Syrrans granne Stockholm, del 11: Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!

Informationstavlor med linjenummer, destination och ankomsttid. Automatiska utrop av samma sak. Ljudsignal och röd lampa som varnar för dörrarna. Ändå är det som om vi inte riktigt vill lämna det gamla bakom oss.

”Tåg mot Fruängen. Tag plats! Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!” Sedan kommer ljudsignalen och till slut stängs dörrarna. Har man riktig tur kommer tåget iväg efter det.

Jag undrar bara om det verkligen var nödvändigt att investera i all denna teknik. Om nu förarna ändå vill hålla på med dessa utrop verkar det ju bättre att låta dem sköta saken.

Eller är det ett övergående fenomen? Är det förare som lever kvar i det gamla, när de var tvungna att ropa ut allt?

Det verkar osannolikt. De där systemen har väl funnits i åtminstone hundra år?


En kommentar till “Syrrans granne Stockholm, del 11: Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!”

  1. Det är ju faktiskt bara några år sedan de började med de där otroligt annoying tjuten för att varna för dörrstängning, så det kan mycket väl tänkas att många lever kvar i gamla vanor….=)

Kommentarer inaktiverade.