Med spårvagn till Skåne

Öresundståget från Göteborg till Köpenhamn, 12 augusti 11:40

Jag skall till Helsingborg ett par dagar. Jag brukar oftast ta bilen, mest för att det är praktiskt att kunna transportera sig på resmålet. Men inte den här gången. Nu vill jag åka tåg. Eller ville i alla fall. För om jag insett vad det skulle innebära hade jag nog till och med hellre tagit bussen.

Det här är inte ett tåg. Det är en spårvagn. Den kanske kör lite fortare än en spårvagn, men allt tyder ändå på att det är en spårvagn. Den stannar till exempel ungefär lika ofta som en spårvagn (just nu i Mölndal.) Den ser också väldigt mycket ut som en spårvagn och komfortmässigt är bekvämligheten till och med under spårvagnens nivå.

Det finns flygplanstyper där jag ogärna sitter på fönsterplats, eftersom jag är över 180 cm lång. Den rundade väggen svänger nämligen in och skär av golvutrymmet så det blir extra lite plats för fötterna. Det blir trångt och jävligt, vilket är ganska typiskt för flyget. Tydligen gäller det även tåget numer. Åtminstone Öresundståget.

För övrigt noteras vibrationer på spårvagnsnivå. Förutom att det gör arbetet med att skriva denna klagosång betydligt svårare (konspirationsteori, någon?) så bättrar det också på chanserna att jag skall kräkas. Sen undrar jag över det här med fällbara säten. När, SJ, ouppfann ni fällbara säten?

Jag kanske är bortskämd. Jag har väl åkt lite för mycket med X2000 på senare år. Till Stockholm. Dit går det det tydligen att köra riktiga tåg. För den som reser till eller från andra orter än huvudkommunen är det uppenbarligen spårvagn som gäller. En spårvagn som till och med har sämre komfort än ett modernt pendeltåg, hur nu det kan vara möjligt.

Det är ju tur att jag åtminstone har en kort fru.