Etikett: vardagsliv

Lyckad invigning av kryddträdgården

Bestickstället Kroken, upphägt i en aluminiumskena på skåpsidanVad gör man när man bor trångt men ändå vill ha en kryddträdgård hemma? Ett alternativ är förstås att göra det ännu trängre.

Men det finns bättre lösningar. En är att utnyttja en tom skåpsida, som dessutom råkar befinna sig precis vid ett fönster, som ger lite naturligt ljus åt de stackars kryddorna.

Basen för konstruktionen är bestickstället Kroken från IKEA. Detta är sedan upphängt på en helt vanlig, platt aluminiumlist från bygghandeln, som jag kapat, borrat och försänkt.

För att konstruktionen ska bli lite bättre och krukorna hänga på ett vettigt sätt har jag använt M4-muttrar som distanser, mellan aluminiumlisterna och skåpet.

Så, blev du inspirerad av detta är det bara att springa iväg och handla. Du behöver:

  • Kryddstället Kroken, från IKEA. Så många som du har plats för. Själv fick jag plats med fyra på höjden.
  • Aluminiumlist, cirka 15×2 mm. Räkna med ungefär 15 cm list per kruka.
  • Försänkt träskruv, ca 3mm tjock och lagom lång för att sitta i skåpsidan eller vad du nu tänker montera konstruktionen i. Två skruvar per list går åt och ska de sitta i sidan på ett köksskåp bör 20 mm längd vara lagom.
  • Distanser, t ex M4-muttrar. Exakt storlek beror på din skruvdimension.
  • Verktyg: Du behöver en bågfil (eller vinkelslip med kapskiva), en fil att ta bort grader med, borrmaskin, 1,5 mm borr för att förborra i skåpsidan och 3 mm till att borra hålen i aluminiumlisten, ett något större borr, typ 8 mm för försänkning, lämplig skruvmejsel och något att mäta med.

Viss verktygsvana är att föredra men med lite eftertanke bör även den normalklantige kunna lyckas med detta projekt. Se bara till att du inte borrar för djupt när du förborrar hålen i skåpsidan. Kolla djupet och sätt en tejpbit runt borret på lämpligt djup, så ser du direkt när du är färdig.

Glöm sen inte att plantera om de färska kryddorna från butiken. De har en tendens att fungera väldigt dåligt om man försöker hålla dem vid liv i befintliga krukor. En helt tät innerkruka rekommenderas om du använder bestickstället Kroken som jag gjort, eftersom den har hål i botten där vatten lätt kan rinna ut.

Tyskland hotas av nedläggning

Farsen kring gammelmedierna och de andra dinosaurierna inom upphovsrättsindustrin blir bara konstigare för varje dag. Enligt SvD förbereder Tysklands gammelregering ett lagförslag som ska avgiftsbelägga länkar. För att länka till en nyhetsartikel ska du alltså betala en avgift.

Jag vet knappt i vilken ända jag ska börja kommentera detta. Den här typen av förslag idéer hör liksom inte hemma i samma årtusende som internet.

Men vi kan väl säga såhär: Om vill länka till något där mina läsare ska kunna läsa mer om ett ämne och jag kan välja mellan att länka till någon som vill ha betalt för att jag ska skicka dit mina läsare och någon som inte vill ha betalt så väljer jag den som inte vill ha betalt.

På internet funkar det ju så att all information är ungefär lika lätt att komma åt. Om jag ska läsa nyheter kan jag alltså välja helt fritt vems nyheter jag ska läsa och på vilket språk. Det kostar mig inte mer att läsa nyheter som publiceras i ett annat land eller på ett annat språk.

Den dag tyska sajter kan ta betalt varandra för inkommande länkar kommer tyska sajter att sluta länka till varandra och istället länka till utländska, eventuellt tyskspråkiga, sajter. Alternativt kan de flytta sin egen verksamhet till ett land som inte tar betalt för läkning och fortsätta med sin verksamhet därifrån.

Resultatet blir alltså färre inkommande länkar till tyska nyhetssajter och därmed färre besökare och lägre inkomster. Både Tyskland och det tyska språket kommer på sikt att få allt mindre betydelse i världen…

Läs också gärna Oscar Swartz granskning av gammelmediernas värdefulla “journalistik”, för en intressant inblick i vad de egentligen gör på sina redaktioner.

Fablernas värld – i tunnelbanan

Världens tunnelbanesystem är fulla av djur. Och jag pratar inte om små insekter nu. Nej, tunnelbanan är som fablernas värld, åtminstone av skyltarna att döma.

