Humor, IT

”It said: Insert disk #3, but only two will fit”

En CD-ROM-läsare kan förväntas boota från CD, men hur är det egentligen med DVD?

Mental note: Nästa gång du undrar varför din dator vägrara starta på CD:n du just stoppat i CD-läsaren, kontrollera först att det verkligen är en CD du stoppat i och inte en DVD.

Senast jag stötte på det här problemet var i och för sig på bronsåldern (ungefär när den nu aktuella datorn tillverkades) och då hade jag inte ens några DVD:er, så jag kanske kan skylla på att det var första gången, men ändå. En halvtimme är faktiskt för mycket.

Rubriken, för er som inte förstår, är en vandringssägen från den tiden då människan använde disketter som bärbart lagringsmedium. Ofta tvingades man mata in en hel bunt av dem för att installera större program. Skivorna skulle alltså stoppas in en och en, efter varandra, men det ska tydligen vissa användare ha missuppfattat.

Humor

Allvarligt utbrott av apparaternas dag. Allmänheten varnas.

Windows has encountered an APPARATERNAS_DAG event and must be rebooted.

Ett allvarligt utbrott av apparaternas dag rapporteras under morgonen ha inträffat i centrala Göteborg. Utbrottet inträffade vid halv sju imorse då arbetet skulle börja för dagen och hade sitt epicentrum i stadsdelen Masthugget.

Polisen tror nu att utbrottet lagt sig men uppmanar ändå allmänheten att hålla sig ifrån området åtminstone fram till lunch.

– Allt vi vet pekar på att utbrottet är över, men man vet ju aldrig med efterskalv och liknande. Det kan smälla till igen, säger komissarie Bengt Andersson vid Polisen i Västra Götaland.

Noterat

Alla dessa tidningar

Man vill ju hänga med. Veta vad som rör sig i folkdjupet och i politiken och i affärsvärlden. Och som varandes en gammal gubbe från medeltiden har jag ett visst intresse för att då och då läsa en tidning på papper. Det är i alla fall vad jag inbillar mig.

Papperstidningar är på många sätt praktiska. Man kan rulla ihop dem, vika dem, skrynkla ihop dem till bollar och ta med sig på alla möjliga och omöjliga ställen utan att de slutar fungera. De kanske blir lite fula till slut, men det är ju inget samlarobjekt, så det är ju egentligen inget problem.

Problemet är ju att man måste läsa alla de där tidningarna.

När ska man göra det?

Jag sitter vid en dator. Dagarna i ända sitter jag vid en dator. Jag sitter vid en dator på morgonen, när jag äter frukost; jag sitter vid en dator på jobbet och jag sitter vid en dator på kvällen.

Jag sitter vid en dator och har tillgång till all världens information och då ska jag plötsligt plocka upp en papperstidning och läsa. När händer det liksom?

Det konstigaste är att jag verkar förnya mina prenumerationer varje år. Det måste alltså vara så att jag åtminstone en dag per år drabbas av vanföreställningen att jag vill betala för att få en gång i veckan få hem en pappersbunt som kan ligga och skräpa tills jag ger upp och slänger den.

Detta är mycket underligt.

Jag kanske är dum…

Noterat

I’m not quite dead yet…

…även om jag börjar tvivla på att det här med data är något att sysselsätta sig med.

Långt härligt jullov med massor av tid att fixa det där som du länge gått och tänkt på men inte hunnit med.

Det är i alla fall vad du tror.

Sedan börjar du pilla.

Ja, först firar du jul i flera dagar, men sedan, när julmaten är uppäten och klapparna instuvade på sina respektive platser, då börjar du.

Sedan går det inte riktigt som du tänkt dig och plötsligt har plötsligt flera dagar gått åt till att försöka förbereda det där du egentligen skulle göra, så att du faktiskt kan börja.

