Lösningen på problemet med den bortglömda koden visade sig vara ännu en kod. Efter att ha ringt ännu ett av alla Swedbanks kundtjänstnummer lyckades jag faktiskt få prata med en människa som kunde berätta hur problemet kan lösas.
Tydligen kan min blockerade koddosa låsas upp. Det är ju bra för då slipper vi ju ett växande sopberg av spärrade koddosor. Det enda jag behöver göra är att ringa telefonbanken och logga in med min personliga kod så kommer jag åt funktionerna för detta.
Lösningen på problemet med att jag inte kommer ihåg min kod är alltså ännu en kod att komma ihåg. Hur tänkte de nu egentligen?
Som tur är finns en annan lösning på problemet, nämligen att besöka ett bankkontor. Ni minns väl bankkontoren? De där lokalerna bankerna hade ute på stan och ibland på landet, där man kunde gå in och prata med en riktig människa och göra sina bankärenden.
Ingen som minns?
Vaddå?! Måste man träffa människor om ens bankdosa ballar ur?! Vad är det för fel med att bara ha kontakt med människor via datorn?
Annars kan man ha nordea och få en liten skojig skraplott med noll säkerhet…;)
Framför allt måste man stå i kö väldigt länge tillsammans med en massa människor, sedan kanske man kan få ordning på koddosan.
Jag bestämde mig för att inte kolla om väntans tider är bättre än andra tider, så jag kan fortfarande inte logga in.
Träffar människor gör jag gärna, fast kanske inte just på banken.