Elektronik med känslor

Den var grinig gnällig och allmänt oanvändbar. Faktiskt helt jävla trasig. Lampan på men ingen hemma. Bara att rota fram kvittot ur bokföringen för att kunna returnera skräpet…

Fast riktigt så lätt kan jag förstås inte ge upp. En gång ingenjör, alltid ingenjör, så fram med skruvmejseln och plocka isär fanskapet för att se vad som kan vara fel. Inte för att det går att se något fel i och för sig, men det kan ju vara elektroniken och inte själva disken som gett sig.

Och naturligtvis funkar själva disken. Det är ju bra. Då kan man ju göra backup, vilket var alldeles för längesen, så får vi väl se om jag orkar åka till Inet nån gång.

Nu kommer det märkliga, nämligen att sedan, när jag plockat isär alltihop, provkört disken och skruvat ihop lådan igen fungerar allt precis som det skall. Här finns inget jävla fel.

Elektronik som reparerar sig själv bara för att man tar ut och gullar lite med den. Hur fan går det till egentligen?

Försvunnet usb-minne återfunnet – "Låg och vilade sig lite"

Det blå usb-minnet nu återfunnetEtt usb-minne som varit försvunnet i ett par månaders tid, återfanns sent under torsdagkvällen. Det var när cykelväskan skulle användas för transport av dokument till ett årsmöte som usb-minnet påträffades i ett ytterfack.

Usb-minnet själv hävdar att det bara ”lagt sig för att vila lite” och inte alls hade för avsikt att smita undan. Ägaren, syrrans granne, var dock måttligt imponerad av förklaringen:

– Ett tydligt exempel på hur en del bara smiter undan. 32 megabyte är sannerligen ingen tung börda att bära, men till och med det är tydligen för mycket för vissa, sade han i en syrlig kommentar.

Andra databärare som tjänstgjort under usb-minnets frånvaro ville inte kommentera händelsen.

– Usb-diskarna på 400 gigabyte drar ett tungt lass, men gör knappast ett ljud. Aldrig att de ens skulle tänka tanken att försöka smita undan, avslutade syrrans granne.