Noterat

Med humorn som vapen mot FRA-lagen

FRA-frågan må vara tråkig. Träig, torr, teoretisk och riktigt trist är den, men ack så viktig. För tänk hur tråkig och miserabelt livet kan bli i det samhälle som godtar FRA-lagen.

Men det är inte bara FRA-frågan som är tråkig. Betrakta en genomsnittlig FRA-förespråkare. Vad ser du? En optimist? Någon som ser framtiden an med tillförsikt? Någon som ler? Ser du över huvud taget en tillstymmelse till gnista i den där människan?

Det är inga roliga människor som förespråkar FRA-lagen. De är tråkiga, allihop. De är tråkiga och gravallvarliga, och de saknar fantasi.

De saknar fantasi nog att föreställa sig något annat än sitt perfekta kontrollsamhälle. Ja, de saknar till och med fantasi nog att föreställa sig kontrollsamhället, för det kontrollsamhälle de föreställer sig har ingenting med verkligheten att göra. Det har historien visat, gång på gång.

Här har vi vårt stora problem och samtidigt vår stora möjlighet. Vi måste visa att det finns ett bättre alternativ. Ett samhälle utan FRA-lagen, som präglas av optimism, framtidstro och glädje. Ett roligare sämhälle helt enkelt, än tomhylsans, Åkessons och Odenbergs dystra Stasi-kopia.

Fortsätt göra motstånd, höj volymen, låt alla få veta vad övervakningssamhället innebär, men framför allt, peka på det positiva alternativet, visa glädje i ditt motstånd och använd humorn som vapen. Det skall vara roligt att vara motståndare till FRA-lagen och det skall vara roligare att följa FRA-motståndarnas satir och mothugg än att ta del av förespråkarnas ständiga upprepningar.

Det är med stor glädje och tillförsikt som jag nu officiellt startar höstterminen här på bloggen. Det kommer att bli en spännande höst med mängder av nya dumheter och annat kul, en hel del nedslag i debatten och förstås mängder av FRA-satir. Slackerprosa helt enkelt, såväl på längden och tvären som på diagonalen.

Jag heter Fredrik Moberg och det är med glädje jag tackar nej till FRA-lagen.

Humor

2000 år med Jesus i hasorna – Nu räcker det!

2000-talet. Vi har varit där ett tag nu. I åtta år har vi harvat runt och sagt tjugohundra, tjugohundraett, tjugohundratvå, tjugohundratre och så vidare. Det var kul en stund. Nyhetens behag.

Nu räcker det! Alla vet att vi numer lever i framtiden och år 2000 är sedan länge passerat. Nu skall det bli ordning. Rättning!

För om du tänker efter, till den där tiden före år 2000 – Just det! 1900-talet. – då minns du kanske hur vi benämnde årtalen på den tiden. Sjuttiosex, åttiotvå och nittiofyra. Inget snack om nittonhundranågonting. Vi levde i nittonhundratalet. Det var självklart vad som avsågs.

Så, från och med i år är det enkla siffror som gäller. Inget mer tjugohundra. Bara åtta. Funkar bra. Sparar plats. Blir det för svårt att skilja året från klockslaget kan du ju säga ”år åtta” istället.

Ja, jag vet, det kommer fler århundraden. Men det kan vi fundera över sedan. Om sådär 80 år. Ja, någon annan kan fundera över det. Själv har jag nog tänkt klart vid det laget…

God fortsättning på år åtta!