X2000, Skövde, 14:08
Jag har efter vissa umbäranden lyckats ta mig till bistron och har just fått i mig min mat när uppehållet i Skövde ropas ut. Perfekt tillfälle att gå av tåget och sträcka på benen i ett par minuter.
Tyvärr är jag bara nästan tillräckligt snabb. Innan jag hinner till vagnsänden hinner det bildas en kö genom hela vagnen. Men jag är listig. Jag går till andra änden av vagnen. Där är det bistro, och ingen kö.
I utrymmet mellan vagnarna står två barnvagnar. Två enorma barnvagnar blockerar bägge dörrarna. Jag vet inte hur det är tänkt att det skall gå till att få av sitt bagage, men det kanske finns en plan för det. Mellan vagnarna befinner sig också en man och hans koffert. Det är nätt och jämnt att även jag kan pressa mig in i utrymmet.
Då dyker hon upp. Hon är ganska piffigt klädd, går i högklackat och släpar på en enorm koffert. Hon skall av i Skövde. Hon undrar om hon kan få hjälp. Det förstår jag. Människan stinker sprit och kan knappt stå på sina höga klackar.
Men hon vill inte bara ha hjälp att komma av tåget. Hon vill ha hjälp att komma ut i utrymmet mellan vagnarna, där det är fullt av barnvagnar, en man med jättekoffert och jag. Det finns ingen plats. Men hon vill ha hjälp ändå. Nu genast!
Hon pratar i telefon också. Pratar och ojar sig över att hon inte får hjälp av någon av herrarna. Nog behöver hon hjälp. Med sitt förstånd, först och främst. Jag bestämmer mig för att fly innan situationen ballar ur helt. I dörren möter jag två bastanta damer ur tågpersonalen. Det här kan bli spännande!
Ibland är jag glad att jag åtminstone inte jobbar på tåget. Eller på cirkus.