Jag är smörberoende

SmörDet har skrivits spaltmil om människor som säger sig vara sockerberoende. Minst ett löp i veckan handlar om detta eller något liknande. Men var är alla artiklar om oss stackare som är smörberoende?

Det låter kanske konstigt, men frånvaro av socker bekommer mig inte det minsta. Om någon däremot tar ifrån mig smöret drabbas jag ögonblickligen av mycket svår abstinens.

Jag äter så mycket smör jag kommer åt. Favoriten är sånt där vitt, luftigt bröd som morsan bakar, som nästan uteslutande består av hål. En rejäl klick extrasaltat smör på och du får en gourmetmåltid av högsta klass, om du frågar mig. Om jag är riktigt sugen kanske jag rostar brödet först, så går det att få i ännu mer smör.

Smör för sig är ingen hit, men applicerat på olika livsmedel som bröd, popcorn eller ris, ja vad som helst som suger upp det, blir det en fantastisk njutning.

Eftersom smör innehåller ganska mycket kalorier och jag just nu räknar sådana har jag ätit otroligt lite smör de sista fyra veckorna och det märks. Tidvis är det som om jag inte kan sluta tänka på mat och då i synnerhet smör. Just nu skulle jag nog klara att sätta i mig ganska mycket smör utan några som helst tillbehör.

Nu gäller det härda ut bara några veckor till, så skall jag strax få sätta igång och frossa igen. Min hjärna inser förstås att det lär bli ganska många veckor med ytterst lite smör även efter att jag är klar med det här projektet men sen, till slut, kommer vi äntligen fram till den efterlängtade smörfrossan. Det kommer att bli fantastiskt!

Exit fullkorn

FullkornspastaJag har verkligen försökt. Inte för att jag kände något direkt behov, men till slut blev det ju oundvikligt med fullkornspasta. Jag fattar inte grejen, men det brukar jag inte göra när sådana här matreligioner dyker upp.

Den är brun och smakar papp. Att den är brun struntar jag i, men det här med att den smakar papp. Varför finns produkten kvar? Gillar människor att äta papp? Varför inte äta papp på riktigt i så fall? Jag tänker inte ställa upp på det här längre! Jag vill äta mat som smakar gott! Ni andra kan sitta där och uppnå evigt liv, eller vad det nu är ni hoppas uppnå genom att tugga i er skräpet men jag vägrar! I fortsättningen väljer jag fiberfritt. Jag får säkert cancer och dör i förtid av det men jag slipper åtminstone äta papp.

Mat

Det är något med mitt ätande. Jag äter jämt. Åtminstone om man jämför med mina kollegor och vänner. De äter ju aldrig. Nåja, vissa äter lika ofta som jag. Morgan till exempel. Han äter nog lika ofta som jag. Eller borde åtminstone. Ibland glömmer han att äta. Då slutar han fungera.

Men det var ju inte Morgans matvanor jag skulle skriva om, utan mina. Jag är ett barn. Jag måste äta var tredje timme, annars blir jag grinig och dum i huvudet. Ja, jag blir ju förstås hungrig också, men det stör ju inte omvärlden lika mycket som grinigheten.

Så jag äter. Hela tiden. Massor! Inte blir jag tjock heller, men det kan vi nog bortförklara med att jag tränar. Det kanske är orsaken till att jag måste äta hela tiden också. Jag vet inte. Det är så konstigt. Och lite komplicerat. Det skulle vara lite enklare om jag slapp äta hela tiden. Jag kan ju knappt leva ett normalt liv. Måste planera mitt ätande hela tiden. Ibland måste jag äta preventivt för att jag skall kunna gå och träna. Energin får inte ta slut! Energi kan inte ta slut. Den kan bara övergå till alltmer lågvärdiga former. Värme är sämst. Energidegraderingen måste ständigt bekämpas!

Nu är jag faktiskt hungrig igen, trots att jag åt för en och en halv timme sen. Dags att proppa i sig!