Man vill ju hänga med. Veta vad som rör sig i folkdjupet och i politiken och i affärsvärlden. Och som varandes en gammal gubbe från medeltiden har jag ett visst intresse för att då och då läsa en tidning på papper. Det är i alla fall vad jag inbillar mig.
Papperstidningar är på många sätt praktiska. Man kan rulla ihop dem, vika dem, skrynkla ihop dem till bollar och ta med sig på alla möjliga och omöjliga ställen utan att de slutar fungera. De kanske blir lite fula till slut, men det är ju inget samlarobjekt, så det är ju egentligen inget problem.
Problemet är ju att man måste läsa alla de där tidningarna.
När ska man göra det?
Jag sitter vid en dator. Dagarna i ända sitter jag vid en dator. Jag sitter vid en dator på morgonen, när jag äter frukost; jag sitter vid en dator på jobbet och jag sitter vid en dator på kvällen.
Jag sitter vid en dator och har tillgång till all världens information och då ska jag plötsligt plocka upp en papperstidning och läsa. När händer det liksom?
Det konstigaste är att jag verkar förnya mina prenumerationer varje år. Det måste alltså vara så att jag åtminstone en dag per år drabbas av vanföreställningen att jag vill betala för att få en gång i veckan få hem en pappersbunt som kan ligga och skräpa tills jag ger upp och slänger den.
Detta är mycket underligt.
Jag kanske är dum…