Humor

Kallt. På gränsen till bistert.

Perfekt väder för en snabb promenad genom stan. Vilket var precis vad det blev när jag insåg att filmen skulle börja om 50 minuter. Riktigt bra tycker jag han har lyckats, Felix. Inte puttenuttigt alls utan ganska fräscht. Det skall bli intressant att se vad som händer med den nya, inbäddade reklamen på några års sikt. Än så länge är det ganska underhållande, men tyvärr är det väl bara en tidsfråga innan det blir uttjatat, tråkigt och framför allt överexploaterat.

När jag kom ut från bion hade den friska vinterkylan förvandlats till ett bottenfruset helvete. Efter lite mat ordnade det dock till sig igen och allt var tillbaka till det normala. Från djupfryst fiskpinne till nykokt spagetti på tio minuter.

Med tilltagande kyla tilltar också, traditionsenligt, snoromloppet. Enligt läkar-Daniel finns det säkert en bra förklaring till detta, men han känner inte till den. Minsann börjar han visa mänskliga sidor nu, efter att ha varit medicinsk guru i ett par år. Men så jobbar han ju hårt på sin ålderdom, så det var väl bara att vänta. Om han nu inte vänder förstås, och blir en världsfrånvänd besserwisser, men det skulle förvåna mig.

En sak till förresten. Det här med nya skosnören som är så hala att de går upp hela tiden.

3 reaktioner till “Kallt. På gränsen till bistert.”

  1. Kardborreband! Du ska väl använda kardborreband på vinterkängorna. Din generation har ju gett kardborrebanden ett ansikte. (Och nu är jag INTE ironisk, jag tillhör ju inte den [ironiska] generationen). En given lösning på ett trivialt problem bara. Vänliga hälsningar.

  2. Det är förvisso sant det du skriver. Min generation har verkligen haft möjlighet att frottera sig med kardborr. Tidvis har det ju varit som om kardborr varit lösningen på alla problem, inklusive världssvälten. Efter denna orgie upplever jag dock att världen sansat sig något och insett att även denna fogtyp har sina begränsningar och populariteten verkar ha dalat betänkligt.

    Jag har hittills inte sett några riktigt allvarligt menade kängor med kardborrlås, men varför inte egentligen? Det finns ju nackdelar förstås i form av slitage, men det är ju egentligen bara att byta ut dem efter några år.

    Nu går jag ju inte omkring i vinterkängor inne i stan, men allvarligt talat, klassiska lågskor i skinn, med kardborrknäppning till kostymen, hur coolt vore inte det egentligen?

    Här har vi ju två produkter som uppenbarligen saknas. Varför är det så? Har vi någon skomakare här som kan förklara sig?

    En enkel lösning vore ju annars att leverera nya skor med snören som inte är typ lackerade.

  3. Aha talar vi om klassiska lågskor i skinn? Då finns det en jätteenkel lösning: loafers.
    Ärligt talat är skosnören ett djävulens påfund. För långa eller för korta, för runda eller för platta eller tydligen till och med typ lackerade! Ett ständigt bekymmer som man ska undvika till varje pris.
    Själv använder jag skosnören endast till joggingskor, aldrig annars. Men borde naturligtvis sluta även med knutna joggingskor och gå över till – just det, kardborreband!

Kommentarer inaktiverade.