Noterat

Hemköps egen FRA-lag

På Hemköp är de arga minsann. Så arga att de infört sin alldeles egen variant på FRA-lagen.

Nu ska mjölet kollas! Alla kunder ska visa upp sina väskor så att personalen kan kontrollera att det håller den rätta, vita kulören.

Ja, kunderna alltså. De som köper mat i affären. De ska kollas. Den som stjäl lär ju inte visa upp väskan, eller ens ha en väska med sig.

Det funkar lite som FRA-lagen. Alla ska visa upp sin påse så att en statlig myndighet kan kontrollera att mjölet är vitt. Det gör ju inget. Ingen som har vitt mjöl har något att dölja.

Nästa steg är att den som inte har någon påse med sig att visa upp automatiskt är misstänkt. Hos Hemköp är man ju uppenbarligen en tjuv om man inte har någon påse eller väska att visa upp och analogt måste ju den som försöker undvika FRA:s granskning vara skum.

På det sättet är ju Hemköps tilltag ganska praktiskt. Det plockar ned FRA-frågan på jorden och visar vad det handlar om – att den som har rent mjöl är den enda som egentligen har något att förlora på allmän övervakning.

Skillnaden är ju att jag kan välja att inte handla på Hemköp. Jag kan handla på ICA istället. Eller Coop. Det är fortfarande tillåtet. Men jag kan inte välja bort FRA. Det finns ingen alternativ infrastruktur jag kan använda, som FRA inte kommer åt.

Därför är FRA:s övervakning skadlig för hela samhället medan Hemköps lilla påhitt bara är skadligt för dem själva. Till slut är det väl bara tjuvar som bryr sig om att gå dit. För den som har smutsigt mjöl i påsen är den som verkligen inte har något att förlora.

Humor, Mat & dryck

Nio sorters bäjkon i stort test

Scan, Lithells eller Tulip? Kanske Änglamark? Eller ICA? Det finns ett nästan oändligt antal alternativ i bäjkondisken och vilket som passar dig bäst är inte på något sätt uppenbart. Så hur ska du egentligen kunna göra ett vettigt val? Vi hjälper dig. Vi har härmed den stora äran att presentera 2008 års mathändelse: Stora bäjkontestet.

Vi har testat nio sorters bäjkon från de största tillverkarna. Nio sorter som på ytan är förvillande lika men som när de ställs mot varandra visar på stora olikheter.

Startfältet

Vi har provat nio sorter, åtta sorters bäjkon av traditionell typ och för jämförelsens skull den italienska motsvarigheten pancetta. Såhär såg startfältet för provningen ut:

  1. Lithells
  2. Hemköp
  3. Coop
  4. Eldorado
  5. Scan Jägarbacon
  6. Scan
  7. pancetta
  8. Tulip
  9. Änglamark

Lithells – Inget plus i kanten

Lithells bjuder på ett välfyllt paket med 10 skivor – två mer än vad som är brukligt. Bäjkonet har en smörig smak och behöver en del salt för att bli riktigt bra. En fin eftersmak avslutar denna sort som känns hel OK utan att riktigt lyfta.

Hemköp – Trist

Snålt är första intrycket. Ynka sju skivor i paketet, vilket gör det svårt att dela på fyra. Inte för att det gör någon större skillnad. Trist och menlöst och med en smak av ister är det bestående intrycket. En av testarna tycker sig till och med känna en smak av dill eller thaimat.

Coop – Tre stjärnor

Coop överraskar med nio skivor. Plus i kanten för det. Coop lyckas också väl med innehållet. För första gången under testet tycker vi faktiskt att det smakar bäjkon, precis sådär som de ska smaka. Någon i panelen tycker möjligen att den är lite väl salt, men den här sorten vill vi definitivt rekommendera!

