Humor

Inga tider är som väntans tider. Yeah! Right!

Jag sitter och väntar på att en webbserver skall klämma ur sig ett ett tomt svar på en felaktigt formulerad fråga. Tyvärr tar det jävligt lång tid eftersom den måste leta väldigt länge för att till slut inte ha hittat något. Typiskt dumt. Vad dummar är: Det går inte att avbryta processen. Det hjälper inte ens att fimpa browsern och börja om. Dum och dålig programvara, tycker jag.

Konsulten vi har verkar inte hålla med. Han verkar tycka att den här programvaran är som annan programvara; varken bättre eller sämre. Det är nästan så jag tror att han inte har varit med förr, men det vet jag att han har. De kanske är jag som inte har varit med förr. Men det stämmer ju inte heller. Underligt hur åsikter kan variera så.

Nej, nu bytte jag webbserver istället. På återseende!

Humor

Vart tog helgen vägen?

Ständigt detta återkommande tema på söndag eftermiddag. Jag kan inte förstå vad som hände.

Skall tiden verkligen gå såhär fort när man inte jobbar?

Det är klart att om jag nu satte mig och räknade upp allt som blivit uträttat kanske jag skulle förstå. Bäst att låta bli så att jag kan fortsätta leva i villfarelsen att någon helt enkelt käkar upp helgen till lunch. Det är nämligen någon gång mitt på dagen som den försvinner. Man går upp i tid, äter frukost och kanske plockar lite hemma. Sen, medan det fortfarande är rätt mycket tid kvar lämnar man lägenheten och när man kommer hem igen är det roliga slut.

I don’t fatt it!

Om man skulle ta sig för något kanske, istället för att sitta här och sprida mentalt skräp…

Humor

Friskdom

Jag drabbades idag av en släng av hypokondri och uppsökte därför läkare, men det fanns inga tabletter mot det den här veckan heller.

De kunde väl åtminstone skriva ut lite placebo när jag gjort mig omaket att åka dit och betala 120 spänn. De behöver inte ens låtsas att det inte är sockerpiller.

Efteråt kände jag mig bara dum. Försökte bota det hela med en ask Läkerol.

Möjligen måste jag bota det med en rejäl barrunda också.

Humor

Fysmongo, sepe-mongo eller helt enkelt bara mongo?

Det är nog svårt att såhär i efterhand utröna var och när det egentligen gick fel, men om vi försöker kanske det går att reda ut vad det är för fel så att det åtminstone går att ställa en diagnos.

Om man går och tränar och sedan går och tränar efter det, vad är det då för fel? Är man fysmongo eller bara mongo? Enligt initierade källor går det att avgöra dagen efter. Blev man sjuk eller var tvungen att ta vilodag är man inget fysmongo. Då återstår andra former av personlighets- eller begåvningsstörningar.

I vilket fall som helst så noteras härmed att det var jobbigt att först klättra och sedan boxas. Tillräckligt jobbigt för att det inte skall bli en vana just nu. Det får fortsätta att bara hända ibland.

Humor

Jaha! Och nu då?

Vad hände med all energi egentligen? För ett par veckor sedan var jag igång. Jag skulle hälla ut och börja om. Byta karriär. Förändra världen. Min värld åtminstone.

Jag hade lönesamtal med min chef. Sedan var det som om all verksamhet avstannade. Det kanske inte var lönesamtalet i sig som fick det hela att avstanna, men lönesamtalet kanske var kulmen. Märkligt! Det var som om jag upptäckte vad jag hade och tänkte till.

Nåja, förmodligen är detta bara en eftertänksamhetens paus. En paus i väntan på att jag skall komma igång igen. Jag har ju faktiskt lite tid på mig innan stora beslut behöver fattas. En liten stund.

Snart drar cirkusen igång igen. Det är jag säker på.