Humor

Varför envisas alla magasin med att äta lunch?

Diego gör det, Fokus gör det och jag är säker på att alla andra magasin också gör det. De äter lunch. Det kan de väl få göra i och för sig men varför skall jag behöva läsa om det, i nummer efter nummer.

Jag kan verkligen se det framför mig. Redaktören sitter på sin kammare och funderar.

– Vi skall göra ett porträtt och då är det ju trevligt med lite miljö som inraming. Men vad skall vi hitta på?

Efter långt och moget övervägande kommer redaktören fram till att det bästa alternativet antagligen är att bjuda på lunch, så kan intervjupersonen och reportern sitta där och smaska fram intervjun. Skitbra!

Sedan kan vi få läsa om att Henrik Pontén ätit stekt strömming, Margareta Winberg tuggat i sig halstrad torsk och Timbuktu käkat pannbiff och det är sååå spännande. För säkerhets skull får vi veta vad reportern åt och att han eller hon betalade för lunchen.

Är det så att svenska kändisar svälter? Har de inte råd med lunch? Eller är lunch det enda tillfället någonsin då svenska kändisar tar sig tid för journalister? Det måste ju ligga något sådant bakom att det är omöjligt att få läsa ett personporträtt i ett svenskt magasin, utan att mat på något sätt är inblandat.

Eller är det reportrarna som är fattiga kanske och passar på? Är det så illa ställt att enda sättet för dem att klara av månadens utgifter är att se till att tidningen betalar lunch?

Jag tror att jag på tio minuter skulle kunna komma på minst tio miljöer som är intressantare inramning för valfritt personporträtt än lunch. Men det har väl inte de stackars redaktörerna och reportrarna tid med. De är väl fullt upptagna med att fundera ut på vilken restaurang nästa veckas kändis skall bjudas på lunch.

Lunch, det är stor journalistik det! Ve den som får för sig att ta med intervjupersonen till biljardhallen, golfbanan eller gardinbutiken! Då kanske vi skulle få veta någonting nytt och hur skulle det se ut egentligen? Det går ju inte!


En kommentar till “Varför envisas alla magasin med att äta lunch?”

  1. Det kan vara så här. Att det är så illa att reportrarna är tvugna att äta lunch med dem. För det är enda gången de har tid. Jag tycker du ska ha lite överseende med det. Jag skulle inte vilja bli tvungen att äta lunch med en kändis. Jag skulle hellre följa honom till hans gammelmormor, det skulle bli mer underhållande och dessutom mer naturligt. Japp, så får det bli. ”Vi skulle klämma in det på lunchen” ”Hm… Du har inte vägarna förbi din gammelmormor?” ”Jo” ”Bra, jag hänger på!”

Kommentarer inaktiverade.