Idag är vi lite sportiga här på redaktionen och äter sportlunch, till lunch.
Fan vet vad choklad har med sport och lunch att göra egentligen, men den heter ju så och då måste det väl vara meningen att man ska äta den till lunch när man vill vara lite sportig.
Jag har drabbats alltmer konstiga craves den senaste tiden.
Att jag plötsligt blir sugen på olika matvaror är inget ovanligt. Tidigare har det varit ölkorv, popcorn med smör eller chips. Fett helt enkelt. Och salt.
Men på senare tid har någonting hänt. Nu är det inte fett jag vill ha längre. Nu är det socker. Godis! Vit choklad med nötter. Jag har blivit en tjej.
Men det blir strax konstigare. För godis är ju inget jag har hemma och om jag har det hemma äter jag ju upp det direkt. Så jag har inget godis hemma.
Vad händer då?
Jag blir sugen på Corn Flakes med mjölk. Jag bara måste ha Corn Flakes och mjölk.
Så jag äter. Corn Flakes och mjölk äter jag. Om det så är mitt i natten.
Jag kanske är gravid…
Ordet chocklad, ej att förväxla med ordet choklad, består av lika delar chock och äckel, även känt som chockel. Att vara chocklad innebär helt enkelt att man är chockad och samtidigt äcklad. Ganska illamående i största allmänhet alltså.
Exempel:
Jag är chocklad över vissa politikers brist på respekt för fundamentala demokratiska rättigheter.
Jag blir plötsligt så sugen på mjölkchoklad. Jättesugen faktiskt. Som tur är har jag både mjölk och chokladpulver hemma. Bara att blanda. Två sorter till och med.
Jag kan välja mellan vuxenmjölkchoklad (mörk) och barnmjölkchoklad (ljus och söt.) Idag blir det vuxenvarianten.
Jag får för mig att jag skall värma mjölken. Inte mycket. Bara lite, så den blir sådär lite ljummen. Varför jag kommer på detta vet jag inte. Det bara känns som en bra idé.
Vad gjorde folk innan det fanns mikrovågsugnar egentligen? Tog de fram en kastrull och värmde mjölken i? Under omrörning? Vettlöst! Jag nukar mitt glas mjölk i ett par minuter bara. Sedan är mjölken ljummen och kan röra i pulvret.
Nu sitter jag här och känner mig… något missnöjd. Ljummen mjölkchoklad var inte så fantastiskt som jag hade tänkt mig. Om jag hade tagit den ljusa, söta, barnchokladen kanske, men det här? Nej, det är helt enkelt inte speciellt gott. Bara kroppsvarmt.
Undrar om jag skall ta mig ett glas till. Kallt. Kanske med barnchokladen. Vi får se. Jag hör av mig senare. Nu tror jag att jag skall såga lite.
På återseende.