Hatten: Tom stad

Solen försvinner och plötsligt är människorna som bortblåsta. Odenplan är som ett ödetorg idag jämfört med igår och jag undrar ett tag vad som hänt.

Sedan inser jag att det naturligtvis bara är turisterna som försvunnit. Det är ju turisterna som brukar befolka staden under dagtid, när resten av befolkningen ägnar sig åt att koncentrerat stirra in i en plastruta.

Men var är de, turisterna? De lär ju inte vara på stranden i alla fall, för det är ju verkligen inget strandväder. Badväder möjligen, för det är ju varmt som i helvetet, men folk hänger ju knappast på stranden när regnet hänger i luften.

De kanske sitter i bilen. Det verkar logiskt på något sätt, att sätta sig i bilen en regnig dag i Stockholm. Eller så shoppar de i någon massiv inomhusgalleria. Det är säkert så. De har satt sig i bilen allihop och åkt till Kungens kurva, eller vart man nu åker.

Jag vet inte. Jag har ingen bil och även om jag hade en vore det svårt att köra. Jag har inget körkort och lär inte få något. Jag är ju en hatt.

Jag sätter mig på stans absolut sunkigaste café istället. Det måste vara där jag sitter nu. Hela lokalen stinker rök trots att ingen fått röka där på två år eller vad det nu kan vara. Jag har hittat en rest. En bit av det förgångna som ännu inte städats bort. Det sitter till och med tre svarta snubbar som ölar och röker vid grannbordet.

Mitt på Vasagatan. Jag skulle inte äta lunch är om jag så fick betalt. Dricka kaffe går bra, men det är allt. Ändå finns stället kvar. Hur bär de sig åt?