Ingen kan väl ha missat att det är högkonjunktur för supernannyn – kvinnan som kommer in och ställer allt till rätta när föräldrarollen havererat och barnen tagit över. Det är förstås positivt att vilsna föräldrar får hjälp, men varför är de plötsligt så många? Varför dyker de upp just nu?
I de flesta fall verkar det handla om att föräldrarna är väldigt konflikträdda och därför har väldigt svårt att agera som just föräldrar. Det låter ju trevligt i och för sig att vara kompis med sin 8-åriga dotter, men att ägna sig åt att till varje pris undvika att bestämma, sätta gränser och vara i konflikt kanske inte är en så lyckad strategi när det gäller barnuppfostran.
Men var kommer de ifrån, problemföräldrarna, som är så konflikträdda? Jag tror inte att de har varit speciellt rebelliska som tonåringar i alla fall, för är det något en rebellisk tonåring är bra på så är det att vara i konflikt. Nej, vi får nog söka i andra ändan av skalan, bland de städade ungdomarna.
Det är ungdomarna som antingen blivit så repressivt behandlade att de inte har varit kapabla att göra revolt eller som av någon annan anledning låter bli som aldrig lär sig aldrig att leva i konflikt i en barn-förälderrelation. De har inte en chans.
Detta råkar väl förresten vara samma sorts ungdomar som Folkpartiet helst av allt vill se mer av. Den sorten som man hoppas kunna odla fram genom de ordningsbetyg i skolan. Folkpartiet har alltså lyckats igen. Den här gången är det den konfliktfyllda men fungerande familjen som skall angripas till förmån för den dysfunktionella familjen som under alla sina dagar kommer att vara beroende av hjälp från supernannyn staten.
Jag undrar bara varför de kallar sig Liberaler.