Det här är en falukorv vi köpte till halva priset på Hemköp i mitten av september. På ytan ser den ut som en helt vanlig falukorv som blivit liggande i butiken och därför fått säljas till halva priset. Det här är dock ingen vanlig korv. Det här, mina damer och herrar, är en evighetskorv.
Inte så att det är en Särimnerkorv som på något mystiskt vis återuppstår varje gång den blivit uppäten. Nej, det här är märkligare ändå.
Jag har tappat räkningen nu på hur många gånger vi planerat att äta upp den där korven och misslyckats. Det är samma visa varje gång. Det börjar med en intention, en avsikt att äta upp korven. Det innebär att korven ska tas ur frysen och läggas att tina under dagen, så att den kan tillagas till kvällen.
På något sätt misslyckas det alltid, för varje gång slutar det med att jag sitter på jobbet och inser att korven som skulle tinas ligger kvar i frysen.
Det är oklart hur den bär sig åt, men den här korven har en stark överlevnadsinstinkt. Inte bara har den lyckats undgå att bli köpt så länge att den nästan blivit för gammal. När någon väl köpt den lyckas den gömma sig i frysboxen under flera veckor och undgår därmed kniven ytterligare en period.
Men nu går det inte längre. Nu ligger man rökt till om man är falukorv, för nu är den ute ur frysen och dess tid, såsom varandes korv, är därmed utmätt.
