Humor

Bästa sättet att flytta plåt fem våningar uppåt…

…är att langa dem, en våning i taget. Det verkar i alla fall så.

Jag undrar hur mycket repor och bucklor det blir i den målade plåten på vägen upp. Kommer den verkligen att vara i bättre skick än plåten som ska bytas?

Jag bara undrar, alltså.

Noterat

Kundvård

Det här är en restaurang. Jag äter där ibland. De säger alltid hej när jag kommer in, men det är ju ingenting konstigt med att säga hej till sina kunder.

Idag gick jag förbi. De höll på och monterade staket och sopade upp skräp. Jag funderade inte så mycket på det där när jag passerade.

– Hej!

Det däremot, fick mig att haja till. Det hör inte till vanligheterna nämligen, att någon jag handlar av högst någon gång per månad känner igen mig ute på gatan.

Personalen på Cyrano känner igen dig och säger hej, inte bara när du kommer in för att äta, utan även när du passerar dem på gatan. Det kallas kundvård.

Att däremot göra som SvD, Tele2, Göteborgsvarvet, Göteborgs Filmfestival och en hel del andra företag och överösa sina kunder med epost och säljsamtal kallas kundmisshandel.

Du får räkna ut själv vilken metod som är mest framgångsrik för att tjäna pengar.

Humor

Sportlunch

Kolhydrater och vitaminer – Precis vad varje idrottsman behöver.

Politik

En tjänsteman med ryggrad

Anders Widén skriver om Dexter, ett datoriserat system som ska kunna användas för att, minut för minut, följa skolbarnens frånvaro, och som skolans anställda nu känner sig tvingade att införa och använda.

Det fick mig att tänka på när jag själv gick i gymnasiet, för ungefär 20 år sedan.

Redan då hade frånvaro- och kontrollhysterin börjat härja i skolan. Det kan faktiskt hända att det var precis då det började för just det året som jag skulle gå ut gymnasiet skulle antalet frånvarotimmar under sista terminen börja redovisas i slutbetyget.

Frånvaron skulle registreras i vad som kallades en klassbok. Klassboken var helt enkelt ett väldigt speciellt (och antagligen rätt dyrt) spiralbundet block där alla namn skrevs in på ett blad längst fram och där sedan frånvaro kunde markeras med små streck på de följande bladen. Varje klassbok räckte för en termin och ansvaret för att bära runt den mellan de olika lektionerna alternerade mellan eleverna i klassen.

Jag gissar att de flesta ser problemet. Om man vill registrera elevernas frånvaro och man kan anta att det finns en viss motvilja mot registreringen bland eleverna så kanske man är lite godtrogen om man låter just eleverna ta hand om registret.

Jag misstänker att just min klass kanske var lite extra slarviga med den där klassboken. Den försvann några gånger. Ibland dök den upp igen. Ibland inte. Vid ett tillfälle ska den ha hamnat i ICA-butikens soppress på Norums torg. Vad som hände de andra gångerna kan vi nog gissa oss till på ett ungefär.

Det fanns alltid någon som ville att klassboken skulle försvinna och det var aldrig någon som brydde sig. Nej, lärarna brydde sig inte heller. De var mer intresserade av att ägna sig åt undervisning. Eventuell skadlig frånvaro skulle ändå visa sig i betygen och oskadlig frånvaro är… Ja, oskadlig.

Framåt 20 år i tiden och vi har fått antagligen ännu värre kontrollysteri med följden att elevernas göranden och låtanden nu ska minutregistreras i ett datorsystem och att informationen ska göras tillgänglig på internet.

Precis som för 20 år sedan kan vi anta att ingen, förutom vissa politiker, ser någon nytta med systemet eller är speciellt intresserad av att det fungerar. Därför kommer det naturligtvis inte heller att fungera speciellt bra, eftersom det precis som i fallet med klassboken kommer att vara beroende av ointresserade lärare och elever.

Vad vi kommer att få se är ett dyrt, illa fungerande och framför allt läckande datorsystem som i något läge kommer att ge obehöriga människor tillgång till felaktig och lättmanipulerad information om andra människors frånvaro i skolan.

En massa människor kommer med andra ord att drabbas negativt därför att systemet läcker, innehåller felaktigheter och missbrukas av obehöriga. Däremot är det svårt att se hur systemet ska kunna göra någon som helst nytta.

Ännu ett politiskt initiativ, med andra ord, som skapar något som bara kan missbrukas och som bara är till skada för människor.

Vem var tjänstemannen med ryggrad?

Jo, nu kommer slutklämmen på historien. Cirkusen kring klassboken fick en fantastisk avslutning. Under mitt tredje år i gymnasiet fick vi en ny klassföreståndare som var, om möjligt, ännu mer ointresserad av frånvaroregistrering än vi själva.

När klassboken försvann under sista terminen ersattes den av kopierade blad, som sattes i en mapp. Varje fredag eftermiddag revs sedan veckans blad ut och slängdes i papperskorgen. Alla var glada och nöjda ända till slutet av terminen då skolledningen upptäckte vad som pågått.

Det blev en knäpp på näsan, om ens det, för vår klassföreståndare. När det kom till kritan brydde sig inte skolledningen så mycket om det där heller.

I mitt slutbetyg från gymnasiet finns ingen uppgift om frånvaro. Det fältet är tomt. Men det var ingen som brydde sig om att berätta det för politikerna så de var säkert nöjda med sin reform ändå.

Av detta lär vi oss att ingen övervakningsåtgärd någonsin kan genomföras utan benäget bistånd av dig och mig. Glöm aldrig bort det!

