Kan man äta sig dum?

Plötsligt är det som om all tankekraft och alla idéer runnit ur hjärnan. Det är inte vanlig skrivkramp, det är som om själva förmågan att faktiskt tänka har försvunnit och inte bara idéerna.

Jag vet inte riktigt vad jag skall skylla på. Skall jag skylla på att jag fick en smäll på läppen igår? Det har man ju hört hur farligt det är med boxning och slag mot huvudet. Men den förklaringen går jag nog inte ens på själv.

Jag kanske kan skylla på trötthet. Jag sov ju inte så mycket natten till igår. Men det var ju igår. Natten till idag sov jag riktigt ordentligt även om det var segt imorse.

Ideellt arbete kanske kan förstöra hjärnan. Jag satt igår kväll och frankerade 500 kuvert och stoppade papper i 300 av dem. För detta fick jag inget betalt och jag kan tänka mig att hjärnan går i strejk när man inte belönar den ordentligt. Så måste det väl vara?

Eller skall jag kanske skylla på den förbannade Viktklubben? Hjärnan behöver ju mycket energi och när jag tittade mig i spegeln imorse tyckte jag inte alls att jag såg särskilt tjock ut. Jag kanske helt enkelt svälter och då väljer min kropp att strypa energin till den jobbiga hjärnan som bara kommer med en massa motionspåhitt och dumheter.

Det kan helt enkelt vara så att jag vaknade på fel sida imorse. Jag märkte ju redan i bilen till jobbet att det skulle bli En Sån Där Dag idag. Det kanske är fredag den 13:e. Jag har mina misstankar.

Jag kanske helt enkelt ta det säkra före det osäkra och åtgärda alla tänkbara felkällor. Jag kanske helt enkelt skulle åka hem och trycka i mig en princesstårta, klippa sönder mitt träningskort, meddela styrelsen min avgång och sedan lägga mig och sova.

Lite lockad är jag.


En kommentar till “Kan man äta sig dum?”

Kommentarer inaktiverade.