Ååååh! Bloggen! Mitt kära heroin! Som jag saknat dig.
Det är som om bloggen vore som städning; jag har liksom inte kommit mig för att logga in här och bajsa ord, trots att jag har hur mycket som helst att säga om ingenting.
Fosmongo-satsningen går över förväntan. För andra veckan i rad har jag hunnit med fyra träningspass när fredagen infinner sig. Denna gång måndag-torsdag. Jag tror jag skall permanenta försöket och låta det bli söndag-torsdag som gäller. Fredag kan jag gott ta ledigt. Frågan är hur det skall bli med lördagarna.
Om jag bara kunde komma på något vettigt att göra med tillvaron också. Det är desto svårare.
Bra jobbat dotterns granne! Och välkommen tillbaka till bloggen. Det har känts tomt under din frånvaro!
Tack tack! Jag har inte mycket att säga till mitt försvar, men jag kan säga att jag har åtminstone inte vänsterprasslat i andras bloggar.
å, ett svartsjukedrama i bloggen. nu jävlar smäller det till. ”vilken blogg var du inne på i går, du besökte minsann inte min”. jisses. grannen, ditt träningsschema är så imponerande att jag måste hetsäta smågodis för att dämpa chocken.