Ibland undrar jag över det här med att man har en kropp. Vad är grejen? Den verkar ju mest vara till besvär. Är den inte för kort så är den för lång, för tjock, för smal för rynkig, för blek eller bara allmänt sjuklig. Fråga vem du vill!
Det kanske är därför fenomen som Second Life breder ut sig. Äntligen får vi chansen att bestämma hur vi skall se ut. Dessutom slipper man detta ständiga underhåll. Jag hatar till exempel att dursa och raka mig på morgonen och att behöva fixa håret är närmast olidligt. Dursa kanske tar tre minuter, raka sig en minut och fixa håret en halv. Ändå känns det nästan oöverstigligt jobbigt att behöva hålla på med detta varenda morgon. Fyra och en halv minuts kroppsvård om dagen är sannerligen inte mycket och ändå är det alldeles för jobbigt
Sedan har vi ju det här med att man måste äta. Varför har ingen uppfunnit ett botemedel mot det? Visst är det trevligt att äta ibland men många gånger är det ju bara till besvär. När kommer matpillret?
Ja, urs vad jobbigt det låter!
Jag kommer döda nån om vi inte får matpiller snart. Hatar mat.
Ja, fy hundan!!