Paris: En kanin klämmer fingrarna i dörren

Första exemplet är från Paris. Här är det en kanin som är ute och åker tunnelbana. Men han är lite klantig, eller kanske ouppmärksam för han håller fram fingrarna sådär lagom för att klämma dem i dörren.

Torino: En oförsiktig nalle får ont i fingrarna

Här är ett exempel från Torino, där det istället är en oförsiktig nalle som lyckas klämma handen, dock inte när dörrarna stängs, utan när de öppnas.

Sist jag var ute och åkte tunnelbana någonstans lyste just djuren med sin frånvaro. Däremot fanns det desto fler människor. I skyltmakarnas värld verkar det dock förhålla sig annorlunda.

Jag fattar inte riktigt.

Varför har bilar ratt?

Bilar har fortfarande ratt. Frågan är bara varför.

Det är morgon. Jag sitter i bilen och ska köra till jobbet. Jag bor i stan. Måste köra ut ur stan eftersom kontoret ligger i en betongöken.

Fast jag glömde någonting hemma, så jag får köra tillbaka. Det är bara ett par hundra meter vi pratar om men medan jag kör de där få metrarna slår det mig plötsligt.

Bilar har fortfarande ratt.

En ratt har de, som man styr med. En ratt som ska vridas än hit, än dit.

Det går ju bra på motorvägen, när man mest kör rakt fram och bara i undantagsfall behöver vrida ratten bara lite. Men i stan? Värdelöst!

Varför kör vi fortfarande omkring i bilar som styrs med ratt? Har vi verkligen inte lyckats uppfinna något som gör att man slipper detta ständiga jävla rattande?

Ibland tappar jag tron på mänskligheten.

Helt osorterade noteringar

Det är måndag och jag kan inte riktigt komma igång. Högarna med papper och tidningar och sysslor som inte blivit avhandlade växer sig höga omkring mig och liksom stirrar ned på mig och hojtar.

– Hallå, hojtar högarna. Minns du oss? Vi är ditt dåliga samvete. Nu ska vi göra din måndag outhärdlig.

Alltså, ibland blir jag så tokig på högarna att jag bara vill slänga dem. Det gör jag också, men ändå kommer det nya högar. Det är som om det växer högar ur öronen på mig.

Det gör det antagligen också. Jag kanske borde sluta tänka. Eller så borde jag sluta jobba. Vad vet jag…

Sluta jobba ska jag i och för sig. Jag ska sluta jobba och få tid att sköta min blogg och mina andra bloggar och börja jobba, fast i egen regi och tjäna egna pengar på egna meriter.

Tror jag.

Men det är omöjligt att veta innan man börjar och innan man börjar måste man avsluta och det tar alldeles för lång tid.

Dessutom är det måndag. Dagen efter dagen efter. Det är dagen när två dagar ska tas igen på en dag. Det går ju faktiskt inte. Inte ens om jag utnyttjar min just återfunna sommartidstimme går det inte. Dessutom har jag redan förbrukat den. Igår förbrukade jag den.

Imorse var allt som vanligt. Eller kanske lite mer än vanligt.

Jag måste kanske cykla lite.

Miljöbil slår nytt rekord

Förbrukning: 99,9 liter per 100 km

Nu har vi varit ute och kört miljöbil igen. Och den här gången har vi slagit nytt rekord i bensinförbrukning.

99,9 liter per 100 km. Jag tror inte det går att få högre förbrukning med den här modellen faktiskt. Mätaren verkar inte gå längre.

Jag vet inte om det var såhär det var tänkt alls faktiskt.

Garanti på tandkräm

Spara kvittot - Gäller som garantiEtt helt vanligt kvitto på tandkräm, inköpt hos Rusta.

Ingenting konstigt med det, om det inte vore för texten näst längst ned:

Spara kvittot – Gäller som garanti

Garanti på tandkräm alltså… Hur funkar det egentligen? Exakt vad är det som garanteras?

Garanterar de att tänderna blir rena? Att tandkrämen räcker i två år? Att jag inte får några hål?

Det vore spännande att återvända till Rusta med nästa tandläkarräkning och kräva dem på pengar för att tandkrämen inte fungerar.

Avdelningen interna skämt

Du vet att du är nörd när skämtet omvänd polsk varmkorv får dig att nästan spotta ut tandkrämen, eller vad du nu har i munnen, över hela bildskärmen.

Om du å andra sidan inte fattar ett skit är det bara att gratulera. Det kan hända att du faktiskt är helt normal. Då förstår jag å andra sidan inte vad du gör här.