Jag vaknar och är vrålhungrig. Nu skall det bli gott att trycka i sig några ostmackor! Men vänta nu! Här skall inte tryckas några ostmackor. Jag skall ju äta pulver. Eller dricka pulver. Jag ser verkligen fram emot det här!
Tag två dl kallt vatten, tillsätt en påse pulver och skaka i tio sekunder. Det klarar jag. Känns inte riktigt lika kul som att göra ostmackor, men vad gör man inte för konsten?
Det ser inte mycket ut för världen. Inte är det någon brakfrukost och det verkar inte vidare gott heller. Jag vet inte varför jag gör det här. Jag är ju inte ens intresserad av att gå ned i vikt. Inte på det här sättet. Motivationen står på noll. Men jag häller väl i mig eländet då.
Smaken påminner förstås om choklad. Och banan. Och någonting mer, sågspån tror jag. Choklad, banan, sågspån och kemikalier. Det är vad detta smakar. Och gegga. Det är gegga. Gegga som jag tvingas skölja ned med ett rejält glas vatten. Vad är grejen med det? Varför inte ha vattnet i själva geggan istället? Då blev den ju mindre geggig.
Men det skall vara ett lidande att gå ned i vikt i alla fall, det inser jag nu. Inte bara får man inte proppa i sig ostmackor till frukost. Man tvingas dessutom hälla i sig en gegga med smak av choklad, banan, sågspån och kemikalier. Jag börjar förstå nu varför det är så svårt.
Jag har hällt i mig 2 dl gegga. Det gick fort. Jag är fortfarande hungrig. Jag kan fortfarande inte sluta tänka på ostsmörgåsar. Det bådar inte gott. Jag tror det går åt helvete.
Jag ger det här en halvtimme. Sedan ger jag upp!
Läs fler inlägg i Nutrilett-serien.
Men snälla nån! Du kommer att dö och konserveras, sluta genast upp med detta nutrilettrams! Ingen vill umgås med en hungrig människa, tror jag, och framförallt inte en död.