Att ge efter för sin inre nörd

Ojdå!

Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle hålla mig borta från det förbannade nörderiet som omger alla typer av idrottsverksamhet.

Det gick ju bra en stund. Sen blev det svårt, mycket svårt, med motivationen.

Springa samma gamla uppmätta slinga på tid, dag ut och dag in. Det har funkat fint långa stunder, men nu gick det inte längre.

Så, nu kan jag löpa fritt över gator och torg och slippa oroa mig över att inte veta hur fort det går och hur långt jag sprungit.

Äntligen är jag fri!

Eller?

Antagligen går det åt helvete nu. Antagliten fastnar jag helt nörderiet och bara inte sluta titta på kartor, grafer och statistik. Och om inte det räcker kan jag säkert förstöra mitt liv genom att försöka få denna tingest att fungera i Wine.

Så jag är inte alls fri. Jag är fången, fast på ett annat sätt. Fången i apparaternas klor.

Hålögd och utan vänner kommer jag att sitta framför datorn och snöa in.

Men jag kommer i alla fall att vara jävligt vältränad.

Om vi inte hörs mer så vet ni varför.

Elektronik med känslor

Den var grinig gnällig och allmänt oanvändbar. Faktiskt helt jävla trasig. Lampan på men ingen hemma. Bara att rota fram kvittot ur bokföringen för att kunna returnera skräpet…

Fast riktigt så lätt kan jag förstås inte ge upp. En gång ingenjör, alltid ingenjör, så fram med skruvmejseln och plocka isär fanskapet för att se vad som kan vara fel. Inte för att det går att se något fel i och för sig, men det kan ju vara elektroniken och inte själva disken som gett sig.

Och naturligtvis funkar själva disken. Det är ju bra. Då kan man ju göra backup, vilket var alldeles för längesen, så får vi väl se om jag orkar åka till Inet nån gång.

Nu kommer det märkliga, nämligen att sedan, när jag plockat isär alltihop, provkört disken och skruvat ihop lådan igen fungerar allt precis som det skall. Här finns inget jävla fel.

Elektronik som reparerar sig själv bara för att man tar ut och gullar lite med den. Hur fan går det till egentligen?

Mellandagsobservation

Nu har folk suttit och laddat hela julhelgen! (Tekniskt sett är helgen inte ens slut, men det kan vi skita i.) Jävlar vad de har väntat!

På vad?

Jo, på att få springa till Media Markt och köpa elektronik för två månadslöner. Det är vad folk har väntat på.

Äntligen!

Finns det verkligen ingenting annat att göra än att köpa ännu mer skräp att fylla bostaden med?