Jag ska inte tråka er med detaljer utan bara konstatera att jag är styrkt i min uppfattning att Apple är det nya Microsoft och att man aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin ska ta i någon hårdvara som det står Apple på. Inte ens med tång.

En Macbook fungerar säkert alldeles utmärkt för ”vanliga användare”, vad nu det är, men om man sätter en rosett på en bajskorv så är den fortfarande en bajskorv. Att det ser bra ut förändrar inte faktum att det som döljer sig under ytan är en illaluktande brun korv.

För övrigt anser jag att FRA-lagen måste rivas upp. Gör om! Gör rätt!

Humor, IT

Fullständig härdsmälta på datorfronten

Det börjar med att jag slår på strömmen till lägenhetens andra trådlösa accesspunkt. Det som därefter inträffar ska komma att utvecka sig till en fullständig mardröm.

För det som händer när jag slår på strömmen till lägenhetens andra trådlösa accesspunkt är att datorn som jag just jobbar på (En Mac Book – Ni vet, en sån där som “bara funkar” enligt reklamen) får spader och bestämmer sig för att tappa bort det primära trådlösa nätverket, som den är kopplad till.

Detta utlöser i sin tur att flyttningen av en större fil drabbas av ett avbrott, när den fjärranslutna disken plötsligt upphör att vara fjärransluten. Sen bestämmer sig min Mac Book för att vara underlig en stund, innan den återhämtar sig och åter går att koppla upp till den fjärranslutna disken.

Det är bara ett problem. Den där stora filen jag höll på att flytta är förstås bara delvis flyttad och den halva som skapats på destinationen är låst, antagligen av programmet som delar ut filen.

Så jag loggar väl in på servern då och startar om programmet. Så! Problemet löst!

Här någonstans är saker fortfarande begripliga. Normala om man så vill. Jag är bara något irriterad över att ha tvingats avbryta det jag höll på med, men verksamheten ska snart vara igång igen. Jag ska bara koppla upp mig mot disken igen.

Det går inte.

Fel användarnamn och lösenord tycker min Mac Book. Den har uppenbarligen blivit knäpp och måste startas om. Alldeles strax ska jag kunna komma åt den där filen. Eller kanske inte, för efter omstarten är det fortfarande fel på användarnamnet eller lösenordet.

Nu följer en stunds febrilt pillande på servern med återställning av lösenord och omstart av diverse tjänster vilket leder till att cirkusen upprepas några gånger. Slutsatsen blir att något blivit fel på servern och att det är lika bra att starta om den helt. Det går ju ganska fort. Alldeles strax ska jag kunna fortsätta med att sortera filer.

Vad händer då?

Jo, den där servern då. Den har en krypterad disk. Det för med sig olägenheten att jag måste skriva in ett lösenord vid start. Men det tar inte så lång tid. Eller skulle inte ta så lång tid, om det trådlösa tangentbordet behagade fungera.

Det behagar inte fungera. Inte alls behagar det fungera. Jag rycker ur USB-pluggen och testar ett annat uttag. Jag försöker starta om kopplingen mellan tangentbordet och USB-pluggen men tangentbordet vägrar kännas vid några USB-pluggar. Så jag går och hämtar ett gammalt hederligt tangentbord med kabel och pluggar i. Nu ska det väl ändå fungera?

Inte.

För det är helt dött i samtliga USB-uttag på skärmen där grejerna sitter. Men nu kommer jag på något. Jag har dragit om en annan kabel idag och då har USB-kabeln till skärmen antagligen dragits ur av misstag, så jag gräver mig in i garderoben, där servern står för att kolla, men inte fan hittar jag någon urdragen kabel.

OK. Det är något annat fel. Jag stänger av strömmen till burken och kallstartar. Sedan måste det ju bli ordning på tillvaron igen och jag ska strax få chansen att fortsätta sortera filer.

Är du med nu? Nu kommer slutklämmen. Historien blir alldeles strax helt fantastisk.

