Sportfiske ingen sport

Sportfiske består av de två beståndsdelarna sport och fiske. Fiske som sport alltså. Det är i alla fall vad förespråkarna vill få dig att tro.

Men alltihop är lögn.

Enligt en granskning som syrrans granne låtit genomföra är sportfisket ett enda stort bedrägeri. Att det inte är någon sport var något vi anade från början, men efter att ha undersökt saken närmare visar det sig att även benämningen fiske är mycket tveksam.

– Ja, det är ju en ganska tveksam benämning egentligen. Visst, vi använder fiskeutrustning, men mest handlar det ju om att vara ute i skogen och dricka sprit. Att kalla det fiske är rätt missvisande, säger en sportfiskare i femtioårsåldern, som vill vara anonym.

Trots namnet, trots fiskeutrustningen, trots sportfiskeklubbarna och trots den blomstrande försäljningen av fiskekort så är bilden konsekvent. Sportfiske handlar inte om fiske. Det är ingen sport. Allt är bara en fasad.

För vissa handlar det om att slippa ifrån en högljudd familj. För andra är det en förevändning för att leva primitivt lägerliv i skogen, men mest handlar det om att göra ingenting. Emily Åkesson, 34, från Karlskoga, håller på med den kanske mest extrema formen av sportfiske.

– Jag har metat sedan jag var tio år. Det är busenkelt! Man behöver en lång pinne och ett tunt snöre. Sedan är det bara att lägga sig och slappa vid vattnet, säger hon.

Metoden kanske inte håller för någon närmare granskning, men för den som håller sig avsides, vilket enligt många är själva meningen med att meta, spelar det ingen som helst roll. Att fiske skulle ha något med sport att göra, förnekar Emily Åkesson bestämt.

– Fotboll kan vara en sport, möjligen. Min pojkvän tycker det i alla fall. Det var ett jävla tjat om att vi skulle titta på fotbolls-EM nyligen och det var ingenting för mig, men som tur var hade jag mitt “sportfiske” att skylla på. Jag stack ut och metade, helt enkelt. Det är så långt ifrån sport man kan komma, säger hon.

Från kristen tro, via fiske och bredband till byggvaror

Min blogg är förvirrande. Jag vet inte hur det är för er läsare, men för mig kommer det inte som någon överraskning. Effekterna är väldigt tydliga när jag tittar på vilka annonser Google tycker att jag skall ha på min blogg.

Rätt länge har jag haft annonser från mer eller mindre suspekta kristna organisationer. Hur det hänger ihop vet jag inte. Sist jag kollade var jag ateist och jag tycker inte jag skriver speciellt mycket om kyrkan och tro, men tillräckligt tydligen.

En gång skrev jag om fiskedrag. Ett inlägg. Det räckte för att jag skulle få fiskeannonser. Massor om fiskeannonser. Det var som om Google bara gick och väntade på att någon skulle börja skriva om fiske och så äntligen hände det.

Sedan kom bredbandsannonserna. Jag vet inte varför de kommer heller. Det är nästan lika obegripliga som annonserna från de kristna organisationerna. Skriver jag om internet och bredband? Jag minns ingenting.

Det senaste är dock byggvaror. Två skivtips räckte för att det här skulle bli en bygg-blogg. Här får du tips på vilka skivmaterial som är lämpliga och därför annonseras det för byggvaror. Jag har bara skrivit två gånger om byggvaror men det räcker tydligen.

Jag undrar hur annonsnätverket skall tolka det här. En blogg som handlar om kyrkan, tro, fiske, bredband, internet och byggvaror, hur annonserar man på den? Det skall bli spännande och se.

Kanske borde jag skriva lite om sex också. Och kändisar. Kändisar är bra. Det får man mycket hits på. Det och mode.

Finns det ingen annonskategori för slackerprosa?