Lönesamtal

Idag hade jag bokat lönesamtal. Lönerna skall uppenbarligen sättas under vecka 10-12 så jag misstänkte att det var hög tid. Inte riktigt. När det gäller årets lönerevision är mycket lite känt. Inga lönesättningsprinciper har kommunicerats. Förra året introducerade man en ganska bra matris där man utifrån resultatet av olika bedömningar kunde läsa av ungefär i vilken ända av det allokerade utrymmet man hörde hemma. Tydligen var detta inte lika bra som det verkade, för i år skall någonting annat, oklart vad, gälla. Inte heller är utrymmet känt. Det skall ju först ”förhandlas” fram med de tvenne fackföreningarna. Jag kan på förhand meddela att det blir identiska resultat med undantag för att CF:s golv kommer att ligga 0,1 eller 0,2 procentenheter högre än SIFs. Varför man håller på med detta skådespel fortfarande begriper jag inte.

Ingenting är klart med andra ord. Hur bra som helst för mig. Jag har nämligen bytt befattning sedan sist och naturligtvis måste jag därmed få en helt ny (högre) lön satt, oberoende av revisionskriterierna. När jag tänker på saken så måste detta vara första gången i mitt arbetsliv som jag har en tydlig befattning med tydligt ansvar. Detta är ju bra eftersom ansvar betyder pengar. Givetvis måste jag få mer pengar nu när jag har en fin och viktig befattning. Det fattar ju vem som helst.

Det är ju nästan omöjligt att säga hur det går nu, men jag har ju angett vad jag tycker vore rimligt (högt) i alla fall. Sen får väl cheferna försöka reda ut vad företaget tycker är rimligt och sedan blir det väl vad det blir. Men jag har gjort mitt för stunden i alla fall. I efterhand, efter att ha smygtittat på lite statistik upptäckte jag att mina anspråk inte ens är groteska utan bara lite väl tilltagna och det är ju positivt. Inte för att det har någon större betydelse i slutändan i alla fall, men det är ju skönt att veta att man inte helt tappat fingertoppskänslan i alla fall.

Nu tänker jag boxas lite. Efteråt kanske man måste springa också. Fysmongo var det ja!