Noterat

Livsfarliga lyft med BRA Bygg

BRA bygg lyfter tunga järnbalkar över trottoaren - Utan avspärrningar

Södra vägen i Göteborg, 09:45 idag: Byggbolaget BRA Bygg lyfter upp något från en lastbil till fjärde våningen. Mer än 10 meter upp i luften hänger detta något och dinglar över trottoaren.

Vad är det de lyfter?

BRA bygg lyfter tunga järnbalkar 10 meter upp i luften, utan att spärra av trottoaren

Tunga stålbalkar ser det ut att vara, som de lyfter i rundsling

BRA bygg lyfter tunga stålbalkar 10 meter upp i luften, men struntar i att spärra av platsenNej, de har inte spärrat av. De har spärrat av runt sin bygghiss, men det går fint att passera gående, direkt under den dödliga lasten. Att cykla är däremot inte rekommenderat av säkerhetsskäl.

Bra bygg - inte så bra när det gäller säkerheten

BRA bygg? Nej, jag skulle nog säga att det här var ganska dåligt gjort. Billström, Reimer och Andersson får nog ta och ställa sig i skamvrån en bra stund och fundera igenom sin verksamhet.

Humor

Om betalmotorvägar drevs av flygbolag

Har ni tänkt på hur världen vore om alla transporter vore som flyget? Vi här på redaktionen har tänkt på det ganska mycket. Vi har tänkt lite extra mycket på hur det vore om betalmotorvägar drevs av flygbolag. Så mycket har vi tänkt på det nu att vi bestämt oss för att skriva ned det och det kanske inte kan anses vara någon välgärning, men i alla fall. Här kommer vår fria tolkning av hur betalmotorvägar skulle te sig om de drevs av flygbolag.

Incheckningen

Du har bokat tid för att köra på motorvägen klockan 11:15, men vägbolaget rekommenderar att du är där minst två timmar före avgång för att säkert hinna med incheckningen och alla kontroller och för att du ska vara säker på att få behålla din plats på vägen. Det är nämligen inte alls säkert att det verkligen finns plats på vägen eftersom vägbolaget säljer fler biljetter än vad det finns platser på vägen.

Fortsätt läsa Om betalmotorvägar drevs av flygbolag

Humor

Rökning förbjuden för fjollor

Här kommer ännu en märklig bild från en flygsäkerhetsbroschyr. Det handlar om rökning. Du vet den där rökningen som varit totalförbjuden hos alla västerländska flygbolag i åtminstone tio år.

Jag vet inte hur jag skall tolka det här riktigt, men det verkar som om killen som står upp och röker, med lite fjollvinkel på handen gör något fel. Hans cigarett skall bort på något sätt. Eller om han skall sitta ned och röka. Eller om han skall räta på handleden och sluta röka så fjolligt.

Nej, jag blir inte så klok på det här alls faktiskt. Varför inte bara rita en cigg med ett fett förbudsmärke över? Det är ju ändå rökförbud i hela planet, oavsett om man är fjolla eller rak som referensmetern i Paris.

Humor

Mystiskt förbud drabbar flygresenärer

Det finns begripliga instruktioner och så finns det mindre begripliga instruktioner. Det gäller inte minst inom flygindustrin där snart ingenting förvånar längre.

Men det är några grejer som är lite oklara här.

Det där med radiosändare och -mottagare är ingenting nytt och inte så obegripligt. De kan ju, åtminstone i teorin störa någon navigationsutrustning och det vore ju tråkigt. Ingenting konstigt alltså med förbudet mot teveapparater, radiostyrda bilar och mobiltelefoner. Inte för att jag begriper hur man skall kunna titta på teve på 10 000 meters höjd, men låt gå för att någon kan tänkas försöka.

