Sportfiske består av de två beståndsdelarna sport och fiske. Fiske som sport alltså. Det är i alla fall vad förespråkarna vill få dig att tro.
Men alltihop är lögn.
Enligt en granskning som syrrans granne låtit genomföra är sportfisket ett enda stort bedrägeri. Att det inte är någon sport var något vi anade från början, men efter att ha undersökt saken närmare visar det sig att även benämningen fiske är mycket tveksam.
– Ja, det är ju en ganska tveksam benämning egentligen. Visst, vi använder fiskeutrustning, men mest handlar det ju om att vara ute i skogen och dricka sprit. Att kalla det fiske är rätt missvisande, säger en sportfiskare i femtioårsåldern, som vill vara anonym.
Trots namnet, trots fiskeutrustningen, trots sportfiskeklubbarna och trots den blomstrande försäljningen av fiskekort så är bilden konsekvent. Sportfiske handlar inte om fiske. Det är ingen sport. Allt är bara en fasad.
För vissa handlar det om att slippa ifrån en högljudd familj. För andra är det en förevändning för att leva primitivt lägerliv i skogen, men mest handlar det om att göra ingenting. Emily Åkesson, 34, från Karlskoga, håller på med den kanske mest extrema formen av sportfiske.
– Jag har metat sedan jag var tio år. Det är busenkelt! Man behöver en lång pinne och ett tunt snöre. Sedan är det bara att lägga sig och slappa vid vattnet, säger hon.
Metoden kanske inte håller för någon närmare granskning, men för den som håller sig avsides, vilket enligt många är själva meningen med att meta, spelar det ingen som helst roll. Att fiske skulle ha något med sport att göra, förnekar Emily Åkesson bestämt.
– Fotboll kan vara en sport, möjligen. Min pojkvän tycker det i alla fall. Det var ett jävla tjat om att vi skulle titta på fotbolls-EM nyligen och det var ingenting för mig, men som tur var hade jag mitt “sportfiske” att skylla på. Jag stack ut och metade, helt enkelt. Det är så långt ifrån sport man kan komma, säger hon.