternativen i enkäten är standardmjölk. Jag undrar vad det är för standard som avses. Ingenstans på paketet finns någon information om att det innehåller standardmjölk och vad det i så fall innebär. Finns det en standard för mjölk? Är det en svensk eller internationell standard? Vad säger den?
Det finns alldeles för många standarder redan. De flesta är helt onödiga och existerar bara i marknadsföringssyfte. Jag tycker det är hög tid att sätta ned foten nu. Jag föreslår att det omedelbart tillsätts en bred parlamentarisk utredning med uppgift att fördjupa sig i vilka standarder som finns för mjölk och i vilken mån dessa behövs.
Tills dessa frågor är ordentligt utredda tycker jag att vi alla skall benämna denna produkt Mjölk, som är dess officiella namn.