En Metroblogg. Bara det gör mig lite avigt inställd. Det vet man ju vilka snikna jävlar som bloggar hos Metro. Den som ändå fick tre öre per sidvisning. Det vore något!
Men ja, att tvingas blogga hos Metro är kanske straff nog.
Nu var det ju inte pengar detta skulle handla om utan Falkmans blogg: Ensam är stark – Ohämmat ordbajseri.
Han har ju mundiarré. Eller om det är tangentbordsdiarré han har. Eller kanske bloggdiarré. Jag vet inte, men någon typ av lättrinnande, brun sörja är det i alla fall som kommer ur den där bloggen.
Det hela är ganska meningslöst och handlar om ingenting alls, förutom när det handlar om fallosar i vardagen, då det ju faktiskt handlar om just precis det. Allt vore säkert frid och fröjd om det inte vore för att den där bloggsörjan är alldeles för underhållande och meningslös och därmed så att säga inkräktar på det som är min nisch.
Jag kan därför inte riktigt rekommendera någon att göra det men om, jag säger om du mot förmodan klarar av mer meningslös, lättflytande bloggsörja än du redan får i dig här kanske du ska prova Falkman.
Se upp bara så du inte blir där för länge, för det är trots allt här, hos syrrans granne, som de riktiga dumheterna frodas. När det gäller fullständig idioti och tankar som du inte ens kunde föreställa dig att man kan tänka är vi ändå marknadsledande.
sa ju att du skulle gilla den!
Man av rang! Du är tackad. En gång till: Tack!