I tunnelbanan går tiden långsammare. Det kanske är nyhetens behag, men det faktum att jag inte kan se var jag är och hur fort alla andra färdas gör att jag inte heller blir irriterad och stressad för att jag märker hur fort deta hade gått om jag hade gått, åkt bil eller cyklat.
I och för sig misstänker jag att det inte går så fort att ta sig fram med något av de där andra färdmedlen, men ändå. Jag slipper jämföra.
Hur jag än anstränger mig kan jag liksom inte se det pärlband av tåg vi har framför oss och som antagligen sinkar färden något alldeles förfärlig och därmed försvinner det irritationsmomentet ur världen.
Jobbigast idag: Hungrig!
Bäst idag: Bullens pilsnerkorv till middag.