Nu är det andra gången inom en månad. Jag har lyckats supa bort ännu en kod och min koddosa till Swedbank kan därmed förpassas till soporna.
Jag brukar inte ha problem med lösenord och koder. Tvärtom har jag en nästan obehaglig förmåga att komma ihåg inte bara koder utan telefonnummer och andra mer eller mindre underliga kombinationer och bokstäver och siffror.
Men det gäller sådant som används. Just den här internetbanken hade jag inte alls tänkt använda men eftersom banken prompt skulle sätta in mitt studiemedel på ett gammalt bortglömt konto som låg och skräpade ansåg jag inte att jag hade något val.
Det finns förstås standardkoder och standardlösenord, men dem vill jag inte använda i banksammanhang. Alltså måste jag ha valt någon annan kod, antagligen någon listig kod som jag skulle komma ihåg.
Det fungerade förstås inte. Jag har ingen aning om vilken listig kod jag valt och nu är mina tre försök förbrukade.
Jag förstår inte varför det skall vara så svårt att lösa detta med inloggning. Vad är det egentligen som hindrar it-branschen från att ta fram någonting som fungerar, för människor?
Det finns säkert tusentals inloggningsmetoder men ingen av dem vi sett hittils är anpassad för människor. Alla inloggningsmetoder som finns är anpassade för maskiner, som inte har några som helst problem att lagra mängder av slumpmässig information, men användaren är det ingen som tänker på.
Privat och genom olika uppdrag jag har behöver jag hantera konton i sex olika banker. Några av dessa finns på internet och alla utom en har någon typ av koder. Jag har fem webbhotell att logga in på och uppåt tio epostkonton som skall kollas. Antalet konton på olika sajter på nätet kan jag nog inte ens räkna till och i majoriteten av fallen vet jag nog inte ens vad jag har för användarnamn.
Vad är det egentligen för fel här? Varför skall jag behöva alla dessa hundratals identiteter och varför är det ingen som tänker på användaren?
För övrigt skickade jag ett mail till banken och beskrev mitt problem. Jag fick i svar att jag skulle ringa telefonsupporten. För att komma fram till telefonsupporten krävs dock en kod. Jag har ingen kod. Har aldrig fått någon. Jag förstår inte hur det här skall gå till.
Ibland, påfallande ofta nu för tiden, tror jag att Swedbank helt enkelt hatar sina kunder.
Käraste Syrrans Granne. Nu slog du huvudet på spiken. Med full kraft. Jag hoppas du inte är skadad.
Swedbank har alltid, och kommer troligen alltid, att förakta och se ned på sitt eländiga patrask till kunder. Jag har varit storkund, men nu inväntar jag bara ett lämpligt tillfälle att gå in och avsluta alla familjens och firmans nio olika konton. Samtidigt. Över disk. Muhahahahaaaa!! För jag hatar Swedbank tillbaka!
Jag tror inte jag skulle kunna räkna upp hur många olika fyrsiffriga koder jag har att hålla reda på.
Nu har det börjat gå lite utför dock, och jag finner att ajg har glömt koden till mitt visa-kort eftersom jag inte använt det till att ta ut pengar med sen jag flyttade till japan.
Mitt bibliotekkortsnummer minns jag, men koden till visa-kortet är tydligen det första som ryker…
har gjort nåt liknande, fick lämna in dosan. Emellertid gav jag mej håen på att detta skall även jag klara så jag fick en ny dosa efter ca ett år.Den funkar perfekt kom bara håg att välja en kod som du kommer ihåg. Tag något som du aldrig glömmer t.ex. någon närståendes födelsenr.(de 4 första siffrorna)så var det löst!
Hm, mysko. Jag har Swedbank och jag väljer själv kod till mina dosor.
Har du så dåligt minne kan du ju antingen slua supa eller byta till en bank utan dosa som skickar pw i mobilen, t ex Skandia.
Alternativt kan du söka till KGB, Mossad eller ngn annan säkerhetstjänst. Vi har fina metoder för att minnas pw.