Noterat

Vem fan vill jobba i Västra götalands län?

Som jag nämnde för ett par veckor sedan söker jag just nu nytt jobb. Tanken var och är egentligen att jag äntligen ska släppa sargen och satsa friskt på min frilanskarriär.

Men jag är ju lite feg. Vara anställd har ju trots allt sina fördelar och konjunkturen är ju inte den bästa just nu. Och fortare än Anders Borg hinner säga krispaket så har fingrarna sprungit iväg på tangentbordet och skrivit in adressen till närmaste rekryteringssajt.

Så sitter jag plötsligt där och bläddrar bland mer eller mindre begripliga kategorier och branscher, och väljer ut det som verkar intressant.

Sedan, när jag valt klart bland alla typer av jobb som finns återstår bara att välja var någonstans jag vill jobba. Och det är nu det blir lite, för att inte säga mycket underligt. För det finns ingen möjlighet att avgränsa sökningen geografiskt till ett område som är intressant.

Det rimliga vore väl kanske att jag kunde ange vilken eller vilka städer jag kan tänka mig att bo i och att jag sedan fick förslag utifrån det. Men det får jag förstås inte. Nej, istället ska jag nu välja mellan ett antal län som jag vill söka jobb i.

Jag bor i ett län. Västra götalands län. Det är ett rätt stort län. Det är så stort att det inte ens kallar sig län utan har bytt namn till region. Där, i det jättestora länet bor jag, i en stad som heter Göteborg.

I Göteborg bor jag och där vill jag söka jobb. Visst, det är tänkbart att jag skulle kunna jobba lite utanför Göteborg, kanske i Mölndal, eller Partille. Ja sen finns det ett knippe andra städer ganska långt ifrån Göteborg där jag skulle kunna tänka mig att bo och arbeta, om det nu kniper.

Men län alltså. Finns det någon människa som någonsin tänkt tanken att de vill jobba i ett visst län? Har någon till exempel hört talas om en Kungsbackabo som kan tänka sig arbete i Laholm, 13 mil söderut, men som vägrar att ens överväga ett arbete i Göteborg, 3 mil norrut, bara för att det ligger i fel län?

Jag vet inte vad som gått fel här, men någon måste ju ha råkat ut för en rejäl härdsmälta i hjärnan när de fått för sig att en göteborgare kan tänka sig ett jobb i Strömstad, Bengtsfors eller Gullspång, men är helt ointresserad av att åka tre mil till Kungsbacka, bara för att det ligger i fel län.

Det är precis som om människorna som driver de där rekryteringssajterna aldrig har sökt jobb.

Humor

Rekrytering nu och då

Då: Du ringde någon av kontaktpersonerna för att sälja in dig själv. Om du var tillräckligt bra säljare kunde du hoppa över den tidsödande processen med ansökan och urval och komma på intervju direkt.

Nu: Du ringer en av de två kontaktpersonerna men upptäcker att det inte finns något att prata om. All nödvändig information om jobbet finns att läsa i annonsen, får du veta och att gå förbi rekryteringsprocessen är bara att glömma.

Då: Du sammanställde din meritförteckning och författade ditt brev, skrev ut alltsammans på fint brevpapper, undertecknade och skickade med post till företaget du tänkt dig att jobba på.

Nu: Du går till företagets webbplats och får ägna en halvtimme åt att lista ut hur du ska bära dig åt för att söka det där jobbet du hittat. Sedan lägger du ytterligare 45 minuter på att först skapa ett konto och sedan fylla i olika mer eller mindre väl fungerande formulär i webbläsaren. Slutligen kan du, på nåder, få stoppa in din egenhändigt författade pamflett i en smal springa längst ned. Om har skrivit den i rätt program.

Då: Du ringde efter ett par dagar för att kolla läget och se till att just din ansökan hamnade längst upp i högen. Sedan ringde du igen efter en vecka om inget hänt.

Nu: Du får ett referensnummer så att du kan gå in på en svårbegriplig webbsida för att få veta att du är ”under consideration”. Efter fyra veckor är jobbet plötsligt tillsatt.

Då: Du gick på en intervju som var en tämligen ostrukturerad tillställning, genomförd på ett föga vetenskapligt eller metodiskt sätt. Ibland fick du komma tillbaka flera gånger eftersom det var så svårt att komma till saken.

Nu: Du tillbringar fyra timmar vid en dator med att göra olika mer eller mindre vetenskapliga personlighetstester. Sedan får du diskutera resultatet med någon HR-person i en halvtimme. Spektaklet avslutas med att du får träffa chefen som ägnar 55 minuter åt att visa en Powerpoint-presentation och därefter lägger fem minuter på att diskutera dina löneanspråk och vad du tycker om kvinnor och negrer.

Då: Du fick ett brev hem som talade om att ”Nej, tyvärr blev det inte du som fick jobbet, men vi behåller din meritförteckning om du inte har något emot det.”

Nu: Du får väl gå in på webben och kolla själv, din latmask! Kanske att vi skickar ett mejl till dig, om du är snäll. Din personliga information inklusive det där slarvigt skrivna brevet med femton stavfel i ligger tryggt lagrad i vår databas för all framtid.