19 september i år är det val till riksdagen. Då kan du rösta på ett parti som inte ens tänker försöka införa meningslösa och skadliga övervakningsåtgärder. Rösta på piratpartiet. Jag heter Fredrik Moberg och står på plats 18 på valsedeln i Västsverige.

Politik

Piratpartiet – för rätten att göra själv

Piratpartiet kämpar för rätten att få och kunna göra själv, utan att be om lov eller betala licensavgifter till någon.

Det handlar om rätten att få tänka själv, att få konstruera själv. Det handlar om rätten att skriva och producera sin egen musik, sina egna böcker. Det handlar om rätten att tänka och att uttrycka sina tankar och sprida dem till andra.

Detta är viktigt att komma ihåg. Det finns nämligen en hel del resursstarka personer och organisationer som inte alls tycker om att människor kan själv.

Ett antal globala skivbolag tycker till exempel inte speciellt bra om att människor numer kan producera, spela in och sprida musik alldeles själva. Hela deras verksamhet har kretsat kring att göra just detta och det gick bra så länge det var svårt, dyrt och krångligt att producera, spela in och sprida musik.

Men så är det ju inte längre. Vem som helst kan producera, spela in och sprida musik, från en offentlig toalett om man så vill. Det är förstås dåligt för skivbolagens överlevnad och därför försöker de övertyga dig och olika politiker om att du nog inte ska få göra själv.

Argumentationen handlar dock sällan om att skivbolagen håller på att gå under. Istället får vi höra att de stackars artisterna som skivbolagen utnyttjat i årtionden kommer att svälta ihjäl och att all musik kommer att försvinna om människor tillåts göra musik själv.

Så är det naturligtvis inte. Sanningen är ju snarare att vi får mer musik att välja mellan när alla kan vara med. När fler gör musik får vi fler musikaliska uttryck vilket gör att musiken utvecklas mer och i fler riktningar.

Naturligtvis finns det ingen garanti för att en massa människor kommer att kunna försörja sig på musik, men varför skulle det vara en politisk fråga? Det är ju ingen som på allvar menar att vi ska förbjuda hemsnickeri av omsorg om professionella snickare. (Och ändå har de fullt upp och mat på bordet, snickarna…)

På samma sätt har vi det när det gäller till exempel datorprogram. Vi behöver ju egentligen inte Microsoft och de andra programvarujättarna längre. Det som Microsoft gör kan vi göra själva, kollektivt, utan att behöva betala någon annan. Det är redan gjort, med råge. Jag använder själv noll program från Microsoft.

Vem som helst kan gratis få en fem år gammal dator att använda för att vara med och utveckla fri programvara, som vem som helst får använda, vidareutveckla och dela med sig av. Vem som helst kan idag sitta och delta i, eller leda stora utvecklingsprojekt med minimala medel, från ett tält på en campingplats om man så vill.

Det är naturligtvis inte så bra för Microsoft och alla de andra mjukvaruföretagen att det är så. De har ju traditionellt levt av att det är svårt, dyrt och komplicerat att driva stora utvecklingsprojekt och det är förstås dåligt för stora mjukvaruföretags överlevnad att en massa människor sitter och kan själv. Därför försöker de övertyga oss och våra politiker om att det nog är bäst om inte vem som helst får göra själv.

Argumentationen handlar dock sällan om att mjukvaruföretagen håller på att gå under. Nej, istället får vi höra att all utveckling skulle upphöra om inte mjukvaruföretagen får ta patent på att göra saker. Alla programmerare skulle bli arbetslösa och svälta ihjäl om inte mjukvarupatent fanns.

Naturligtvis är det inte så. Det utvecklas massor av ny, fri programvara hela tiden. Massor av människor och företag försörjer sig på att utveckla program som vem som helst får använda, distribuera, kopiera och vidareutveckla utan att betala.

Med mjukvarupatent kan stora företag sätta krokben för människor som kan själv. I USA, som har mjukvarupatent, kan du bli stämd på miljoner för att du distribuerat ett datorprogram du har skrivit själv. I EU har lobbyn ännu inte fått som de vill, men det är en ständigt pågående kamp och det som senast var på förslag var att du skulle kunna få fyra års fängelse för att du skrivit ett datorprogram. Det skulle förmodligen hindra ganska många som kan själv från att verkligen våga göra själv.

Det här är två exempel på hur upphovsrätt och patentsystem används som medel för att hindra människor från att göra själv. Det är två paradexempel på hur lagstiftning inte alls främjar utan hämmar utvecklingen, tvärtemot intentionerna. Det här är två exempel som belyser vad Piratpartiet vill förändra.

Piratpartiet driver frågor som berör rätten att göra själv. Vi driver dessa frågor eftersom vi dagligen ser hur utvecklingen hämmas av föråldrad lagstiftning som inget av dagens riksdagspartier orkar eller förstår att göra någonting åt.

Därför ska du rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet 19 september. Vår kunskap och vårt politiska program behövs i riksdagen för att främja Sveriges utveckling och se till att Sverige tar ledningen i marschen in i kunskapssamhället.

Jag heter Fredrik Moberg och står på plats 18 på Piratpartiets valsedel i Västsverige.

Humor

Test

Var vänlig bortse helt från detta inlägg. Läs det inte ens.

Läs det inte, sa jag ju!

Jag märker att du inte gör som jag säger.

Sluta läs!

Sluta!

Ärs! Skyll dig själv!

Dagbok

Kosläpp med förhinder

Glada i hågen tog vi redaktionsbilen ut till Kåhög för att bevittna årets kosläpp. Förvgäves, skulle det visa sig, eftersom evenemanget flyttats till nästa lördag.

Men nu har vi anledning att gå ur sängen nästa helg också…