Eldorado – Inte så salt, men fet

Återigen en hyfsad sort som är ätlig men inte presterar något speciellt. Precis som med Lithells bäjkon krävs salt för att det ska bli bra. Dessutom bara sju skivor i paketet. Helt OK, men inget förstahandsval

Scan Jägarbacon – Segt och salt

Scan… Nu ska det bli bäjkon av! Åtta rejält tjocka skivor möter oss i paketet och förväntningarna är på topp när vi sätter tänderna i…
Segt salt.
Våra förhoppningar förbyts i besvikelse och det blir kraschlandning för Scan Jägarbacon.

Scan – Mest salt

Efter incidenten med Scans Jäbarbacon är våra förhoppningar verkligen inte på topp, men vi hoppas ändå på ett mirakel. Tyvärr blir det inte så mycket med den saken. Scans bäjkon smakar mest salt. Ingenting att hänga i julgranen. Fast det kanske är en bra idé för det är ju ingenting man vill äta i alla fall.

Pancetta – God och äcklig

Pancetta – Italiens motsvarighet till bäjkon – säljs i lösvikt så vi kan inte säga något om tillverkare, men vi tar ändå med den för jämförelsen skull. Och här går meningarna verkligen isär.
Vissa säger att den är god medan andra kallar den äckligt fet och säger att den behöver saltas rejält för att bli ätlig. Vi får ingen riktig rätsida på den i panelen, så det enda råd vi kan ge dig är att prova själv.

Tulip – Tre stjärnor

Om det inte vore för ynka sju skivor i paketet så skulle den spöa Coop. Nu blir det oavgjort istället. Skillnaden är verkligen inte stor. Även Tulip smakar underbart gott av bäjkon, och det är ju trots allt det vi är ute efter. Här råder ingen tvekan om att det är kvalitetsbäjkon vi har på tallriken.

Änglamark – Exit with a crash

Här har vi då testets bottennapp. Paketet innehåller nio skivor men det känns som om det hade kunnat vara 900 skivor. Det hade ändå inte hjälpt upp resultatet. För första gången dyker ordet äcklig upp i protokollet och det beror inte på att vi nu tröttnat efter att ha pressat i oss åtta paket bäjkon utan på att den är rent ut sagt äcklig.
Om vi ska säga något annat så är det att den smakar kassler, men om det är kassler du är ute efter så är det nog bättre att du köper just kassler.

Slutsats

Man kan inte tro det när man ser paketen, men det är faktiskt skillnad på bäjkon och bäjkon. Förvånande stor skillnad. Såhär ser vår sammanfattning av testet ut.

Rekommenderas

  • Coop
  • Tulip

OK

  • Lithells
  • Eldorado

Undvik

  • Hemköp
  • Scan
  • Scan Jägarbacon
  • Änglamark

Prova gärna

  • Pancetta

Någonstans halvvägs förvandlades njutningen till ett rent arbete. Att äta mer än tio skivor bäjkon åt gången är ingenting vi kan rekommendera, oavsett vilken sort du väljer.

Humor

Plågsamma ketchupexperiment

Titta på bilden.

Känns det jobbigt?

I så fall är du en ketchupnörd och det vet jag inte om det är något att skryta med.

Visst! Det är skillnad på ketchup och ketchup. Det finns riktigt sunkig lågprisketchup som knappt innehåller tomater. Det finns även aspartamketchup, för den som föredrar ett nervgift som smakar nästan, men inte helt olikt socker, framför den äkta varan.

Men alltså, det här märkestönteriet med det ena märket som skall vara finare än det andra. Vad är det för jävla skit?

Mat & dryck

Yoghurtduellen

Hemköp vs. Lidl – Arla vs. Milbona – 11:90 vs.8:90

Vad är det som skiljer Hemköp och Lidl? Finns det någon avgörande fördel med tyskt jämfört med svenskt? Vem gör godast yoghurt av Arla och Milbona? Hur mycket får man för tolv respektive nio kronor? Går det över huvud taget att skilja mellan yoghurt och yoghurt?