Jo, den här servern är lite gammal och strömbrytaren har en tendens att fastna i intryckt läge, så att man får lirka ut den igen. Det brukar gå bra. Men den här gången fastnar den extra bra. Alldeles fantastiskt bra fastnar den, för att vara exakt. Den sitter helt fast faktiskt. Datorn är nu avstängd och knappen sitter fast i intryckt läge.

Till slut får jag äntligen knappen att hoppa ut ur sitt hål igen och det är äntligen dags att slå på strömmen och starta servern igen så att jag kan fortsätta med det jag höll på med för en halvtimme sedan.

Det är bara ett problem. Strömbrytaren har gått sönder och hur jag än trycker händer ingenting.

*Ridå*

IT

Acer Aspire One – en filserver som drar 15 watt

En filserver som drar 15 watt och som tar 15 minuter att konfigurera. Är det möjligt? Ja, om du inte har en massa exotiska idéer om kryptering och användning av underliga filsystem går det alldeles utmärkt. Dessutom kan du fortfarande använda din dator som dator när du är klar.

Man ska testa allt minst en gång, har jag hört, och idag tänkte jag att det var dags att testa hur bra det går att använda sin netbook som filserver. Det var väl kanske inte det Acer hade tänkt sig, men en dator som kostar under tre tusen och som drar ganska lite ström borde vara den perfekta utgångspunkten för ett sådant projekt.

Utrustning

Utrustningen bestod av en Acer Aspire One Linux, nyligen återuppstånden från tegelstensriket, och min gamle vän Lacie, en hårddisk på 160 GB som i ett tidigare liv tjänstgjort som backupdisk.

Utförande

Efter att ha lagt en stund på att fippla med kryptering och exotiska filsystem bestämte jag mig för att det kanske var bättre att prova något som faktiskt fungerar till att börja med. Formatering av hårddisken på enklaste sätt alltså, med EXT3, och sedan installera en Samba-server.

Fast installera Samba-server visade sig onödigt. Allt nödvändigt fanns förstås redan på plats och bara lite konfiguration krävdes. Därefter var allt klart för test.

Testresultat

Det föga vetenskapliga prestandatestet utfördes genom kopiering av en rejäl avi-fil på sådär 750 MB till den utdelade disken, vilket tog drygt fem minuter, vilket den enhövdade juryn valde att betrakta som acceptabelt. Lite slött räknat blir detta runt 20 Mbit per sekund, men då körde jag alltså servern trådlöst. Med en nätverkskabel inkopplad kan du säkert komma upp i högre hastigheter utan problem.

Prestandatest nummer två bestod i att försöka titta på den just kopierade filmen, direkt från den utdelade disken. Och det går bra. Nästan. Men all tillgänglig erfarenhet visar att det trådlösa nätverket i det här hushållet inte är så fantastiskt stabilt, så jag är nog benägen att skylla de enstaka problemen på nätet.

Slutsats

Det här är en filserver du kan bygga in i väggen, bokstavligt talat, och sedan glömma bort. Sen kan antipiratbyrån eller polisen försöka hitta den om de kommer på besök. Eller så kan du ju helt enkelt ha den stående i ett hörn, om du tillhör de mindre paranoida. Eller hos grannen, om du föredrar det. Eller i en låda i trädgården. Eller i blien. Den funkar överallt där det finns ström och tar nästan ingen plats.

Eftersom det är en bärbar dator har den dessutom inbyggd UPS, så att den klarar ett kortare strömavbrott och stänger av sig snyggt och prydligt om strömmen är borta längre. Dessutom drar den 15 watt när skärmen är avstängd. Ja, det är ju nästan ingenting faktiskt.

För under fyra tusen får du en strömsnål filserver som lagrar 500 GB och det blir ganska mycket musik och film innan den är full. Och när det händer kan du ju köpa en ny, större disk för mindre pengar än du gav för den första.

