Idag arrangerades ostfrossa i Falukorv city. Tusentals korvgubbar och -gummor gick korv ur huse för att festa loss på ost av alla de sorter.
En och annan ostkorv syntes också. De anlände med buss från närliggande Käsewurst Stadt för att delta i festligheterna.
Ett sopnedkast har väl de flesta sett i sina dagar. Även om det är en uppfinning hårt ansatt av sopfascister i dessa dagar är det en gammal kär uppfinning för de flesta av oss.
Men hur många har egentligen sett ett sopuppkast? Inte jag i alla fall. Inte förrän nu. Här är det nämligen.
Ett sopnedkast, fast i taket. Bara att öppna luckan och, förmodar jag, kasta upp soporna till grannen ovanför.
Förfarandet upprepas sedan av grannen ovanför, tills soporna slutligen kastas ut ur huset genom en lucka i taket.
Kanske ingenting för normalhuset, men där sophämtning med bil försvåras på grund av dålig framkomlighet kan detta system med fördel användas i kombination med sophämtning per helikopter.
Systemet passar även utmärkt för byggnader som befinner sig helt eller delvis under jord.
Jag vet nog vad du tänkte, din perversa jävel!
Här har hela familjen kruka parkerat sig, på stormarknadens familjeparkering.
Det här har vi diskuterat mycket på redaktionen. Vi har en bärbar dator från Dell. Det kanske inte är så underligt, men underligt är att det står “Strike zone” på undersidan. Vad menas egentligen?
Är det där, på strike zone, som man skall banka när man blir riktigt förbannad, för att vara säker på att datorn går sönder? Eller är det där man tänder tändstickan, när man skall röka?
Eller, så är det helt enkelt där amerikanerna tänker bomba först när anfallet kommer. Vi vet helt enkelt inte, men vi känner i alla fall viss oro över att bära omkring på en strike zone.
Här ligger han, chefredaktören, prydligt inbäddad i smör.
Åter i Göteborg ser flickorna lite mer normala ut än vad de gjorde i Nässjö.
Vi tackar SJ för en fin insats.
Två, tillsynes normala, tjejer i Nässjö.
Se upp för Småland! Det smittar med en gång.
Vad hände här, egentligen?
Att en bild säger mer än tusen ord är något som de flesta hört. I allmänhet ses det som positivt och ett utmärkt skäl att använda bilder i sin kommunikation. Men för frilansfotografen Sten Johannson från Skene är det allt annat än positivt. För honom har det blivit en plåga.
– För hobbyfotografen som fotograferar någon gång ibland kanske de där tusen orden inte är något problem, men som yrkesfotograf kan det bli flera hundra bilder på en arbetsdag. Det kan bli flera hundra tusen ord – per dag, säger han.
Problemet har eskalerat på senare år i och med digitalkamerans genombrott. Gamla tiders bilder sade visserligen lika många ord, men merparten av bilderna låg oftas undanstuvade i ett förråd och störde ingen. Idag är läget annorlunda.
– Våra medlemmar har i värsta fall 500 000 bilder liggande, direkt tillgängliga på sina hårddiskar. Det är 500 000 gånger 1 000, alltså över 500 miljoner ord. Det blir ett jävla kackel, säger Ulla Ivarsson, ordförande för Sveriges fotografer.
Den ändlösa strömmen av ord håller nu på att driva många fotografer till vansinne. Huvuvärk och konstant trötthet är vanliga symptom på det som i läkarkretsar kallas verbalt utmattninssyndrom.
Trots sin svåra situation har ändå Sten Johansson haft tur. Han har nu börjat arkivera sina bilder på DVD-skivor och har fått bidrag för att bygga ett ljudisolerat förråd där han kan förvara dem.
– När digitalkamerorna kom verkade det så jävla bra att kunna ha allt tillgängligt alltid men nu börjar vi se baksidan och det verkar som om vi får ha det lite mer som förr, med bilder i stora arkiv, säger han.
Helt vanliga alkaliska batterier kan ersätta digitalkameror. Nyheten slog ned som en bomb idag vid lunchtid.
I den mån det nu är en nyhet. Det visade sig nämligen att informationen legat, insmugen visserligen, men ändå fullt öppen och läsbar för vem som helst, på batteritillverkaren GP:s hemsida.
“Man kan ta upp till 3 gånger fler bilder med en digitalkamera jämfört med ett vanligt alkaliskt batteri.”
De kanske inte skryter över det vitt och brett, men visst står det där, att GP:s Digi1-batterier kan användas för att ta bilder med. Visserligen bara en tredjedel så många bilder som en digitalkamera men med tanke på prisskillnaden är detta ändå något av en revolution.
Några frågetecken kvarstår dock. Det är till exempel oklart hur batterierna skall hanteras för att fås att ta kort och när man väl lyckats med detta uppstår nästa problem, nämligen att få ut bilderna ur batteriet.
Kanske kommer alla dessa frågor att få ett svar när detaljerna kring det hela klarnar. Vi lovar att återkomma så snart vi vet mer.
Vi har ett gym på jobbet. Där finns durs och förstås, och bastu. På bastudörren finns två skyltar. Den ena är den väntade skylten som säger att det är obligatoriskt att dursa innan bastubesöket. Ingenting konstigt med det.
Skylt nummer två däremot är lite mer exotisk. Jag tror aldrig jag sett något motsvarande på en bastudörr. Det är helt enkelt en skylt som ger upphov till vissa frågor:
Alltså, det hela är ett mysterium. Ett ganska underhållande mysterium i och för sig, men ändå.
Jag fattar ingenting.
Kylskåpet är laddat med god mat och dryck. All ordinarie personal är på plats och extrapersonal finns i beredskap. Ikväll händer det!
Min knife befinner sig i Stockholm med mobilkameran i högsta hugg och har lovat leverera skandalbilder från aftonens femkamp på Grönan.
Det kommer att bli stort! Det kommer att bli fantastiskt. Framför allt kommer det att bli skandalöst roligt.
Nu väntar vi bara på att bilderna skall börja trilla in.