Kära internet,
Jag förstår inte varför jag tänkt på det här tidigare. Det var ju enkelt egentligen men till slut tvingades jag stjäla tilltalet från någon annan.
(Nej, det känns inte riktigt rätt. Jag provar något annat.)
Kära bloggosfär,
(Sådärja! Det känns bättre. Det är ju bloggosfären jag skriver för, inte internet. Internet är ju det där abstrakta, mellan nätverken. Det finns ju inte ens om man skall vara petig. Ungefär som materia, eller nyheter.)
Nåja, nu var det ju inte parenteser jag skulle skriva, utan ett brev. Till bloggosfären.
Kära bloggosfär,
(Nej fan! Det känns inte heller riktigt rätt. Man kan väl inte skriva till en bloggosfär? Den finns ju inte heller. Det är som Posten. Ett abstrakt begrepp bara, utan fysisk motsvarighet. Det måste bli mer personligt.)
Nu vet jag!
Kära läsare,
(Fast nu tror ju läsaren att jag är kär i honom eller henne. Det är jag ju inte. Vissa läsare möjligen men definitivt inte alla. Absolut inte någon majoritet. Jag har ju faktiskt åtminstone hundra läsare. Dem är jag ju inte kär i.)
Ärade läsare,
(Nu kommer jag inte ens ihåg vad jag skulle skriva längre. Så bra gick det med den saken. Brev till internet skulle jag skriva enligt titeln. Vadå brev till internet? Vad menade jag med det?)
Ärs! Jag lägger ned det här nu! Jag skall leka med bloggbebisen istället.
Jag gillar dina svammel-bloggar.
Åh, mästare [bugar], vilken ära!