Ja, sen måste du ju köpa en hårddisk till förstås, för att göra backup. Eller två om du är en vidskeplig gammal gubbe som trots noll hårddiskkrascher hittills tror att det värsta verkligen ska inträffa. Men backup måste du ju ändå ha…

Såhär gör du

Fortsätt läsa Acer Aspire One – en filserver som drar 15 watt

Humor

Det är en Macintosh. Eller en Microsoft. Eller en Microtosh. Eller…

Vad får man om man korsar ett Microsoft-tangentbord med en Mac Book?

En Microtosh? En Macinsoft? Kanske en Mac Softbook? Eller en Microbook?

Vi har ingen aning, men vi tänker göra det ändå.

Kanske kommer vi att kunna blogga efteråt. Kanske inte. Vi får se. Antingen hörs vi på andra sidan eller också inte. Om inte upplevelsen i sig tar kål på oss finns ju alltid risken att arga Mac-fans gör slut på oss, så att säga i förtid.

Allt för vetengalenskapen!

Humor

Men vem tömmer datorns soprum?

De flesta har nog en papperskorg på datorns skrivbord, eller på något annat lämpligt ställe. I papperskorgen hamnar alla filer som tas bort. Sedan ligger de där, tills man tömmer papperskorgen.

I vadå?

Vart tar filerna vägen sen? Slängs de i ett sopnedkast och hamnar i soprummet? Och vad händer sen, i så fall?

Finns det en hel armé av små datorsopåkare som kör runt på internet och vittjar datorernas soprum???

IT

Acer Aspire One, och en otålig idiot

Det börjar inget vidare för mig och Acer Aspire One. Faktum är att det börjar riktigt jävla dåligt – katastrofalt dåligt.

Datorn startar visserligen och ”installationen” som består av två eller kanske tre val går smärtfritt, men så fort jag skall börja använda den går det åt helvete. Det börjar med att jag inte lyckas välja tangentbordslayout. Jag har läst om problemet och vet att det finns en lösning, men den här gången vill jag ha en dator som funkar direkt, inte en hackarleksak att hålla på med timme in och timme ut.

Fortsätt läsa Acer Aspire One, och en otålig idiot

Humor

”Jomen Linux bygger ju på Windows”

Jag är på Mediamarkt och tittar på datorer. Jag skulle önska att jag slapp gå i närheten av datoravdelningen på Mediamarkt, men på grund av min ordinarie datorhandlares dumhet så tvingas jag gå dit. Jag vill nämligen känna på varan först, men av någon underlig anledning får jag inte titta på Asus eeePC innan köpet. Alltså Mediamarkt.

Jag vill egentligen bara prova hur tangentbordet är att skriva på, men en annan herre som har en massa frågor har släpat dit en säljare.

Först undrar han lite allmänt över det här med att han har Windows hemma och att eeePC kör Linux och vad det betyder.

– Ja, det är inga problem. Linux bygger ju på Windows, säger säljaren.

Det här kan bli en konversation att minnas. Intressant förresten att säljaren inte verkar känna till att man kan få eeePC med Windows XP. Det skulle ju kunna vara ett bra alternativ för den här kunden.

Sedan fortsätter de med att prata om skrivare. Den här potentiella kunden undrar om man kan koppla in skrivare och hur det funkar. Det skall nog gå säger säljaren. Han har uppenbarligen ingen aning. Det är ju uppenbart att han inte har provat i alla fall. Det skulle han ju kunna göra annars. Ta en av de där fem miljarder skyltexen i butiken och koppla in så kanske han lär sig något. Men det skall väl inte vara nödvändigt att faktiskt ha någon erfarenhet för att sälja datorer?

– Sen är det ju det här med program som man har på CD. Hur gör man med dem, vill kunden veta.

– Det finns ingen inbyggd CD-läsare men du kan ju koppla in en extern läsare i USB-porten och ta det den vägen, så det skall inte vara något problem, säger säljaren då.