Frågorna var många som plågade oss efter vårt första besök på Lidl för några veckor sedan, då vi ställdes inför ett mycket svårt val: Tyskt eller svenskt? Billigt eller dyrt? Yoghurt eller yoghurt?

Vi kunde inte bestämma oss då utan gjorde det enda raka och köpte en av varje. Därefter gick vi hem och jämförde och idag har vi äran att presentera resultatet från 2008 års stora yoghurtduell.

Förpackning

Förpackningarna är i sitt tekniska utförande oskiljaktiga. De är båda en så kallad brick pack av standarutförande. Utseendemässigt ansåg de flesta av våra testare att Milbonaförpackningen var snyggast. Uppenbarligen föredrar de tecknade kor framför gamla georgiska kärringar.

När paketen väl skulle öppnas stötte dock tysken på viss patrull, då flera av våra testare blev förvirrade och försökte öppna i fel ände. När de väl fått paketet på rätt håll skedde blev dock själva öppnandet ganska odramatiskt. Oavgjort i förpackningsronden efter denna fadäs.

Färg och konsistens

Låt oss bara göra en sak helt klar. Det vi har testat är mild yoghurt. Det är inte vårt förstahandsval men det var enda sättet att kunna jämföra något över huvud taget. Mild yoghurt alltså och du kan därmed skaka paketet tills du blir grön i ansiktet – innehållet kommer ändå att vara tämligen lättrinnande när det väl kommer ut.

Lättrinnande är också innehållet. Som diarré ungefär. Ingen speciellt upplyftande upplevelse, men det är i alla fall lika för båda sorterna. Ingenting som sticker ut.

Färgen är… tja… vit, kan man säga. Vit som yoghurt.

Oavgjort när det gäller färg och konsistens. Inga poäng delades ut under denna rond. Vit färg och rinnig konsistens är ingenting som imponerar.

Smak

Nu är det mild yoghurt igen. Den är… mild. Inte sådär mild och sockrad som den vedervärdiga produkt fransmännen har den dåliga smaken att kalla yoghurt, utan svensk-mild. Milt sur helt enkelt. Inte så att tungan krullar sig.

Vi skall villigt erkänna att vi inte kan känna någon skillnad. Såvitt vi vet kan det vara identiskt innehåll i paketen. Det kanske är Arla som står bakom Milbona och lurar brallorna av oss allihop. Vi vet inte, men vi kan absolut inte kora någon vinnare här.

Oavgjort igen.

Pris

Vi kan bara konstatera faktum. Tysken kostar mindre, hela 25 procent mindre, än svensken. Tre spänn kanske inte är någon hisnande summa, men räknat på några tusen paket så blir det ju en slant, så om du lägger undan pengarna varje gång du köper ny yoghurt kan det ju bli ett litet tillskott till pensionen.

Vi vet inte vad som ligger bakom denna skillnad. Kanske är det griniga bönder. Kanske är det ineffektiva processer. Kanske är det bara girighet.

Vinnaren

Det blev till slut priset som fällde utslaget. Efter att ha gått rond efter rond oavgjort sopade tysken slutligen mattan med svensken i matchens sista men avgörande minuter. Vår enhälliga rekommendation när det gäller yoghurtinköp lyder därmed: Handla tyskt!

Dagbok

”Jag är på fruktavdelningen. Jag måste lägga på nu.”

Jag är på Hemköp. Jag är i frukten och försöker plocka ut några äpplen. Några meter ifrån mig står en kvinna och pratar i telefon.

– Jag är på fruktavdelningen. Jag måste lägga på nu, säger hon plötsligt.

Jag börjar genast undra. Vem pratar hon med? Är samtalet viktigt? Har de inte pratat klart?

Varför använder hon ordet “fruktavdelningen”? Och varför måste hon lägga på bara för att hon befinner sig där? Klarar hon inte att prata i telefon samtidigt som hon handlar just frukt?

Eller är det bara en förevändning för att få sluta prata? Hatar hon kanske att prata med motparten, och i så fall, varför skyller hon på frukten? Går den andre på det?