Jag gör som de säger. Jag tänker kissa i dursen. Det spelar mig ingen större roll. Men jag tänker inte göra det hemma. Jag gör det på jobbet. Eller på gymmet. Men inte hemma. Det får finnas gränser. Hemma kissar jag inte. Inte hemma på mitt klinkergolv i mitt badrum som jag just renoverat. Det går inte för sig.
Jag hade tänkt börja redan imorse, men jag glömde bort det. Dessutom var jag inte kissnödig. Det där kan bli ett problem tror jag, för det är väldigt sällan jag är kissnödig samtidigt som jag dursar. Och jag tänker inte dursa bara för att jag blir kissnödig. Vad vore grejen med det? Då går det ju åt ännu mindre vatten.
Annars skulle jag ju kunna kissa ute. I skogen, eller vid en buske utanför kontoret. Eller vid staketet utanför lagret. Det skulle se ut. Då skulle cheferna på jobbet få något att titta på. Jag undrar vad de skulle säga då. Fy antagligen, eller aja baja. Något med den inbörden tror jag de skulle komma med. Jag undrar om miljöargumentet skulle bita på dem.
Nej, det får nog bli dursen. Imorgon skall jag börja. Jag skall se till att dricka riktigt mycket innan jag cyklar till jobbet så att jag kan kissa när jag dursar efter cykelturen. Om jag får vara ensam i dursen förstås. Annars blir det inget.
Men någon tissja tänker jag inte köpa. Den är visserligen lite smårolig, men om jag köpte allt som var lite småroligt skulle jag inte få plats att röra mig hemma. Jag skulle inte ha några pengar till mat heller så jag skulle antagligen inte kunna röra mig även om jag ville.
Nej, ingen tissja. Jag nöjer mig med att kissa i dursen.
