Humor

Expedition Blekinge

Syrrans Granne besökte igår Peter Kullring, Sydnytts man i Blekinge. Att kliva in i SVT:s lokal i Karlskrona var inte likt något jag hade föreställt mig. En lokal på kanske 80 kvadratmeter med ett par skrivbord, ett konferensbord, en soffgrupp och ett rackskåp med datorer. Det såg ut som på vilket småföretag som helst.

Anledningen till besöket var att göra en intervju för mediaporträttet vi skriver i skolan. Man vet ju aldrig vad som händer men Blekinge höll sig på mattan denna dag så vi kunde hålla intervjun på plats som planerat och ställa våra frågor. Fast sanningen är att vi knappt behövde ställa några frågor. Intervjun gjorde sig nästan av sig själv. Det kanske alltid är så när man intervjuar journalister. Jag vet inte. Jag har aldrig intervjuat någon journalist förut.

Om jag skulle valt vinkel på förhand hade jag kanske valt att inleda med något om föreningen Kroppkakans vänner. Det är ju ganska speciellt. Nu blev det ju mycket intressantare än så. För oss i alla fall. Vi diskuterade public service och journalistik i en salig röra.

Min favoritfråga om vad som blir journalistens roll i en framtid när alla skriver och filmar förblir lika obesvarad som tidigare. Alla jag frågat hittills är övertygade om att redigerade nyhetsprodukter på något sätt kommer att finnas kvar och efterfrågas även i framtiden, om så varende människa på hela jordklotet startar sin egen blogg. Hur det skall fungera är föremål för spekulation, om ens det.

En som funderar över någon typ av framtida journalistik är Oscar Swartz, som verkar vara inne på någon form av kollektiv journalistik. Det är säkert inte den slutliga modellen, men en kombination av blogg och diskussionsforum tillsammans med rätt mix av intresserade kan nog bli spännande.

En sak Peter Kullring är säker på är att välutbildade journalister har en viktig plats att fylla i framtiden. Inte så mycket för att det krävs något speciellt för att skriva, filma och klippa. Det gör det i och för sig, men det är en annan historia. Framför allt behövs journalisten i rollen som researcher. Man måste vet hur man granskar makthavare, hur man tar fram information och dokument även när någon försöker dölja dem. Det är ingenting som man bara kan; det är något man måste lära sig. Vissa kommer förstås att bli bättre än andra. Naturbegåvning kanske.

Ett annat verktyg som han ser som vital är faktiskt redaktionerna. Jag har föreställt mig att alla kommer att bli frilansare, men enligt Kullring är det nödvändigt att ha en väl sammansatt grupp av människor man känner väl och litar på, i synnerhet när det händer dramatiska saker. När jag tänker på det nu så inser jag att han naturligtvis har rätt men att det inte hindrar att alla är frilansar. Det är bara en fråga om vad man menar med redaktion och vad det är som håller samman den.