Mejerijätten Arla säljer mild lättyoghurt med citronsmak. Det är i alla fall vad de vill att du ska tro. Men i själva verket blir du lurad av texten på paketet.
Skala en citron och ät! Vad smakar det? Surt? Jättesurt? Så surt att ansiktet krullar sig? Ja, precis så surt smakar det. Äta citron liksom, vad trodde du?
Enter mild naturell lättyoghurt från Arla. Den är som vanlig naturell yoghurt, fast något mindre fet och något mindre sur. Den är mildare helt enkelt.
Så, en yoghurt som är mindre sur och så citron, som är jävligt sur. Vad blir det om man blandar? Som mild yoghurt, fast surare, lite som vanlig naturell yoghurt?
Icke då! I Arlas värld är citron nämligen inte sur. Den är söt och den smakar nästan men inte helt olikt riktig citron.
Yoghurten innehåller citronarom enligt innehållsdeklarationen, och det är möjligt, men de verkar ha glömt den delen av citronaromen som smakar surt. Eller så har de använt någon väldigt konstig typ av citron. Kanske en apelsin.
Det här är en ganska god yoghurt, men citron smakar den då verkligen inte.
0,5% fett? Naturlig yoghurt innehåller, precis som mjölk, 3% fett.
Vad Arla gör är att ta bort det förhållandevis dyra fettet och ersätta det med betydligt billigare stärkelse för konsistensens skull (ungefär som när man har potatismjöl i rabarberkrämen).
Sedan säljer de den nu betydligt billigare yohurten för nästan dubbla priset. Och en del suckers går faktiskt på det… 🙂
Varför inte köpa 3%-ig yoghurt och späda den med sex delar vatten och kokt potatismjöl själv? Det blir betydligt billigare.
Folk betalar ju nästan vad som helst nu för tiden för färgsatt konsistensgivare smaksatt med syntetiska smakämnen som smakar nästan, men inte helt olikt det de ska efterlikna.
Paradexemplet är väl fettfri majonnäs. En gul, dallrig massa som smakar… Ja, inte fan vet jag vad det smakar men inte är det majonnäs i alla fall.
Utspädd yoghurt är ju en mild bris i jämförelse.
Ett annat kul exempel på hur det fuskas med The Real Thing är vanilj. Vanilj är svindyrt. Inte riktigt i saffrans klass, men närapå.
Nå, nu finns det ett helt syntetiskt alternativ, som man fiffigt nog kallat för vanillin och som smakar 400 ggr mer vanilj än vanilj självt.
Vanillin utvinns ur nedbruten cellulosa, i våra trakter vanligen från rutten granved. Men japanska forskare har upptäckt att kossor bryter ner cellulosan betydligt snabbare och effektivare än de små nyssemyssarna i granveden.
Så nu funderar japanerna som bäst på hur man skall kunna smyga ut detta ämne till livsmedelsindustrin — det är ju trots allt tillverkat av ko-skit…
Lustigast av allt är att vid olika blindtester så visar det sig att de flesta föredrar vanillinsmaken framför vaniljdito. Så tillvanda har vi blivit till alla konstgjorda smakämnen.