Men jag undrar lite över det här med skrivaren. Vem har med sig en skrivare på resan? Som handbagage? Vem är det som har sånt trängande behov av utskrifter? Och hur bär man sig åt för att skriva ut? Var kopplar man in skrivaren? För den behöver väl elektricitet för att fungera? Jag kan inte fatta att detta är så vanligt förekommande att man ens tar upp det i broschyren. Dessutom undrar jag vad problemet är. Sitter det radiosändare eller -mottagare i skrivare?

Sen är det vissa andra grejer på bilden som jag inte ens fattar vad det där. Den där avbrutna linjalen till exempel. Den som finns högst upp i mitten och som tydligen avger någon sorts strålning. Jag fattar ingenting. Och föremålet i mitten, med en hand på som gör något. Helt obegriplig symbol. Det skulle kunna vara en trådlös mus. Om det inte vore för tummen som uppenbarligen befinner sig inuti musen.

Elektromagneten är lite underlig också. För jag gissar att det är en elektromagnet längst upp till höger. Den stora frågan är ju hur vanligt det är med elektromagneter i handbagaget. Eller hur vanligt det är med elektromagneter över huvud taget. Hur många äger över huvud taget en elektromagnet?

Och sen har vi det här med att bränna skivor. Vad är det för något fruktansvärt som skall hända om man gör det? Skall laserstrålen från brännaren plötsligt löpa amok och bränna hål rakt igenom flygplanskroppen???

Jag vet inte vad flygsäkerhetsfolket gör på dagarna men de kan inte tillbringa speciellt mycket tid ombord på flygplan för de har uppenbarligen ingen aning om vad det är som egentligen försigår i luften om dagarna.

Humor

Rensade telefonen – nu jagas han av Interpol

Radera alla meddelanden?Robin, 34, började få fullt i telefonens SMS-minne. Eftersom han inte hade några meddelanden han tyckte att han behövde behålla använde sig han av funktionen ”Radera alla meddelanden.” Nu är han internationellt efterlyst på grund av sitt tilltag.

Till en början såg allt bra ut. Inkorgen på telefonen var tom och redo att ta emot nya meddelanden. Men sen upptäckte Robin att även hans epostkonto var tomt. Hundratals sparade epost-meddelanden hade försvunnit.

Efter några timmar gick alla de stora säkerhetsföretagen ut med en varning för att en mask, som tar bort epost-, sms- och mms-meddelanden spreds med ilfart över internet.

Det visade sig att funktionen ”Radera alla meddelanden” som finns i Robins mobiltelefon inte bara raderar alla meddelanden från den egna telefonen, utan alla meddelanden på alla datorer och mobiltelefoner i hela världen.

Robin är nu efterlyst via Interpol och har tvingats fly från sitt hem i centrala Västerås.

– Jag känner mig oskyldigt utpekad. Jag hade ingen aning om att det fanns en sån här funktion i telefonen. Det är oansvarigt av Sony Ericsson att lägga in en så här pass kraftfull funktion utan att informera om det, meddelar han från sitt gömställe.

Över 34 länder har hittills begärt Robin utlämnad och fler väntas följa under eftermiddagen. Även om det ser mörkt ut för Robin ger han inte upp.

– Jag har bytt telefon och epostadress och lagt ut några villospår. Vill de ha tag i mig måste de hitta mig först, säger han.

IT

Ge mig ett slumpat lösenord på en papperslapp jag kan lägga i fickan!

Alltså jag förstår inte hysterin med att byta lösenord var 60:e dag, som företaget kräver. Vad positivt kan någonsin komma ut av det?

Argumentet brukar vara något i stil med att lösenord på något sätt läcker ut och att de därför bör bytas med jämna mellanrum för att de inte skall hinna läcka för långt.

Det kanske är sant att lösenord läcker. Vad vet jag? Mina lösenord läcker inte på något sätt som jag är medveten om men det är klart att om någon avlyssnar mitt tangentbord så läcker det förstås.

Om man har delade lösenord läcker det kanske, men det är ju inte tillåtet med delade lösenord längre. Alla skall kunna logga in med sitt personliga konto, registreras, mätat och vägas. Och bevisföras förstås. Ifall något händer någon gång har vi här en ocean av logginformation som eventuellt kan användas för att utse en syndabock.

