Skägg, huvudhår, kroppshår, könshår, fett, muskler, hud, ögonbryn, naglar, tänder…
Vi pratar kroppsdelar nu. Kroppsdelar som kräver underhåll. Listan kan göras lång och det verkar som om den växer hela tiden. Hur man ska hinna med alltihop framstår som en gåta.
Det börjar lite enkelt när man är liten. Då har man tänder, hår och naglar och hud att tänka på. Från början behöver man inte ens tänka på det eftersom man har föräldrar som tänker åt en. Bara att ligga där och jollra så sköter sig allt själv.
Sedan börjar eländet.
Först ska man lära sig borsta tänderna. Borsta noga varje kväll. Borsta mjölktänder som man inte ens ska ha kvar utan som byts ut automatiskt. Vad är grejen med det?
Kamma håret måste man säkert också. Och bada. Det hela är egentligen ganska beskedligt fortfarande.
Men sen kommer puberteten och då jävlar händer det grejer! Inte bara blir man dum i huvudet. Det börjar också växa hår, rakt ut genom huden på en massa oönskade ställen.
Så man får börja raka sig på alla möjliga och omöjliga ställen och man måste lägga en massa tid på att se snygg ut så man får ligga. Dessutom ska man tvingas utstå äldre generationers hån för att man minsann inte är lika välartad som de själva var när de var unga.
Sen plötsligt blir man gammal och fet och måste börja träna. Man får inte äta chips längre utan måste hålla sig till näringsriktiga morötter och hemlagad, nyttig mat som tar flera år att tillreda.
Nu sitter jag här med hår som ska klippas, skägg som måste trimmas, naglar som ska ansas, ögonbryn som antagligen borde vaxas, könshår som man säkert förväntas frisera i roliga figurer och kroppsbehåring som antagligen kommer att kriminaliseras helt inom kort. Förmodligen borde jag bleka anus också.
Jag hinner inte ens med hälften av alla dessa. Jag hinner med en bråkdel. Ibland.
…och då har jag inte ens börjat med hudkräm. Eller smink.
Omgivningens reaktioner lät inte vänta på sig. Grannens överraskande beslut att anlägga