Det skall vara fan att vara kund i internetåldern. Ni vet, de där nya tiderna vi lever i när allt är mycket bättre för oss konsumenter, eftersom webben gör världen transparent. Eftersom vi nu har tillgång till all upptänklig information kan vi inte längre bli blåsta av näringsidkare som lever av sitt informationsövertag. De har inget informationsövertag längre.
Precis som om det gjorde någon skillnad.
Jag har länge tänkt att köpa ett väggfäste. Två väggfästen faktiskt. Jag skall hänga upp skärmarna på väggen. De skall sitta där på varsin arm och kunna vinklas och flyttas fritt, och inte längre ta upp skrivbordsyta. Det är tanken.
Men det är så svårt att bestämma sig. Visserligen har jag bestämt mig för längesen, egentligen, men det är lite för mycket pengar inblandade för att jag bara skall slå till sådär direkt.
Men idag skulle det ske! Nu hade jag äntligen bestämt mig för att bara slå till. Bara att beställa. för 1 400 spänn + frakt skall väggfästena äntligen bli mina.
Hmmmm… Jag är rätt säker på att jag har ett konto hos inWarehouse. Om jag bara kunde minnas vilken epostadress jag hade registrerat det på och vad lösenordet är…
Till slut fick jag det faktiskt rätt och kunde logga in. Vad händer då, tror ni?
Frakt: 300 spänn
Nä, men alltså, de har ju en butik i stan där jag kan hämta grejerna. Då kostar det bara 30 spänn i frakt.
Men det är något underligt här, för trots att jag väljer att hämta varorna i deras butik förväntas jag betala varorna i förskott. Betala först och sedan gå till deras ”butik” för att hämta varorna. Vad är det sorts butik egentligen?
Jag slänger iväg ett mejl och frågar om jag har fattat det hela fel eller om de faktiskt vill ha betalt i förskott av kunder som kommer till deras ”butik”.
Sen börjar jag fundera igen. Det där väggfästet måste ju finnas på fler ställen.
Så jag söker på prisjakt, sedan söker jag på pricerunner och kelkoo och säkert några till och nejdå, det finns inte en butik i hela Sverige som säljer väggfästen över huvud taget, verkar det som.
Så jag anlitar den allvetande skräphögen och får genast mängder av resultat.
Det är en regel, att vad du än letar efter, vad du än vill köpa, så finns det drivor av brittiska butiker som säljer den där varan, billigare än sina svenska motsvarigheter och med leverans nästa dag…
…till Storbritannien.
Om du inte bor i Storbritannien, eller möjligen på Irland säljer de nämligen inte alls. Det är som om det där isolerade öriket ute i havet fortfarande är lika isolerat som någonsin före internets intåg och inte ens då var väl det där landet speciellt isolerat.
Men ändå, de har inte en tanke på att leverera till oss på fastlandet.
Jag förstår ju mycket väl att de inte har något egentligt behov av att handla med oss. Det finns väl tillräckligt med britter som handlar, så de klarar sig väl helt enkelt utan oss.
Men ändå. Det vore ju en bra affärsmöjlighet, för sååå jävla dyrt skall det väl inte vara att skicka ett paket och vi pratar ju trots allt engelska här uppe i vildarnas land.
Så nu sitter jag här i alla fall och skall betala 1 400 spänn + frakt i förskott för att sedan hämta varorna i en ”butik”.
Vad är grejen?
Because the English don’t change. Why change something that has worked for them all these years? Do something new? Oh, heavens no!
I live there now. That’s how it is. This is why most buildings still have single glazed windows, for example. Double glazing is new-fangled, and really, not to be trusted. Triple glazing is simply unthinkable!
I have more examples best used at a cocktail party, and lots of giggling at the expense of Englishmen, so I’ll save them until we meet at such an event. 🙂