Det var inte gratis att gå upp imorse. Ungefär tio minuter innan dagens undervisning började pallrade jag mig ur sängen. Det blev ingen frukost. Inte heller blev det åka bil till föreläsningen. Det saknades mynt. Någon klyftig individ kom nämnligen på för ett tag sedan att han skulle omsätta alla sina mynt som förvarades i bilen. Efter att ha parkerat för kanske 300 spänn är det nu rent och fint i myntfacket i bilen med följd att jag inte längre kan parkera.
Egentligen är det ju välgörande. Jag slipper lägga en förmögenhet på att parkera och tvingas istället finna andra lösningar som att åka buss för 20 spänn per resa.
Nu kom jag av mig. Fria associationer är varje skribents eviga akilleshäl. Man tappar tråden hela tiden och när man skrivit en bit är det plötsligt omöjligt att återvända till det man tänkt sig utan alltför tvära kast.
Men vad vore jag utan fria associationer? Jag vore utan blogg, det kan jag säga direkt och det kanske inte vore så dumt, men jag vore nog ganska tråkig också. Fast det kanske jag inte hade märkt. Ständigt dessa motsägelser. För och emot. Bra och anus. Pest och kolera.
Jag tror det räcker så.