Men så var det ju grejen med de ständiga lösenordsbytena. Jag kan föreställa mig att det är möjligt att övertyga människor om vinsten med att ha ett bra lösenord och att hålla det hemligt. Ett lösenord att minnas alltså. Det tror jag faktiskt kan fungera.

Men vi tillåter ju inte det. Istället skall vi tvingas byta lösenord sex gånger per år. Det blir sex nya lösenord att lära sig, varje år. Hand upp alla som tror att någon orkar lära sig sex nya, bra, svårknäckta lösenord om året. Någon?

Kanske om man är autistisk. Då kan man nog byta lösenord varje dag. Men det är jag inte. Åtminstone inte på något diagnostiserbart sätt. Inte mina kollegor heller.

Så vi människor gör det vi är bäst på. Vi överlistar maskinen och inför ett sytem som fungerar och som är enkelt att komma ihåg. Vi börjar med lösenordet kuk0kuk. Sedan byter vi till kuk1kuk och så räknar vi vidare upp till kuk9kuk. Därefterbörjar vi om, för då har maskinen glömt och förlåtit.

Det här blir ju jättesäkert och bra. Dessutom underlättar det när man delar ett konto, för man behöver bara hålla ordning på dagarna och vilken siffra man är på för att kunna logga in för all framtid.

Vad var det vi skulle uppnå med det här egentligen?

Noterat

Ännu en koddosa i papperskorgen

Kod-dosa från Swedbank: Blockerad!Nu är det andra gången inom en månad. Jag har lyckats supa bort ännu en kod och min koddosa till Swedbank kan därmed förpassas till soporna.

Jag brukar inte ha problem med lösenord och koder. Tvärtom har jag en nästan obehaglig förmåga att komma ihåg inte bara koder utan telefonnummer och andra mer eller mindre underliga kombinationer och bokstäver och siffror.

Men det gäller sådant som används. Just den här internetbanken hade jag inte alls tänkt använda men eftersom banken prompt skulle sätta in mitt studiemedel på ett gammalt bortglömt konto som låg och skräpade ansåg jag inte att jag hade något val.

Det finns förstås standardkoder och standardlösenord, men dem vill jag inte använda i banksammanhang. Alltså måste jag ha valt någon annan kod, antagligen någon listig kod som jag skulle komma ihåg.

Det fungerade förstås inte. Jag har ingen aning om vilken listig kod jag valt och nu är mina tre försök förbrukade.

Jag förstår inte varför det skall vara så svårt att lösa detta med inloggning. Vad är det egentligen som hindrar it-branschen från att ta fram någonting som fungerar, för människor?

Det finns säkert tusentals inloggningsmetoder men ingen av dem vi sett hittils är anpassad för människor. Alla inloggningsmetoder som finns är anpassade för maskiner, som inte har några som helst problem att lagra mängder av slumpmässig information, men användaren är det ingen som tänker på.

Privat och genom olika uppdrag jag har behöver jag hantera konton i sex olika banker. Några av dessa finns på internet och alla utom en har någon typ av koder. Jag har fem webbhotell att logga in på och uppåt tio epostkonton som skall kollas. Antalet konton på olika sajter på nätet kan jag nog inte ens räkna till och i majoriteten av fallen vet jag nog inte ens vad jag har för användarnamn.

Vad är det egentligen för fel här? Varför skall jag behöva alla dessa hundratals identiteter och varför är det ingen som tänker på användaren?

För övrigt skickade jag ett mail till banken och beskrev mitt problem. Jag fick i svar att jag skulle ringa telefonsupporten. För att komma fram till telefonsupporten krävs dock en kod. Jag har ingen kod. Har aldrig fått någon. Jag förstår inte hur det här skall gå till.

Ibland, påfallande ofta nu för tiden, tror jag att Swedbank helt enkelt hatar sina kunder.