Ibland skulle jag vilja vara en fluga på väggen. Till exempel när kunden skall installera sina Windowsprogram i sin Linuxdator. Eller ännu hellre, när han kommer till butiken för att få hjälp. Den konversationen skulle jag vilja höra!

Själv har jag planer på att köpa nytt kylskåp och en ny spis. De har ju en del att välja på hos Mediamarkt. Men efter att ha hört den här konversationen vet jag inte om jag vågar längre. Det kanske är bättre att vända sig till en radiohandlare som inte säljer datorer.

När det gäller Asus eeePC är jag lite tveksam. Det där tangentbordet känns lite väl litet för att det skall kännas ok att skriva på, men jag har bara provat i några minuter.

Annars ser jag inga nackdelar, så om du inte livnär dig på att skriva är det ju ett gjutet köp.

Humor

Mystiskt förbud drabbar flygresenärer

Det finns begripliga instruktioner och så finns det mindre begripliga instruktioner. Det gäller inte minst inom flygindustrin där snart ingenting förvånar längre.

Men det är några grejer som är lite oklara här.

Det där med radiosändare och -mottagare är ingenting nytt och inte så obegripligt. De kan ju, åtminstone i teorin störa någon navigationsutrustning och det vore ju tråkigt. Ingenting konstigt alltså med förbudet mot teveapparater, radiostyrda bilar och mobiltelefoner. Inte för att jag begriper hur man skall kunna titta på teve på 10 000 meters höjd, men låt gå för att någon kan tänkas försöka.

Men jag undrar lite över det här med skrivaren. Vem har med sig en skrivare på resan? Som handbagage? Vem är det som har sånt trängande behov av utskrifter? Och hur bär man sig åt för att skriva ut? Var kopplar man in skrivaren? För den behöver väl elektricitet för att fungera? Jag kan inte fatta att detta är så vanligt förekommande att man ens tar upp det i broschyren. Dessutom undrar jag vad problemet är. Sitter det radiosändare eller -mottagare i skrivare?

Sen är det vissa andra grejer på bilden som jag inte ens fattar vad det där. Den där avbrutna linjalen till exempel. Den som finns högst upp i mitten och som tydligen avger någon sorts strålning. Jag fattar ingenting. Och föremålet i mitten, med en hand på som gör något. Helt obegriplig symbol. Det skulle kunna vara en trådlös mus. Om det inte vore för tummen som uppenbarligen befinner sig inuti musen.

Elektromagneten är lite underlig också. För jag gissar att det är en elektromagnet längst upp till höger. Den stora frågan är ju hur vanligt det är med elektromagneter i handbagaget. Eller hur vanligt det är med elektromagneter över huvud taget. Hur många äger över huvud taget en elektromagnet?

Och sen har vi det här med att bränna skivor. Vad är det för något fruktansvärt som skall hända om man gör det? Skall laserstrålen från brännaren plötsligt löpa amok och bränna hål rakt igenom flygplanskroppen???

Jag vet inte vad flygsäkerhetsfolket gör på dagarna men de kan inte tillbringa speciellt mycket tid ombord på flygplan för de har uppenbarligen ingen aning om vad det är som egentligen försigår i luften om dagarna.

Humor

Bomba här!

Det här har vi diskuterat mycket på redaktionen. Vi har en bärbar dator från Dell. Det kanske inte är så underligt, men underligt är att det står “Strike zone” på undersidan. Vad menas egentligen?

Är det där, på strike zone, som man skall banka när man blir riktigt förbannad, för att vara säker på att datorn går sönder? Eller är det där man tänder tändstickan, när man skall röka?

Eller, så är det helt enkelt där amerikanerna tänker bomba först när anfallet kommer. Vi vet helt enkelt inte, men vi känner i alla fall viss oro över att bära omkring på en strike zone.