Myndigheternas kvarnar mal……..låååååååååångsamt!

Jag trodde verkligen att en parkeringsbot hade försvunnit. Givetvis var detta önsketänkande, vilket visade sig idag.

16 december förra året dabbade jag mig och glömde bort att det var städdag. När jag insåg mitt misstag var det givetvis alldeles för sent och jag kunde glatt konstatera att jag spenderat 600 spänn på att arbeta hemma i tre timmar. Ganska dyrt hemarbete faktiskt; normalt sett får man betalt men så icke i detta fall.

Nu är jag ju inte så lydig att jag betalar parkeringsböter med en gång. Nej, mina böteslappar har en tendens att försvinna, så att jag måste vänta på påminnelsebrevet som brukar dyka upp efter högst två veckor. Två veckor gick. Fyra veckor gick. Till slut hade en och en halv månad gått. Tji påminnelse. I det läget börjar jag bli ömsom nervös, ömsom glad. Nervös därför att jag börjar misstänka befordringsfel och att jag plötsligt skall överraskas av inkassokrav eller, än värre, betalningsanmärkning. Glad därför att jag börjar tro att P-boten på något underligt sätt försvunnit i hanteringen; att P-vaktens handdator kraschat; att hela datorsystemet gått i backen; helt enkelt att ett mirakel har inträffat.

Fel fel fel fel fel! Jättefel! Idag, 7 februari nås jag av en påminnelse från Vägverket, utskriven 2006-01-31. En och en halv månad för att skriva ut påminnelsen och sedan sju dygn för att befordra den per post. Det är svårt att anklaga myndigheten för snabb handläggning och extrem girighet. Det bästa av allt är betalningstiden. Sista betalningsdatum är sista februari, dvs två och en halv månad efter att boten utfärdades. Annat är det med de privata parkeringsbolagen som bara är i branschen för pengarna. Där är nog skulden utmätt och klar efter så lång tid.

Kära, trygga Vägverk! Du skall genast få betalt. Nåja, 28 februari får du betalt. Jag skall sluta gå runt med falska förhoppningar, nu när jag insett vilken trogen vän du är. Du glömmer aldrig bort. Aldrig någonsin. Du är nästan som döden!

Och Skatteverket…