Kära syltsmörgås,
Det har varit ett efterlängtat och trevligt återseende. I veckor, ja månader, har jag gått och längtat efter ditt luftiga bröd, ditt feta smör och din söta sylt.
Men nu är det slut!
Efter att vi träffats under bara några dagar har jag fått nog. Jag tycker inte om dig längre.
Inte så att jag hatar dig. Jag har fått nog bara. Jag vill inte mer.
Ajö!
Här ligger han, chefredaktören, prydligt inbäddad i smör.
De är bruna, de smakar papp och de drar fram som en farsot genom Sveriges livsmedelsbutiker: Jag talar förstås om fullkornsprodukter.
Förra gången var det pasta som var på tapeten. Det var ingen succé kan vi ju sammanfatta det hela som. Den gången bestämde jag mig för att det fick vara bra. Exit fullkorn.
Fast när tillfället uppenbarade sig kunde jag inte låta bli. Smörgåsrån är ju gott, så det finns ju i alla fall en teoretisk möjlighet att de skulle kunna vara goda, även i fullkornsmodell.
Jag vet! Det var dumt. Naivt var det. Det borde jag ju insett på förhand hur det skulle gå.
Smörgåsrån med smör brukar ju vara ganska gott, kanske mest för att det är en metod för att få i sig ganska mycket smör. Vad händer då, när fullkorn kommer in i bilden?
Mer smör!
Det enda som kan rädda situationen är mer smör och då pratar jag om rejält mycket mer smör. Detta krävs för att dölja smaken av papp.
Nej, det här var lika dumt som vanligt.
Det har skrivits spaltmil om människor som säger sig vara sockerberoende. Minst ett löp i veckan handlar om detta eller något liknande. Men var är alla artiklar om oss stackare som är smörberoende?
Det låter kanske konstigt, men frånvaro av socker bekommer mig inte det minsta. Om någon däremot tar ifrån mig smöret drabbas jag ögonblickligen av mycket svår abstinens.
Jag äter så mycket smör jag kommer åt. Favoriten är sånt där vitt, luftigt bröd som morsan bakar, som nästan uteslutande består av hål. En rejäl klick extrasaltat smör på och du får en gourmetmåltid av högsta klass, om du frågar mig. Om jag är riktigt sugen kanske jag rostar brödet först, så går det att få i ännu mer smör.
Smör för sig är ingen hit, men applicerat på olika livsmedel som bröd, popcorn eller ris, ja vad som helst som suger upp det, blir det en fantastisk njutning.
Eftersom smör innehåller ganska mycket kalorier och jag just nu räknar sådana har jag ätit otroligt lite smör de sista fyra veckorna och det märks. Tidvis är det som om jag inte kan sluta tänka på mat och då i synnerhet smör. Just nu skulle jag nog klara att sätta i mig ganska mycket smör utan några som helst tillbehör.
Nu gäller det härda ut bara några veckor till, så skall jag strax få sätta igång och frossa igen. Min hjärna inser förstås att det lär bli ganska många veckor med ytterst lite smör även efter att jag är klar med det här projektet men sen, till slut, kommer vi äntligen fram till den efterlängtade smörfrossan. Det kommer att bli fantastiskt!